Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
349
industri-exposition." Hr W. säger: "framvisandet"
gjorde aldrig anspråk på att vara en allmän finsk
industri-exposition. Men innan man hinner hr W:s
sednaste artikel till slut, finner man likväl åter, att han
vill tillkämpa "framvisandet", om icke namn, så
åtminstone heder och värdighet af en industri-exposition.
Han uttalar nemligen sitt hopp, att vårt land framdeles
skall ega "en tidningspress, som förmår inse, att en
exposition af ett lands jordbruks- och industri-alster,
synnerligast vårt eget lands, är en akt af sädan
beskaffenhet, att den icke utan bestämdaste protest kan
prisgifvas åt hånlöjet."— Huru hade hr W. väl kommit
på att för framtiden befara hänlöje öfver en sådan der
högtidlig "akt", om icke här nu i hans tanke hade
försiggått en likartad "akt"? Hvad befalles? De gamla
anspråken träda klarligen fram ånyo. H. S. B.
Vidaro påstår hr W., alt det icke hade varit möjligt
att under detta år på allvar ställa till en allmän
industri-exposition. Pdyktan åter har yttrat, att
promo-tionstiden sistl. vår skulle varit särdeles lämplig för
en exposition, nb. under förutsättning att nödiga
förberedelser i tid blifvit gjorda. Bland dessa nödiga
förberedelser nämndes i ett af de första rummen
beredandet (just beredandet, hr W.l) af en lokal för
expositionen. Nu svarar hr W.: "den (promotions-) tiden
fanns ingen lokal att tillgå." Men hade icke en
sådan varit möjlig att anskaffa, om inan i tid hade tänkt
uppå saken? Att tillrustningarne skulle begynna
åtminstone ett år förut, var också en af våra
förutsättningar. Ty ser hr \V., "en exposition af ett lands
jordbruks- och industrialster är en akt af sådan
beskaffenhet", att den icke låter sig hoptjeska inom ett
par veckor. En dylik exposition är också "en akt af
sådan beskaffenhet" att den nödvändigtvis för sig
behöfver en stor och vidsträckt lokal, hvilken just icke
bör sökas i första bästa förstuga, utan hvilken aldrig
torde stå att erhållas utan ganska betydliga bekymmer
och omkostnader. Och den som icke tänker på en
tillräcklig expositions-lokal, förrän han utlyser en
exposition, den borde aldrig tänka pä expositioner.
Men samma lokal, som P:lyktan fann så olämplig
för den s. k. industri-expositionen, samma lokal hade
intet fel, när kort derpå hr Larson der utställde sina
taflor. "Det principenliga i dylika idékombinationer"
kan hr W. icke fatta. Stackars br W.l Hör han
någon berömma en målares atelier, så tänker han väl:
godt, der har man lokal för en mekanisk verkstad, —
och har han en vacker handstil, så tror han väl:
jag är en förträfflig publicist!
P:lyktan har aldrig yttrat ett enda förklenande
ord om de enskilda artiklar, som förevisades vid den
s. k. expositionen, endast om denna i sin helhet, om
dess förberedelser, anordning o. s. v. Att icke heller
anordningarne för våra industri-artiklars emottagande
i S:t Petersburg varit särdeles prisvärda, synes af ett
bref, som lästes i föreg, nummer. Metr.
Ung; Loeh^mar.
(Efter Walter Scott.)
O, ung Lochinvar far ut just som bäst;
Af alla pä gränsen är snabbast hans häst.
Hans bredsvärd vid sidan, det skramlar så smått,
Kör öfrigt oväpnad och ensam han gätt.
Ack, ingen så tapper och trogen dock var
I strid och i kärlek, som ung Lochinvar!
Öfver 6tockar och stenar och berg han flög fram,
öfver Eske-fioden vadade han ej — han samm;
Men innan till Netherby elan fram han hann,
Hans brud ren gett med sig och tagit en anu’;
Och en jöns i kärlek, en feghjertad karl
Borttagit skön Ellen frän ung Lochiuvar.
Han afsteg vid Netherby, inträdde käckt
Bland tantor, kusiner och tjockaste slägt;
På svärdet slog fadren, och skrek som förgjord:
(Ty fästman den tölpen sad’ aldrig ett ord)
"Månn’ som vän eller fiende hitåt ni drar?
Eller vill ni blott dansa, ung lörd Lochinvar?"
"Jag älskat er dotter — mig var hon för £od; —
Men lik Solvvay har kärleken ebb liksom flod. —
Nu jag kommit att än med den brud, som var min,
Ta’ en dans blott och dricka en bägare vin;
Ty skönare tärnor vårt Skottland nog bar,
Som med glädje bli brud åt ung Lochinvar."
Och bruden kredensade, riddaren drack,
Och bägarn i golfvet han slog att den sprack.
Hon bleknar — hon rodnar — hon suckande står,
Med ett löje på läppen, i ögat en tår.
Dess händer, do fina, i sina han tar —
"Nu börja vi dansen", sad’ ung Lochinvar.
Så älsklig var hon, och så ståtlig var ban,
Att ett vackrare par ej skåda man kan.
Och far och mor fräste som hund och katt,
Men fästmannen tummado endast sin hatt;
Brudtärnorna hviskade litet enhvar:
"Ack om Ellen dock fätt ung lörd Lochiuvar 1"
Han hviskar ett ord, — han trycker dess hand, —
De flyga mot dörren, der gångarn han band.
Lätt lyfter sin mö först i sadeln han opp,
Och kastar sig dit sen sjelf med ett hopp.
"Hon är min! öfver strömmar och klippor jag far —
Den är snabb, som mig följer", sad’ ung Lochinvar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
