Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
nm Törne, ehuru den påstås hafva timat i
Kiftget vid Oravais. Törne hade inom
re-gKinentet varit känd för en något långt
drifven snålhet, hvarföre det olyckliga
skottet älven skall hafva gifvit honom mycket
hufvudbry och åt kamraterne ämne till
skämt. Någon spefågel hade ännu ökat
gubbens förargelse med att klandra den
impertinenta kulan "som icke ens
qvarlemnat de bortslitna lapparne att böta skadan."
Om nil det förstörda plagget fördubblat
gubbens stridslust eller icke, — säkert är
dock, att han vid Oravais var med i
hetaste elden och slogs ända tills att han så
nära, uttröttad, hade fallit i fiendens händer.
Tvenne af hans soldater hade dock. i den
allmänna villervallan vid stridens slut,
lyckats samla en tillräcklig hop af olika korpser
och räddade sålunda sin åldrige chef från
att tagas till fånga.
Efter Oravais slaget delade Törne ljuft
och ledt med den Finska hären under dess
sorgliga återtåg.
Montgomery berättar en karakteristisk
episod från gubbens vistelse utanför Umeå,
der han , med sin bataljon , bevakade
de yttersta klipporna af Svenska
kusten emot det af fienden väntade angreppet
från Qvaiken. Montgomery hade varit på
utkik och anlände till Törne midt i natten,
rapporterande, att fienderne vid stranden
påtändt ett handelsfartyg, vid hvars låga
de värmde sina frusna lemmar. Han
menade att en attack skulle göra god verkan
på de stelnade massorna. Sedan Törne
förklarat omöjligheten af ett angrepp med
så ringa styrka, bjöd han den utsvultne
ynglingen en matbit, sägande: "tag sig en
smörgås, kanske innan morgonen äta vi
hos Abraham, Isak och Jakob."
Efter fredsslutet återvände Törne till
fädernejorden, der han icke lefde många år.
"Gamle Lode" förde äfven befälet
öfver ca bataljon af Savolaks infanteri
regemente. Han hade tidigt begynt sin
militära bana vid Tavastlänningarne och
flyttades först 1791 såsom Secund-Major till
det förstnämnde regementet. 1808 ansågs
Lode vara en af härens dugligaste och
tappraste officerare. Med brigaden deltog ban
"der blod det gällde." Vid Lappo
understödde Lödes bataljon Björneborgarnes
raska attack och tyckes hafva gjort det med
heder, emedan han i rapporten upptages
ibland de synnerligen utmärkta. Det är
egentligen i Alavo slaget d. 17 Aug., ban
dock firade sin hedersdag. Karelska
jägarne, hvilka vid slagets början hade en
framdragen position, blefvo hårdt ansatte.
En bataljon af Savolaksarne skulle nu rycka
till förstärkning.
Det uppstod dervid en strid emellan
Lode och Törne om äran att främst få gå
i elden. Törnos bataljon stod närmast till
hands och skulle redan framrycka, då
Lode invände: "Som jag är äldst, bör jag gå
förut med min bataljon"’ *). Adlercreutz
afgjorde denna ädla täflan mellan
gråhårs-mäunen till Lödes förmån. Nu bar det af
i attack. Montgomery skildrar den i vackra
drag: "Lode framryckte med en
ntomor-dtnllig beslutsamhet. Blottställd för
fiendens kartescli- och gevärseld marscherade
han med sina Savolaksare raskt fram,
under en tystnad, som bebådade död och
förstörelse, utan att lossa ett skott, utan att
hejdas af det mördande kulregnet, lngnt
tillslutande de luckor det förorsakade, tills
han såg hvitögat på fienden. Då
kommenderade han halt och gaf en
bataljons-salf-va, hvilken öppnade rum att med
bajonetten under hurrarop inbryta i motståndar-
ues glesnade leder.".....Genombrytningen
var gjord.
Många kulor hade derunder sökt den
ädle chefen: en kula bortryckte den käpp
han bar i handen, en annan sargade hans
sida och sträckte honom, svårt sårad, till
marken. Hade, måhända, hans tappra ifver
att komma i elden varit mindre Btor, om
han kunnat ana hvad som der väntade
honom ?!
Denna strid var den sista deruti han
deltog. Under den öfriga krigstiden vista-
v. Törne Major, Lode Öfverste-Löjtnant.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
