Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m
öfverste (sednare en utmärkt general)
Erikson, ehuru ännu icke läkt från sina sår»
delade likväl nu med oss alla nöjen, liksom
förut bataljens faror. Till det yttre
syntes han vara dyster och allvarsam, men
han var i hjertat sjelfva godheten; af sina
underlydande var ban tillbedd. Han var
icke stor till vexten, hade ett fylligt
röd-brusigt ansigte, och var mera hemmastadd
på slagfältet än på salongsgolfvet. Hans
lif var en underbar kedja af lyckliga och
olyckliga omständigheter. Han var af låg
härkomst, hans fader var mjölnare,
ungefär två mil från Dorpat. Stadens magistrat
hade gjort honom någon orättvisa, och
af förtret häröfver inträdde han som
frivillig i krigstjenst. Genom redbarhet,
tjen-stenit och utmärkt tapperhet hade ban
avancerat från genien soldat til! officer och
vidare genom graderna till öfverste samt
kommenderade nu samma regimente, vid
hvilket han först hade börjat sin tjenstebana.
Ryska hade han lärt sig fullkomligt väl
och begagnade sig gerna af äkta ryska
talesätt. Sålunda, när ban väude sig till
soldaterne, så tilltalade ban dem med
namnet bockar. "Framåt, framåt, mina bockar!",
ropade ban till dem i bataljen, och om
ban berömde eller om ban tadlade, alltid
kallade ban dem bockar! Deraf kom det
sig också, att man kallade honoin sjelf
bocken.
öfverbefälhafvaren (Buxhöwden),
gammal och älskande lugnet, stadnade icke länge
på dessa baler; men hela lians stab dröjde
der ända till slut, emedan man visste, att
grefve Kamensky icke gerna såg, att
gästerna skingrade sig före supén. General
Kanownizin och general Rajewsky stodo
då i blomman af sin ålder; de umgingos
med de yngre officerarne på
utomordentligt vänlig fot och ingåfvo kärlek och
förtroende. Ingeviiör-general Sucbtelen var då
redan en till åren kommen man. Han var
vårt krigs Nestor. Alla aktade lians djupa
insigter, alla älskade honom för lians ädla
karakter och älskvärda väsende.
Kopistens krönika.
D. 8 Dec.
Köldens stränghet under förra veckan tyckes blott
ha varit hitsänd såsom en säkerhets polis och som en
motvigt emot den då brinnande theater-ifvern. Så
snart den ifvern svalnade af, släppte också kölden
efter tyglarne, och nu lefver man äter tills vidare
under ett ganska humant och artigt vinter-regimento.
Så alldeles har theater-ifvern dock icke afsvalnat.
Ännu utgör theatern dagens vigtigaste fråga. Nu
gäller det: l:o att göra sig ordentligen bekant med det
nya huset, dess alla olika platser, samt dess alla fel
och förtjenster; 2:o att göra sig bekant med hr
Deland och hans sällskap; och 3:0 att göra bekantskap
med hvad hr Delands repertoire mä ha att bjuda på.
Rörande huset uppskjuter man gerna sitt
totalomdöme; för hvarje gång gör man der ännu nya
erfarenheter och upptäckter. Hvad truppen angår, så
behöfver man ej länge betänka sig för att kunna säga, att
Helsingfors åtminstone ej på länge sett ett svenskt
theatersällskap med bättre ressurser och ett bättre
samspel. Hr Deland torde icke heller kunna beklaga
sig öfver bristande erkännande från publikens sida.
Veckans repertoire har bestått af tre större stycken: "Ett
lyckans barn", "Fröken de la Seiglière" och "Orpheus
i underjorden". Det första år utgånget från mad.
Char). Birch-Pfeiffers välkända dramatiska fabrik och
är ett af dess mest bäst lyckade alster. "Fröken de
la Seiglière" af Jules Sandeau hör till den nyaste
franska scenens finaste och mest prisvärda stycken.
"Orfeus i underjorden" är hemma frän "Bouffes Farisiens",
en liten theater i Paris, dit man efter en god middag
går för att höra några numror af Offenbachs lätta och
lustiga musik och för att fä skratta utan att behöfva
tänka hvarföre man skrattar. Men den theatern har
inga sånggudinnor i taket, och derföre tycktes ocksä
våra splitternya Muser betrakta det som ett litet hån,
då de fingo se hela Olympen dansa polka uti
underjorden. Mera om allt detta en annan gång.
Näst theatern har den inhemska
tidnings-litteraturen utgjort dagens mest anlitade samtalsämne. Man
studerar tidningarnes prennmerations-anmälanden och
man gör sina betraktelser öfver de förändringar denna
litteratur frän nästa är kommer att undergå. Ännu
ha väl ej alla privilegierade blad hunnit tillkännagifva
sitt vara eller icke-vara, men man kan dock redan
göra sig ett ungefärligt begrepp om den periodiska
pressens ställning för nästa år. Låtom oss göra en
kort öfverblick.
För att börja ined det förnämsta, mad
publicitetens verkliga statsräder, så kommer Finlands Allmänna
Tidning att blifva oförändrad till både yttre form och
inre väsende, och — "ligesaa hos oss" lyder ungefär
Suornen JulHsia Sanoniia’s prenumerations-anmälan.
Helsingfors Tidningar förändra sin redaktion pä sätt
redan är bekant. Litteraturbladet utgifves pä samma
tätt som hittills och af samma redaktion. Det finska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
