- Project Runeberg -  Papperslyktan / År 1861 /
29

(1858-1861)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

29

hvilken hålles klockan 7, binder hvar och
en på sig sitt svarta förkläde, hänger sin
låda på ryggen och begifver sig till den
post, soin blifvit honom anvisad. En penny
är det af sällskapet bestämda priset för
blankningen af ett joa?’ skoplagg. Jag
uu-derstrycker ordet par, emedan en gammal
kapitalist med träben engång vägrade att
underkasta sig den allmänna taxan och gaf
blott en half penny för putsandet af sin
enda stöfvel, tikoe-blacks’ förtjenst varierar
efter årstiderna. Man borstar mera skor
om sommaren än om vintern. Då vädret
är vackert, blygas skorna att framträda
osnygga i dagsljuset. Högtidsdagarna (jag
undantager derifrån söndagarne, då
shoe-blacks icke arbeta) äro de dagar, på hvilka
skörden af kopparmynt är rikast, lin
dag-liar stannat qvar inpreglat! i Londons
sko-putsares minne; det var den då Kossuth
gjorde sitt intåg. "Denna dag", säga de,
"var folkhopen så sammanträngd, att man
trädde på hvarandras fötter." Tre
engelska medborgare äro undantagna från den
allmänna taxan, de äro: Mr Judge Payne,
som skrifver poesier åt
shoe-biacks-iövemn-gen, Mr Ålderman Finnis, som gifver det
plum-puddings och grefven af Sh a ftes b u ry,
som förlänar det sitt beskydd. I
allmänhet är barnens uppförande på Londons
gator exemplariskt: de hafva likväl mycket
att utstå af andra oberoende shoe-blacks,
hvilka stjäla af dem deras anvisade platser
och konkurrera med dem på ett oredligt
sätt. Det är ett skådespel, som ofta har
fröjdat mitt hjerta, att se de unge
shoe-blacks under lediga stunder fördjupade i
läsningen af en bok eller en tidning,
utbredd på deras låda.

Jag sökte framförallt att lara känna de
moraliska frukter inrättningen burit. Mr
Mac-Grregor underlättade välvilligt mina
forskningar. "Ibland dessa barn", sade han
mig, "hvilka vi haft att leda, fanns en,
hvilken tre gånger råkat i kollision med
police-ofßce; fängelserna hade öppnat sig
för flera. Desse unge olyckliges lif har
varit utmärkt genom sorgliga uppträden. Vår

uppgift, — och den erbjuder svårigheter,—•

består i att reformera karakteren hos dessa
unga menniskor, att göra af det tjufska
barnet en hederlig karl, fästa
vagabonden vid något bestämdt, att inympa vana
vid sparsamhet hos den, som har smak för
slöseri, att förändra lättingen till en nyttig
och arbetsam medlem af samhället. Vi hafva
lyckats deri utöfver våra förhoppningar. På
ett meeting, hvilket jag bevistade, bemärkte
jag en stackars gosse, som var förfärligt
blek; jag frågade honom, om han ville
inträda i vårt sällskap. O! ja herre,
svarade lian. Jag erfor sedan, att han ej hade
ätit på tre dagar. Jag inregistrerade
honom bland shoe-blacks; han hade framgång,
och lemnade efter någon tid inrättningen
med en liten summa penningar. Jag
träffade honom sednare, men lian var då så
välklädd, att jag ej igenkände honom. Hans
mor, om hvilken han tagit vård, uttryckte
tör mig sin erkänsla, i det non med en
min af stolthet sade: "Ni ser, jag iir nu
en riktig lady; min son och jag, vi äro
rika. Han hade tjenst som betjent
(foot-man) i ett godt hus, der han var omtyckt.
En annan understödde sina föräldrar, just
då de befunno sig i svårt betryck och
deras möbler skulle borttagas för att gälda
hyran för deras runo. En tredje sände
penningar till sin fader för en resa till
London; fadren kunde sålunda återse sin son,
från hvilken han hade varit skild i åratal.

"Bland denna anstalts välgerningar bör i
främsta rummet räknas den undervisning
shoe-blacks erhålla i ragged-schools. I
Saint-Pancras fanns ett barn, som år 1851
kunde hvarken läsa eller skrifva; vi upptogo
det i sällskapet: nu är han skrifvare (clerk)
i Londons Tower. Läraren i en
ragged-school ämnade draga sig tillbaka; en af
lärjungarne höll till honom ett prydligt tal,
och erbjöd honom ett silfver’bläckhorn, köpt
genom subskription: denna talare var en
shoe-black.

Sedligheten hos dessa barn har stigit
genom uppfostran och disciplinen. En kund
hade af misstag gifvit en af dessa ahoe-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:28:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/papplyktan/1861/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free