Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
419
rande af andens lifsluft, friheten att yttra
sig och göra sig gällande. Äfven denna
slags "brödafund" borde vara fjerran från
oss finnar! Från Papperslyktan skall den
alltid vara det!
Och med dessa känslor önska vi våra
samtida af såväl det finska som det
svenska tungomålet ett "godt nytt år"! Skola
vi få mycket att språka ined hvarandra: —
så mycket bättre! — det skall ske med godt
humör, om och någongång med den
liflighet som saken fordrar. Och om vi också,
såsom tidningar, äro privilegierade
varelser, och således på sätt och vis kunna
räknas till de privilegierade stånden, hoppas
vi med säkerhet, att aldrig blifva försatta
i den kinkiga belägenhet att för
upprätthållandet af våra privilegier nödgas bråka
vår hjerna med forskningar, om det
gällande duellsplakatet är af anno 1738 eller
1682.*) E. B.
*) Se Å. U. N:ris 144 och US detta år.
På Nyårsaftonen.
Ilögt, högt i nord, vid tusen stjeruors sken,
Bort mellan fjärdar, skogar, höga fjellen,
Man ser en hydda bortgömd och allen,
Den ser sä ödslig ut på nyärsqvällen,
Den står som bortglömd utaf hela verlden,
Och blott en sakta glöd man ser på härden.
Den är ej tom. Der lefs ett lif också
Med alla känslor som blott lifvet ammar,
Der bor en mor med sina söner tvä,
Du skönjer dem dä elden åter flammar:
Den gamla modren ved pä spiseln lade,
Och hennes röst nu dessa orden sade:
"Här inne råder mörker — ute natt,
Och kylan här vill nattens kyla härma:
Må mörkret här till ljus förvandlas gladt
Och kölden gifva rum för trifsam värma.
Det gamla året sjönk i tidens sköte,
Må vi i kärlek gä ett nytt till möte."
Och hög bon satt och lugn, lik somnad våg,
Med ålderns runa tecknad på sitt änne,
Men kraft i rösten — eld i ögat låg
Då hon såg upp till sina söner tvenne,
Till ynglingarne vid den gamlas sida;
1 tystnad stodo de, de sågos bida.
Och åter ljöd den gamla qvinnans röst:
"I söner, fostrade af samma moder,
Och närda invid samma moders bröst,
Hvi stån J kalla broder emot broder?
När tinar isen upp i edert sinne?
Fins ej för endrägt mera rum här inne?"
"För samma moder edert hjerta slår,
Det värmes ock af samma barndomsminnen,
Och samma mäl för edra blickar står,
Och samma sträfvan eldar edra sinnen.
Ha dessa band ej styrka nog och värma
Att tvenne bröder till hvarandra närma?"
"Ert mål min framtids fröjd och frihet är,
Skall detta mäl till glädje engång hinnas,
Så skall i endrägt ni arbeta här,
Ty blott i kärlek skall det målet vinnas.
Och om ni trötta då vid målet digna
Sä skall er mor er älskande välsigna."
Hon slötv Men tyst var uti stugan allt
Sen ej den gamlas röst derinne hördes.
Förblef då ynglingarnes hjerta kallt.
Månn’ af den gamlas ord de icke rördes?
Får hon ej skäl att deras kärlek prisa?
Det kan blott Finlands framtid engång visa.
F. M.
Ännu och ännu!
Äfven med utsigt, att i allmänhetens
ögon, hafva upptagit ett utslitet ämne,
våga vi ännu en gång påminna om
veteranerna. Påminna? Ja, tyvärr, är en
påminnelse af nöden. Vi finnar äro
verkligen, med all vår tröghet, ofta nog endast
barn af hvad ögonblicket ingifvit oss.
Under femtio års tid tänkte knappt
någon på återstoden af den här, som blödt
för oss, som vetat förvärfva sig aktning
äfven hos fienden och derigenom i en icke
ringa grad bidragit till att vi, under
annan spira, bibehållit våra lagar och vårt
samhällsskick. — För tvenne år sedan
vaknade tacksamheten och enthusiasmen. Poe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
