- Project Runeberg -  Papperslyktan / År 1860 /
356

(1858-1861)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

356

sönderfaller i flera grupper, hvilka åter äro
starkt delade. Den allmänna benämningen
Slaver t. ex., i ofvanstående tabell,
omfattar Slovaker, Slovener, Kroater och
Servien Denna, det magyariska elementets,
numeriska öfvervigt stegras ännu betydligt
genom en fördelaktig geografisk fördelning.
Magyarernes bostäder uppfylla mellersta
delen af konungariket, den så kallade stora
ungerska slätten och en del af den lilla
slätten. De folkslag, som tillhöra den
slaviska familjen, äro tillbakaträngda mot
gränserna, hvarest de på visst sätt bilda en
krets omkring den stora magyariska
huf-vudstammen. Tyskarne bebo blott långt
nere, söder om Donau, ett
sammanhängande område, hvilket dessutom ännu är
genombrutet af talrika kroatiska öar.

I de komitater, hvilka 1849 lösrycktes
från Ungern, för att bilda det serviska
vojvodskapet (ett nytt kronland), äro
Ma-gyarerne visserligen underlägsne till antal:
233,000 af en befolkning, i sin helhet
stigande till 1,496,000 själar; men Servierne,
hvilka kabinettet i Wien ville begåfva med
denna oförytterliga del af den helige
Stefans rike, utgöra sjelfve blott något mer
än fjerdedelen (403,000 själar) af denna
total-befolkning; de äro en absolut
minoritet i förhållande till Walacherne (416,000
själar), och stå i antal blott föga öfver
Tyskarne (352,000 själar). Välförståendes,
endast om antalet är här fråga, hvilket
just städse åberopas i Wien, hvarest man
blott vet att räkna, men icke att väga
un-dersåtarnes hufvuden. (Forts.)

Huru man reser.

(Se N:o 44.)

Efter soupern rådslår man om planen
för morgondagens resetur. Man har för
afsigt att resa öfver Lugano till stranden
af Lågo Maggiore och att besöka "vårens
smyckade thron", Isola Bella. På den i
reseboken inhäftade kartan befinna sig de
tre sjöarne ganska nära hvarandra, man
hade derföre trott sig på några timmar
kunna komma till Luino ocb erfar nu, att

nästan en bel dag dertill behöfves.
Ge-heime-registraturrådet, som ensam och
allena af bela sällskapet rådbråkar några ord
italienska, gör sig på postbyrån ganska
noga underrättad om alständen emellan
sjöarne, emellan Turin, Genua ocb Milano,
ban räknar derpå ut, att för denna tur
allra minst tio dagar erfordrades, och
framlägger resultatet af sina beräkningar, som
lyder, att ifall man på bestämd dag åter
ville vara hemma, så gafs det intet annat
råd, än att uppgifva donna tur och fara
direkte till Milano. Förtret och
bestörtning visar sig på hela sällskapets ansigten;
förslag, oppositioner och invändningar korsa
sig om hvarandra; den ena fröken packar
upp första delen af "Titan" och föreläser
med pathetisk stämma de första
meningarne, för att vinna anhängare för sin med
ihärdighet försvarade åsigt, att åtminstone
Lågo Maggiöre borde besökas; assessorn
debyterar med ett ställe ur Schillers "Fiesco",
för att lifva sällskapet för resan tiil Genua;
gebeimerådets beräkningar och resedagarne
dissekeras i timmar och minuter, och
debatterna blifva så häftiga, att man kunde
tro det frågan gällde besittningen af bela
Öfra Italien. Slutligen går dock
geheime-rådets mathematiskt noggranna beräkning
med segern ur striden, man besluter att
följande morgon fara på jernvägen till Milano,
och under många suckar packas Titan,
Medelhafvet ochFiesoo-reininiscenserna åter
in. Lågo Maggiore, Genua och Turin äro
utstrukna från den italienska resan.

Följande dags middagstimme ser våra
turister på Corso Francesco i Milano. De
ha tagit in i ett hotel med tysk firma, icke
blott derföre att man der talar tyska, utan
också derföre att man der blir reelt och
billigt behandlad. Det italienska köket,
har man sagt dem i Berlin, är alldeles
odrägligt, det består nästan uteslutande af
polenta ocb några andra i olja simmande
rätter, dessutom är det i de italienska
värdshusen öfverallt smutsigt och oordentligt,
och hvarje Italienare lägger an på att
bedraga och förfördela Tyskarne.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:28:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/papplyktan/1860/0359.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free