Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
Nn lägga vi an pä honom , vi, —
Fyr!.....åtta kulor flögo förbi-
De darrat de andra, af smärta blott —
Men midt i hans hjerta der sitter mitt skott.
–d-d.
Sammelsurium.
Också en veteran. För några veckor sedan följde
man från ’Thospice des Ménages" i Paris en fattig
qvinna till hennes sista hvilorum. Hon hette Thérese
Figneur och var född år 1774. Redan i många nr
hade hon varit intagen vid den ofvannämnde
barmhärtighetsinrättningen; en liten pension om 200 fr.,
som ytterligare blifvit tillökt ur Napoleon IIT:s
handkassa, utgjorde lönen för de tjenster hon visatFrankrike.
Thérèse Figneur hade nemligen varit en tapper
dragon vid 15:de och 19:de regementet och hade
såsom sådan bevistat alla republikens och kejsaredömets
kampanjer sedan år 1793 ända till 1812. Ilela armén
kände henne under namn af Sàiis-Ginc. Då
välfärdsutskottet utgaf förbud för qvinnor att stå i arméns
rullor, gjorde man dock ett undanlag för don vackra
Sans-Gène, — emedan alla högre officerare antogo
sig hennes sak. Hennes krigståg hafva blifvit uti
memoire-form skildrade af br Saint-Germain Ledue.
Boken, som utkom 1842 och försåldes till hennes
förmän, stod redan efter några dagar icke att tillgå i
bokhandeln. Med intresse följer man hennes
äfventyr, sä mycket mera som man pä hvarje sida anträffar
de mest illustra namn frän donna epok. Hvem ville
icke gerna tala med den unga, vackra
qvinnan-drago-nen? Likväl gjorde nian det alltid med den aktning
man hyste för hennes kön, oftast med vördnad för
hennes tapperhet och anseende.
Sin krigarebana hade hon begynt vid Xoulons
belägring 1793, der hon äfven gjorde sig känd af
Napoleon. Denne hade till och med engång anbefallt henne
arrest för en tjugufem minuters försumlighet vid en
ordres verkställande. Några är sednare, då
Artilleri-befälhafvaren utanför Toulon redan blifvit förste
konsul, önskade han återse dragonen Sans Gène och lät
fördenskull kalla henne till Saint-Cloud. I)ä ban
presenterade’dragonen för M;me Bonaparte, hade förste
konsuln yttrat: "M:lle Figneur est un brave."
"När dessa minnen återkomma", säger M:lle F.,
’’svallar mitt blod och jag tycker mig vara sex fot
lång!" — Af hennes meritförteckning syues, att hon
deltagit i de flesta kampanjer ända till 1812, då hon
blef tillfångatagen af guerilla-trupper och förd till
England, der hon vistades till 1814 års fred. Fyra
gånger har hästen under henne blifvit dödskjuten. Flere
blessyrer, deribland en engelsk kula i venstra bröstet,
redan vid Toulons belägring, äfvensom 4 sår i slaget
vid Savigliano bevittna att hon icke skonat sig.
Veckans krönika.
Lördagen den 2 Februari.
Den stränge herr Januarius, de Neapolitanske
Bourbonernas skyddshelgon, har vikit från
skådeplatsen. Han hade, nästan sagdt till sista minuten, med
obeveklig konseqvens fasthållit sitt rigorösa
regeringssystem: den 30 på morgonen visade thermometern
— 30°. Men på dödsbädden flöda alla regenters läppar
af honung och vishet. Redan då den gamlo
Januarius låg i själtåget steg qvicksilfret till — 6°; och
det förljöds snart, att den döende lärer hafva
rekommenderat sin son och efterträdare ett mildare
styrelsesätt. Skall den unge herr Februarius lägga sin
hädangångne faders lärdomar pä hjertat? Eller skall
det blifva hans lott att af Mars-Garibaldi med skymf
jagas på flykten. Vi tro, att han svårligen lärer
kunna undgä detta öde.
Marknaden den 29 var temligen talrikt besökt.
Marknadsvädret förnekade sig icke: kölden
förorsakade en betydligt förökad konsumtion af värmande
medel under omständigheter, då en sädan utan tvifvel
äfven af "Iiohtuuden Ystävät" torde gillas. Får man
tro S:tar, lärer deremot känslornas temperatur hos den
yngre delen af de manliga och qvinliga
marknads-besökarne stått betydligt högre än luftens. Äfven
konsten firade samma dag en vacker seger: den
första folktheatern i Finland, en marionettheater,
upp-slogs pä sjelfvaste senatstorget och tillvann sig der
de lifligaste sympathier. Vi hafva af signatyren 1718
fått löfte pä en utförligare kritik öfver äfven denna
theaters prestationer.
Ilr Deland har uuder veckans lopp icke heller
halt att klaga öfver minskadt tillopp. En bland
medlemmarne af hr D:s sällskap, br Martinsson,
uppträdde i Mandags såsom författare till ett litet
treakts-säugstycke "Sven och liten Anna." Denna folkpjes,
byggd pä den för sådana stycken vanliga intrigen, var
för öfrigt fullspäckad med kupletter i tid och otid
samt led synbarligen af att vara utdragen i tre akter.
Likväl röjde åtskilliga väl anlagda scener, det
författaren icke är alldeles utan förmåga.
Dekorationen var riktigt smätreflig med sin nordiska fond,
sin gärdesgärd och grind; men äfven här skulle man
oangenämt störas af äkta germaniska boningshus pä
hvardera sidan af scenen. Direktionen synes iekc
hafva ansett nödigt, att anskaffa någon nordisk
bondstuga. Vackert sä, att vi hafva en finsk fondridå i
vår "nationaltheater." De spelande voro klädda i
kostymer tagna från verkligheten, hvilka erbjödo en,
i vårt tycke, fördelaktig omvexling med den för alla
theatrar antagna gemensamma nationaldrägteii.
Dertill rådbråkade hvar och en sin dialekt pä det värsta.
Isynnerhet när man hörde hr Norelius hade man
kunnat tro sig vara med om den Babyloniska
för-bistringen. — "Efter femtio år" fängslar fortfarande
publiken genom hr Delands mästerliga spel. För öf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
