Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
420
mer, tillfällighetsstycken, tal och
tillställningar, ■—■ derpå var ingen brist. Man
samlade i alla kanter af Finland, man såg en
glädje stråla i alla ögon deröfver att man
nu gjort en ädel gerning. Och dock: —
knappt äro tvenne år förgångne, innan de
gamle kämparne åter sjunkit i samma
glömska som fordom. Man vet icke oftare af
dem än då tidningarne rapportera någons
död eller då redogörelsen för
veterankassornas knappa tillgångar berättar oss att
ännu 500 äro vid lif. *) Man läser det
kanhända och säger sedan på sin höjd:
kors, lefva de ännu så många? — och så
lägger man tidningen ifrån sig, anseende
det vara — "nog om den saken.’’ — Var
då den insamling man för tvenne år sedan
gjorde, endast ett tillfälle att få roa sig
en stund eller gråta en tår på veteranernas
bekostnad? För det finska folkets heders
skull äro vi färdige att svara nej, på denna
fråga.
Man hade troligen ansett sig redan gjort
tillräckligt i denna väg genom
hopsamlandet af ett par tusen rubel; men fördela
blott denna summa på 500, och säg sedan
om detta är tillräckligt — mera än för ett
år. Hvad hafva de nu? En liten pension
och några rubel från veterankassan; detta
är nu hvad vi så storståtligt kallat
gäldandet af vår "hedersskuld!" Man betalar icke
en sådan hedersskuld genom att kasta åt
dem en skärf en gåug för alla. Nej,
årligen skall denna gärd förnyas, åtminstone
så länge veteranernes antal ännu är så
stort; — annorlunda kunna icke deras
sista dagar betryggas, ty ett sorgfritt bröd
på ålderdomen, det är väl icke mycket
begärdt sedan inan offrat sina bästa krafter
åt sitt land. — Men hvad som göres bör
ske snart, innan de åldrige redan hunnit
slockna bort.
Vi hafva åter upptagit detta ämne för
att ännu och ännu en gång bedja vårt folk
att icke låta en riktning i sinnena af så ädel
*) Enligt nyaste uppgifter.
natur fullkomligt falla. Vi hafva upptagit
frågan äfven af en annan orsak: Nu om
någonsin, borde veteranernas omfattas med
lifligt intresse, nu, då hvarje julbord åter
är smyckadt af "Fänrik Stål"; ty hårdt
skall det hjerta vara, härdadt mot de
ädlaste intryck det sinne, som icke eldats af
hänförelse vid "Fänrikens" enkla teckning af
dessa manliga karakterer, dem den finska
jorden fostrat. Bröstet häfves högt af
rörelse, då man ser dessa skuggor
lifslef-vande för sig; — och likasom dessa
skuggor, nu genom sången förevigade, röra de
ädlaste strängar i vårt bröst, likaså, vi
äro öfvertygade derom, skall man bland
de ännu lefvande krigarne från denna tid
finna många, många, som, om de blott
berättade oss sin lefnads historia, skulle
komma vårt hjerta att klappa. Den soin
någongång talat med en af dessa, kan
nogsamt bära vittne om den ande, som lefver
qvar uti dem. Huru ser man icke, då det
blifvit fråga om kriget, gubbens krumpna,
bräckliga gestalt blifva martialisk på nytt;
tillochmed kryckan har blifvit lätt i den
hand som redan många år knappt mäktat
upplyfta den, den brutna, svaga rösten har
fått eld och kraft, orden flyta tröga, men
jernhårda från hans läppar och hvarje
stafvelse blir ett sabelhugg! Han står der som
den förkroppsligade bilden af detta: "ty
äfven jag var med!"
I sådana minuter kan man icke tvifla
på, att det är samma stam, samma blod,
samma lif, som det man finner hos
Runebergs förevigade hjeltar, endast mera
bräckliga, profvade, krossade än då. Derföre,
läsare, hafva vi i dag, på årets sista dag,
velat fråga: vore det icke den bästa gåfva
vi kunde skänka den stora skalden, att
nu, hvar och en, gifva en helst liten
nyårsgåfva åt de män soin ännu finnas qvar
af denna här, hvilken han besjungit?
Vi äro öfvertygade att det i hvarje del
af vårt land skall finnas dem, som för
allmänheten tillhandahålla anteckningslistor för
detta ändamål och vi äro lika öfvertygade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
