- Project Runeberg -  Papperslyktan / År 1861 /
38

(1858-1861)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

38

lifvet är gjordt." Har ni engång kommit
till det vackra resultat, att ni på t. ex. tre
veckors tid tänkt ingenting, känt ingenting,
uträttat ingenting — endast speglat och klädt
eder, sörplat the och utbytt några nötta
komplimanger — då först har ni engång
haft det rätt "lifligt’’, min herre! Och så
lifligt hafva vi haft det här denna vinter.
Ni kan väl aldrig vara så stygg och
afun-das oss, fastän vi litet hålla fram våra
företräden.

Tänk eder blott: kusin Emelie sade mig
i går, att det nu var nittonde dagen hon
var utom sitt hem på aftonen . . . och hon
hade i perspektiv ännu hela denna vecka
och veckan derpå. Ni finner, att, hvad
helst man må tala om "den gamla tiden"
och "i min ungdom", så kan man dock roa
sig med besked i våra dagar äfven!

I går var konsert af
"Handebsångföre-ningen" till förmån för stadens fattige: man
ämnar nemligen för behållna inkomsten af
denna konsert uppköpa ved för att utdelas
till de många behöfvande, hvilka denna
vinter, mera än någon föregående, nödgats lida
af köld i uselt försedda kojor. Konserten
var talrikt besökt och åhörarne särdeles
lifvade. Till slut begärdes och afsjöngs
"Vårt land", denna herrliga folksång, hvar-

’ *>• O o?

med vår store skald så oberäkneligt höjt
det finska nationalmedvetandet.

Borde icke hvarje rad at Runeberg, med
oförgänglig skrift, heligt och oförändradt
stå ingraverad i hvarje finskt hjerta! Hvad
skall man då tänka om en
tidningsredaktion, som företager sig att korrigera
Runeberg? Sålunda heter det uti Åbo
Underrättelser för i går, i anledning af veteranen
löjtnant August Bremers begrafning:

"Inga "menar" trampe kullon,
Der den tappre bor i mullen."

Hvad skall det heta, min herre? såsom
Gustaf III plägade säga. I Fänrik Stål II
läses:

’Inga slafvar trampa kullen
Der den tappre bor i mullen."

Skulle det möjligen hafva föresväfvat
A. U., att den hädangångne krigarens graf-

kulle icke lätteligen torde kunna fredas för
tramp af "slafvar", men att deremot
"mesarne" beqvämligare kunde hållas på
afstånd? Jag fruktar att A. U. i så fall
förräknat sig; ty så länge de karakteristiska
kännemärkena i hvardera fallet måste sökas
i det inre af menniskan, torde icke ens den
skarpsyntaste — tidningsredaktör kunna vid
första ögonkastat skilja en "slaf" ifrån en
"mes." Men nog nu om denna "rnesighet."

Vår "brännande fråga" här är för
dagen politieborgmästaretjenstens besättande.
Mycken glädje har väckts af nyheten, att
K. Senatens rekommendation tillfallit den
af kandidaterne, som vid valet erhöll
högsta röstantalet. Intresset för denna
angelägenhet är allmänt, så ibland borgerskapet
som stadens öfrige innevånare. Att man
på visst håll lupit med limstänger och
intriger, känner ni förmodligen. Det är då
en tillfredsställelse att finna, det staden dock,
till trots af dessa, har god utsigt att
erhålla den staden vill hafva.

Men posttimmen är inne. Jag måste
sluta och bedja dig om ursäkt för det mitt
bref blifvit så föga innehållsrikt. Mera och
bättre lofvar jag sända dig nästa gång —
sedan min hufvudvärk gifvit med sig. Jag
skall i afton gå upp på "lotteribalen" och
skaka bort den. Emellertid tecknar jag mig
eder alltid tillgifne Juan.

Soldaten.

Efter Chamissos tyska öfvers, af Andersen.^

Trögt gär det vid trummans döfva ljud.
Hur länge skall vägen räcka, min Gudi
O vore jag död, vor’ allt slut ren nu!
Af sorg mitt hjerta vill brista i tu.

Blott honom i verlden min kärlek tillhör,
Blott honom, som nu inan till döden för.
Med klingande spel paraderar värt led,
Och jag, äfven jag, pä kommando är ined.

Nu sista gängen ban uppåt ser
Emot Gud» sol, som sä vänligt ler, —
Nu binda de för hans ögon — o,
Må Gud dig skänka en evig ro!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:28:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/papplyktan/1861/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free