Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
kom Drufva med hela officers-korpsen, omfamnade
mig, tackade mig för det jag frälst dem, folket
hurrade och önskade mig en beständig välfärd.
Snart derefter fingo vi en batalj, den
långvarigaste och blodigaste som någonsin varit i detta krig.
Denna stod vi Oravais och varade ifrån 6 om
morgonen till kl. 11 om aftonen. Jag underhöll ensam
ända tills middagen elden med mina kanoner, då jag
vid denna tiden blef blesserad. De skulle just släpa
bort mig, då en af mina karlar berättade, att jag var
kringränd. Jag repade mig, satte mig på en
kanon-häst, ty min egeu var skjuten, lät folket hurra, satte
mig fråmst i spetsen, ropade: kamrater följen mig! Jag
kommenderade marsch-marsch och slog mig igenom
fienden, som tog emot mig med fälld bajonett. Jag
fick 3 kulor uti kappan och många af mitt folk blefvo
stuckna. Generalerna Adlercreutz och Vegesack
tackade mig på det högsta. Om morgonen skulle jag gå
ut att rekognoscera, då jag fick en kula genom
mössan, hvaraf jag föll omkull. Jag upptäckte fan
bakom sten, tog geväret af en soldat och sköt ryssen.
Om aftonen mot skymningen fick jag en ny blessur
och släpade mig till närmaste by, der jag låg. tilldess
fiendens kulor kommo in genom fönsterna. Jag hade
blifvit qvar om inte en ädel officer, som jag ej ännu
lärt känna, kastat mig på sin rygg och vi kommo
lyckligen undan. Vår förlust är säkert 2,000 man och
30 à 40 officerare. General Aminoff, den ädelmodige
mannen, tog upp mig och nu mår jag temmeligen väl.
Farväl älskade och dyrkade föräldrar och syskon! lef
alltid väl! önskar eder beständigt tillgifne son, bror
och vän. Wilhelm von Schwerin.
Generalen skyndar su pä, att jag intet får tid
att uppräkna den mängd förlorade officerare af
Upplands och Westmanlands regementen."
Några dagar efter sedan detta bref
blifvit afsändt, dukade ynglingen under för
de sår, han i slaget vid Oiavais eihållit.
Icke blott den unga stammen, äfven
bepröfvade män egnade honom sin aktning.
Så kunde t. ex. Generalen Grefve Aminoff
ännu långt derefter icke glömma gossen.
I ett af de offentliggjorda brefven till
Schwe-rins fader, ber Aminoff denna enträget att
såsom minne erhålla sonens porträtt och
lofvar att uti sin park uppresa en
minnesvärd åt honom.
"Han var", säger en måhända partisk
domare — hans egen läder — "beundrad
af alla som 9ågo honom, tillbedd af dem
som stodo under hans befäl."
Wilhelm v. Schwerin var Svensk till
börden. Om man dock någonsin i ett land
kan göra anspråk på medborgarerätt, så
är det väl, då man der, vid dess försvar,
blöder dess torfva röd, då man gifver det
bästa man äger — sitt lif.
Derföre hörer Wilhelm v. Schwerin äfven
Finland till.
Utur den i Geijers samlade skrifter
tryckta sången till hans minne, låna vi den
sista versen:
Hvar är den stilla grafhög, som fått dölja
Hvad mod och ungdom skönast kalla?
Jag ville den med vårens rosor hölja,
Som blomstra kort, likt dig, och hastigt falla,
Och vattna dem ur flodens klara bölja,
Som flyr så fort som menskolif bortsvalla,
Och sjunga der för ynglingar i Norden
Hur ljuft det är att dö för fosterjorden.
Nästa gång några ord om
"Landshöfdingen/ Rolf.
I<r en Stolpes Språklåda.
(Se N:o 1.)
"I början på April fingo vi en hop
nyheter, som hade mycket af denna månads
gäckande eller opålitliga karakter.
General Ortega företog sig att i Spanien resa
upprorsfanan till förman för grefven
afMon-temolin, men det Carlistiska partiet lurade
sig mycket på denna kupp. Från Neapel
berättade man oss postdagligen, att i Palermo
vore ställningen särdeles lugn. Det varockså
någonting särdeles ined det lugnet. Påfven
afknnnadé den stora bannlysningen öfver
alla deltagarene uti iueurrektionen i
Ro-inagna — och man fann detta vara ett
ypperligt Aprilnarri. Lamoricière mottog
mycket storståtligt ledningen af det påfliga
national försvaret, — som också skulle få en
snöplig ändalykt. Hertigen af la
Roche-fouoauld skänkte påfven tolf refflade
kanoner! I Savoyen och Nizza anställdes
voteringar öfver inföi lifningen med Frankrike,
hvilka påstodoa stola nog mycket på drift.
På Sicilien trodde sig Frans II hafva qväft
revolutionen i dess blod — men han
lurade sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
