Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
357
Två och en half dag liar
geheime-regi-straturrådets obevekliga beräkning anslagit
för Milano. Huru man skall inpressa de
åttio kyrkorna, Breras statyer och
målningar, det Ambrosianska bibliotbekets
märkvärdigheter och allt annat inom detta
tidsrum, det är ännu i dag en gåta, till hvars
upplösning man med tillhjelp af tvenne
förare och flera fiakrer skyndar sig,
rasande af ifver. Det är ett Herkules-arbete,
uien det undangöras dock genom oerhörda
ansträngningar, för hvilka kommerserådet
med sin einbonpoint dukar under i sitt
anletes svett, så att ban vid middagstiden
’ O
måste lägga sig till sängs, och vid aftonen
af den andra dagen har man sett kyrkorna
San Ambrogio, Mauricio, Maria della
Gra-zie, San Carlo Borromco, dornen,
triumfbågen, arenan och minst tusende taflor
och statyer. Visserligen bar man i
brådskan glömt bort ett och annat. Genom ett
lätt förlåtligt misstag har man besett den
ingenting mindre än sköna klosterkyrkan
Santa Maria della Grazie ocb bortglömt
Leonardo da Vinci’s nattvard i klostrets
fordna refektorium, ty båda, kyrkan och
refektorium, stå ju tätt invid hvarandra.
Man har i Brera förbigått några dussin af
Titians och Veroneses bästa taflor, man
har icke observerat Guercinos Abraham
och Ilagar, och hemma märker man vid
bläddrandet i reseboken ined förvåning att
också Raphaels berömda "den heliga
jungfruns förmälning" befinner sig i galleriet;
men domens torn har man bestigit, ehuru
Scbweizer-alpernas snötoppar och gletscher
voro bortgömda bakom moln vid
horisonten. Räkningen betalas efter aftonmåltiden,
för att man må vara ogenerad vid den
tidiga afresan följande morgon. Priserna
för logis, ljus, betjening samt
middags-och aftonmålen äro förfärligt höga. En
flaska Bourdeaux, som hade en
utomordentligt vattenhaltig smak, kostar ensam
sju francs. Och i dömen har man talat
vid en landsman, som redan åtta
dagar-bott i ett italienskt albergo, som der
betalar två tredjedelar mindre och som det
italienska köket smakar förträffligt. Han
bar redan varit ett» fjerdedels år i Italien
och har belt andra begrepp om italienska
manér, italiensk sed och italiensk
rättskaf-fenshet. Man kunde verkligen också
besluta sig till att i Venedig taga in i ett
italienskt hotel, om geheimerådet blott icke
talade så förfärligt illa italienska, så att
man ofta fick tvättvatten och tvål, när han
beställde en frukost.
Följande morgon bär det af med första
bantåg öfver Berganio och Brescia till
Verona. Bergamo är ett ödsligt, tråkigt
näste, har jernvägs-konduktöreu svarat
geheimerådet på hans förfrågningar, som ser
vida bättre ut, då man far förbi, än då
man vandrar omkring på gatorna i staden;
Brescia skall ega den skönaste Campo
Santo i Öfra Italien, men Verona har ju
också en Campo Santo, och den ena Campo
Santo ser ut söm den andra, alldeles som
det är med gletscberna. Bantåget
brusar förbi, ocb vid middagstiden är man i
Verona.
"Halfannan dag, mina herrskaper",
säger geheimerådet och ser på sin redan i
Berlin utkastade reseplan; "det finns ju
icke heller här så mycket att se." —
"Romeos och Julias graf", säger melankoliskt
småleende en af de yngre damerna, och
"det huset med balkongen, der—", erinrar
kommerserådets dotter, "du vet ju, pappa,
på det vackra stålsticket i din och
mammas sängkammare." — Damernas mening
segrar denna gång; trots den tryckande
middagshettan och trots alla invändningar
af de äldre herrarne uppsökas kärlekens
tillflyktsorter till allra först. Man går till
fots för att lära känna staden, Julias hus
och Julias graf ligga långt ifrån hvarandra,
största delen af förmiddagen går till ända
på detta sätt, och man känner sig
hiske-ligt förbluffad, förstämd och utmattad, när
man i en heltochhållet förfallen trädgård
får se ett slags stentråg, hvars användning
är åtminstone lika tvifvelaktig som
authen-ticiteten af Ciceros dotters graf vid Rom,
om hvilken den gamle Seume talar i sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
