- Project Runeberg -  Papperslyktan / År 1861 /
26

(1858-1861)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

26

leder till en hop osannolikheter, hvilka svära
emot det burleska, ’enkelt lättfattliga"
motivet. Det fina spel, hvarmed fru Almlöf
— allt under det hon uppläste en lång
balkonversation på franska för en enfaldig
skomakare-enka — gjorde den tyska
författaren äran att förbättra stycket, erhöll
dock en förtjent hyllning. Herr Lindmark
uppträdde med framgång såsom "Prins
Henrik" och hr Boströms, såsom hr von
Wall-dorf, goda vilja var omisskännelig. Hrr
Martinsson och Gäintz, såsom
geaeime-sekreteraren och kammartjenaren, voro
kanske något för kalla af fruktan aft blifva
för varma. Hr Norelius, som liiir
uppträdde såsom prinsens lifmedikus, är
mycket använd och öfverträffade, soin vanligt,
sig sjelf. Vi böra endast varna hr N. för
ett något grötigt uttal, hvilket vi dock
befara är ett naturfel. M:ll Ryberg uppträdde
med distinktion såsom hofdam.
"Skomakaren" sjelf klacklappades alldeles
förträffligt af hr Almlöf. M:il Rylander — alltid
lycklig i beskedliga gummroller — företog
sig att blåsa en smula frisk luft på sin
sons, skomakarens, öfverspända griller. Dou
okände tyske författaren hade allt skäl att
vara belåten, så mycket mera som äfven
prinsens båda lakejer, hrr Strindberg och
Norrman, togo sina roller mycket
känslofullt.

"Ett herrskap som ser på rum" är en
väl hopsatt, lustig bearbetning från tyskan,
i fem tablåer. Om det så behagar honom,
torde hr D. framdeles göra bäst att gifva
endast tyska pjeser. Hr och fru D. voro,
såsom vanligt, klassiskt fulländade och satte
lifligt publikens skrattmuskler i rörelse.
Man skrattade ända till tårar och otaliga
näsdukar voro i jemn rörelse. M:ll Deland
är onekligen scenens goda genius,ett
okonst-ladt barn, men i den bästa skola. M:ll
Rosendahl ser man alltid gerna; det är skada
att scenen hotas att förlora henne. M:ll
Magnusson uppträdde med framgång såsom
kammarjungfru. Vi vilja göra hr D.
uppmärksam på nödvändigheten att förbehålla
hr D;s familj och hr Schwarz de svåraste

partierna. Det är ett vanligt mittag af
tidningarne att blott fästa vigt vid i
ufvud-rollerna. De yngre artisterna
boibesinna, att det gifves ett sätt att frambära en
stol, som .... som .... med ett ord . . .
att..., att man kan blifva stor äfven i
be-tjent-rollerna. Adjö, hr Romoald. Jag
hoppas, att ni förstått mig. 1,717.

Hu viilgörcuhetsförciiiiig i London.

Våra läsare skola säkert icke utau nöje
emottaga följande lilla skizz af ett bland
de många välgörande samfund, hvilka i
Englands hufvudstad motarbeta det förderf
och elände, som måste förefinnas der en
så stor menniskomassa lefver sammanträngd.
Den är hemtad ur en serie af skildringar *),
författade af den för sina republikanska
tänkesätt af Napoleon III ifrån Frankrike
förvisade, snillrike litteratören Alphonse
Esqviros samt införda i de sednaste
årgångarne af Revue des deux niondes.
Företeelser, sådana som dessa, bära vittnesbörd
om den höga medborgerliga anda, som
lifvar och leder Englands folk sä i dess
största som dess minsta
samhällsangelägenheter.

Den 9 Februari 1858, mot aftonen,
promenerade jag under den stora vestibulen
af Saint-Martins Ilall i London, — en
byggnad, som blifvit ryktbar för de
musikaliska tillställningar och liberala meetings,
hvilka der pläga äga rum, — då jag på
engång ifrån gatan såg intåga en armée
af barn med svajande tanor och standarer.
De små voro ordnade i brigader af olika
färger, rödt, blått, grönt, purpur etc.
Deras drägt eller uniform utgjordes af ett
slags mössa eller hatt med uppvikta
brätten, en linnetröja, blå benkläder och skor,
blankade med oklanderlig omsorg. Alla
dessa unga gestalter strålade af glädje,
men buro derjemte en prägel af lugn i sin
hållning, af ett slags militärisk disciplin.
Det var de så kallade Shoe-blacks
(sko-putsare).

*) "L’Angleterre et la vie Anglaise

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:28:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/papplyktan/1861/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free