- Project Runeberg -  Papperslyktan / År 1861 /
58

(1858-1861)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

58

diga eller mest behöfvande, som veta att
främst ådraga sig uppmärksamhet och
påkalla medlidandes gifmildhet. Det ideal, som
en välgörenhetsanstalt bör eftersträfva att,
om ock aflägset, uppnå, är att bära sig
sjelf, samt att småningom göra sig
umhärligt. Men detta kan icke ske sålunda, att
man rätt och slätt vänjer de fattige att
vältra sina bekymmer på andra.

Må det tillåtas oss att göra en
tillämpning af dessa grundsatser på de i
Helsingfors nyss införda barn-asylerna och
barn-krubborna. Det finnes icke något skäl,
hvarför barnen uti dessa anstalter skulle
erhålla föda och vård gratis — om icke
till en början för att vänja mödrar vid att
ditsända sina barn. Ingenting är billigare,
än att föräldrarne till inrättningen betala
en lindrig afgift, då de genom densamma
tillbjudas deögonskenligaste fördelar. Dessa
anstalter, hvilka vi för öfrigt tillönska all
möjlig framgång, hvila på en så praktisk
idé, att de både böra och kunna bära sig
sjelfva. E. B.

Meddeladt.

Helsingfors stads fattighus

är beläget vid Elisabethsgatan i närheten af
allmänna hospitalet. Otaliga gånger har jag,
allt sedan min skoltid, gått förbi denna
inrättning, men dock ej förr än i dag trädt inom
dess port. För uågra dagar sedan hörde
jag med fasa någon beskrifva det elände,
som råder inom denna inrättning, hvars
syfto det dock är att lindra nöden i detta
samhälle. Jag hörde fattighusets rum
beskrifvas, mera såsom en typ för de
eländiga kyffen, från hvilka inan medelst denna
inrättning velat rädda helst några offer,
än såsom en förebild för hvad ett
samhälle, som aktar sig sjelft, gör för sina
fattiga. Jag hörde detta och beslöt att sjelf
förvissa mig om, att det ej låg någon
öfverdrift i denna beskrifning. Jag har nu
varit der. Jag har sett, att Helsingfors
stads fattighus utgöres af tre små illa
försedde trähus. Uppsyningsmannen för
fattighuset har för mig uppgifvit, att dessa

tre byggnader, af hvilka en betydlig del
upptages af sagde uppsyningsman och
kost-hållerskan, för närvarande inrymmer 94
personer, bland hvilka 18 dårar. Jag har
sett, att 3 rum, tillsamman upptagande
en areal af 11 X alnar, med en höjd
af 4,’ aln — således inrymmande omkring
5,000 kub. fot luft — bebos af 21
personer, hvaraf IG barn. Man har visat mig
ett annat ruin (lO| aln långt, 8 alnar bredt
och 4? aln högt), i hvilket 10 fullvuxne
personer lefva i en luft, deri hvarje menniska,
som är van att andas friskt, tycker sig
för-qväfvas. Man har visat mig en brädkätta
utan fenster, deri man förvarade en dåre,
i samma rum, som tvenne sjuka barn egde
till sin hemvist. Man har visat mig dessa
barn i ett tillstånd, som jag här ej kan
beskrifva. Jag har sett samma elände,
sam-orenlighet i denna barmhertighetsinrättning,
som i de uslaste nästen, der jag förr
besökt nöden, och jag beslöt dervid att
offentligen vädja — icke till
fattigvårdsstyrelsen, ty dess medlemmar böra känna
till allt detta bättre än jag — utan till
innevånarne i Finlands hufvudstad, tör att
åtgärder måtte vidtagas till afhjelpande af
detta elände. Jag är öfvertygad om, att
hvar och en, som engång beträdt tröskeln
till detta hus, skall anse för en helig pligt
att ifra för något bättre i detta afseende,
och jag skall således hafva nått målet för
mitt besök i stadens fattighus och för dessa
rader, om några af stadens innevånare,
tillföljd af denna uppsats, vilja göra sig
mödan att besöka en inrättning, hvars
underhåll de bekosta och för hvars vanvård
de alla äro ansvarige. B.

Nedanstående anteckningar af framlidne
Kollegie-Assessoren Pehr Granstedt hafva
blifvit oss benäget meddelade. Herr G.,
född i Sverige, öfverflyttade år 1797 till
Finland. Han var dä anställd såsom
Con-ducteur vid Fortificationen och deltog i
befästningsarbetena vid Hangöudd;
flyttades sedermera till Sveaborg, der han
äfven delade den öfriga garnisonens öde år

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:28:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/papplyktan/1861/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free