Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
skymten af hennes sidentrikåer forsvunnit
från tiljorna, då lemnar Jean Delorgne sin
plats för att ställa sig på vakt i gathörnet
vid operahuset, för att der invänta sin
theaterkikare8 glädje och stolthet. Åh , utan
Jeau Delorgne! utan denne store
konnäs-sör skulle det helt visst ej finnas någon
ballett, några dansöser, något pas de deux
mera.
En annan gång ser man Jean Delorgne
lockad af någon ny tragisk skådespelerskas
rykte, företuiet bogsera sin kikare in uti
det för honom annars fremmande
farvattnet af Théatre Franpais. För att genast
säga hur det är, så uppehåller han sig icke
gerna i dessa seriösa regioner; det skulle
till och med icke vara honom rätt
välkommet att der blifva igenkänd af någon. Med
allt detta se vi honom dock nu der,
förstucken i en beqväm vrå, med full frihet
att lorgnera efter behag. Han ser, och
hvad ser han? hvilket oerhördt svek! en
mager flicka, som ser helt ängslig ut och
dertill är beslöjad ... en antik drapering
betäcker bröst och axlar, en fotsid klädning
låter icke ens klackarne framskymta.....
O, min Gud, säger Jean Delorgne till sig
sjelf, hvart har jag hamnat? Rakt
ingenting att se! Fåfängt att han spejar och
spänner upp, flämtande af otålighet, sina små
matta ögon, han ser blott en staty, en
ro-marinna, en Rachel. "Likväl har jag
observerat", sade han följande dag till en sin
stallbroder, en konnässör, en theaterkikare
af samma familj som han, "att den lilla
figuren har ett ganska täckt parti bakom
venstra örat, och jag är bestämdt den
förste, som anmärkt detta; jag är hennes
Christoffer Columbus i den delen, jag Jean
Delorgne, är den första upptäckaren och i
sjelfva verket har jag icke förlorat min
afton." O, Phädra, Andromake, och du,
Paaline, uppbjuden eder förmåga för att
röra denne Jean Delorgne, att frånrycka
hans själ en suck, hans hjerta ett
ögonblicks medkänsla! Jean Delorgne är en
förstockad varelse.
Det .är just Jean Delorgne, som för-
nedrat tragedin och gifvit oss denna
hiskliga och afskyvärda företeelse, som man
benämner en vacker tragisk skådespelerska.
En vacker tragisk skådespelerska I hvad
tänker ni på? Det är ungefärligen som att
tala om en småtäck tragedi, ett näpet
blodbad, en galant begrafning, en toujoürs
predikan. Men hvad bryr sig Jean Delorgne
om sådana småsaker? Han kan icke nöja
sig med mindre än en Ifigenia, som
kastar koketta sidoblickar åt salongers; han
är olycklig om Hermione och Andromake
icke hafva en full barm till rof för hans
theaterkikare. "Har ni observerat", säger
han, "Phädras armar och Medéas
näsborrar? Hvad tycker ni om Agrippinas
kindgropar och Rodogunes nackfäste?" Se der
hans älsklingskapitel. Och som familjen
Delorgne är ganska vidtutgrenad och
åtnjuter en verksam protektion af alla dem,
som handla med optiska glas, har såväl
tragedin som komedin nödgats foga sig
efter hans smak. Det är du, Jean
Delorgne, ditt kräk, som har theaterns
förfall på ditt samvete! Det är du,
förderfvade varelse, som icke äger någon tro på
oskuld och behag, på det friska smålöjet
och anständigheten, som tvingar en blyg
flicka, ett barn att svärta sina vackra ögon,
nedsöla sitt skära anlete med smink och
kitt, och med dessa oanständiga
fräckheter hölja sina vårliga behag.
Det var Jean Delorgne, som ryckte M:ll
Taglioni, sylfiden, från balletten, emedan
hon var "för kysk", det är han, som har
förnedrat danskonsten; det var Jean
Delorgne, som medelst förstoringsglasen i sin
kikare begynte räkna de par skrynklor hos
M:ll Mars, dem hon såväl visste dölja,
och som har dödat komedin efter hennes
afgång; det var Jean Delorgne, som
krossade Rachel med sin oförskämda kikare;
han fann henne för mager!! I sjelfva
verket, då det är lättare att stampa fram ur
marken en hop sminkade och utpyntade
dockor, än dramatiska talanger, liran skulle
icke theatrarne gifva vika för denna
förskämda smak! Ser man icke hvarje dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
