Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mo
Graernes af Netherby elan straxt sprungo till häst;
Fosters, Fenwicks och Musgraves de rände dernäst.
Och ett flängande, svängande började de,
Men bruden, som flytt, ej mer fick man se. —
Så trogen i kärlek, sä dristig, så rar,
Han j hört om en sådan som ung Lochinvar?
—d—d—
Om den utlofvade tidningen "Fyrbåken."
(Ins. frän Tavastland.)
En stor sensation har den underrättelse väckt i
landet, att ofvannämnde tidnings utgifvande ännu
länge torde komma att fördröjas. Man har förlorat
sig i gissningar öfver anledningen dertill, sä mycket
mera som om sagde tidning förmodas, att den skulle
fylla en stor lucka i dagens litteratur, isynnerhet för
den svenska talande delen af landets innevånare, som
utan gensägelse är den intelligentare folkklassen i
Finland, helst dit äfven höra landets ståndspersoner,
hvilka till en stor del icke äro sä mäktige det finska
språket, att de förstå bruka detsamma i skrift. Skulle
nu sagde tidning till större deien upptaga detsamma,
som de finska tidningarne, isynnerhet Suometar och
Julkisia Sanomia innehålla, är mycket godt att
hoppas för landets väl och sanna upplysning, emedan nu
de i sistnämnde tidningar förekommande nyttiga no.
tiser ofta förblifva en terra ineognita för de
makt-egande i landet, som ensamme kunna vidtaga de
nyttiga reformer, hvilka en välordnad press åsyftar. Ett
större antal original uppsatser kunde säkert äfven
påräknas, dä hvarje medborgare skulle hafva tillfälle
att yttra sina tankar öfver åtskilliga ämnen, som nu
synas vara ensamt de finska dagbladen förbehållna
samt ofta behandlas nog ensidigt, i brist pä tillfälle
att yttra sig för äfven dem, som se sakerna i ett
annat ljus, än det de fiuske tidningsskrifvarne förmå
meddela sina läsare.
Till red. af Papperslyktan.
Troligen af uppmärksamhet mot mig har man
låtit en nummer af H:fors Tidn. åtföljas af ett
särskildt bref från Don Quixote till undertecknad. Som
jag för några dagar sedan förlorat min kassa på spel,
liar jag nu icke råd att bekosta ett dylikt bihang.
Jag anhåller ödmjukast fördenskull om plats i erra
spalter för följande.
Till Dou (luixotc’s skugga.
Jo, jag kan gissa huru det gått till. En fjesk
bland mina intimare vänner läser slarfvigt mitt sista
bref, tror sig deruti finna ett utfall emot oss rouéer
och rusar åstad till er graf, tappre riddare. Ni
ligger emellertid i en flerhundraårig dvala och har
längesedan kämpat ut era scener ur lifvets strid; ni
väckes af hans förtviflade rop: upp, ty mina bröder
lida nöd I
Man räcker er Sanchos bref. Ni läser och
gnuggar edra ögon; men mossa har redan vuxit öfver dem
— och så blir brefvet er otydligt: ni måste bekänna,
att ni ingenting begriper.
Nu griper ni till pennan (!) — och sä kommer der
ett bref sä faderligt mildt, så älskligt fint, till den
fordne vapendragaren Sancho. Ni talar med en
värme som om striden gällde er egen Dulcinea . . . Men
tyvärr tyckes ni hafva förgätit, att er gamle Sancho
längesedan sofver de rättfärdigas sömn. Alltid sig
lik, den Dou Quixote; — fäktar i vädret på hvar
mans beställning.
Skulle ni först sett er om i vår nya tid, hade ni
lätt funnit er sjelf vara en gengångare. "Der neue
don Quixote" har redan intagit er plats. Så finnes
äfven af den fordne Sancho endast det ärfda
namnet och befattningen qvar. Nu är jag en
vapen-dragare hos den nya tidens dårskap — såsom mina
smädare kalla mig.
Tiden har skapat den moderno Sancho till en
rone, ty ser ni, "le monde raarche", — det kommer
sig derutaf. Smälek, begabbelser af alla slag ha
haglat ned på vårt slägte, men det sätta vi oss öfver,
blott vi fä äta våra ostron, dricka vårt vin och odla
våra "camelior."
Ni frågar om dessa äro ett slags blommor; ja, de
äro ett slags blommur, älskliga, okonstlade, sådana de
blifvit danade i det fria obundna lif, hvarur de
utgått. Det är vår krets, det, ty vi rouéer bilda jemte
dem den s. k. dtmi-monde – och för oss är det nära
nog halfva vår verld. — Endast här i H:fors vill man
ännu icke rätt tolerera dem, hvilket just sednaste
veteranbal utvisar; men mod, mina vänner, — vår tid
varder kommandes! — Jag skall snart arrangera eu
bal till förmån för en privat spinnhusfond eller för
ett hittebarnshus, — och der skola vi taga igen vår
skada. —
Er papperslapp till den döde Sancho är, som
sagdt, framkallad af min vän Alonzos tröga
uppfattning af mitt bref. Vi äro ju med honom fullkomligt
ense i vår liberala tanke om balen, ehuru jag
beskrifvit saken omständligare. Äfven jag har ju,
heliga jungfru Maria!, ropat på en större frihet i
sällskapslifvet, äfven jag predikar ju att anständigheten
är oanständig, och huru kan ban ioke af mitt bref
finna, att jag uppträder som det franska parets ridda
re, sä godt det sig göra låter? Han talar om fint
vett och bildadt umgänge hos mig. Sådant bar jag
aldrig egt. Hvarföre skall man såra menniskor?
Icke som jag derföre blefve långsinnt. Jag räcker
gerna min band åt don Alonzo, ty själsfränder äro
vi, och han räknas alltid till de våra.
Lägg er således lugnt ned i er graf, Don Quixote;
— ingen fara var ännu på färde. Bara missförstånd.
Sof i ro! Sancho.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
