Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
109
flag, så vill jag förgäta den förolämpning,
lii tillfogat mig."
"Ni ljuger, Ers Höghet", genmälte
köpmannen. "Ni skulle svika mig och piska
upp mig."
"Jag skall ej röra er med ett finger."
"Nej, ni vill lura mig."
"Nej, i sanning, jag vill det icke" —
och så fortgick samtalet, ända tills
köpmannen bad Hans Höghet göra
korstecknet till tecken af sin upprigtighet.
liesande sig på tå i vattnet, korsade
sig fursten öfver panna och bröst och
kallade alla helgon till vittnen, att ban ej
ville köpmannen något ondt. Denne
förfogade sig nu upp ur dammen och åtföljde
sin före detta ovän till Zaboria. Historien
förmäler, att fursten städse efter den betan
bevisade mannen den största aktning, att
han dragit försorg om hans familj samt att
köpmannens son, som genom Alexej
Juri-witschs förespråkande fått inträde i statens
tjenst, uppstigit till viceguvernör i
Zimo-gorsk och köpt sig en egendom med öfver
tusen trälar. (Forts. e. a. g.)
= Den franska budget, som nyss blifvit framlagd
för corps legislatif är den största historien känner,
neml. inkomst 1,941,000,000 och utgift 1,929,000,000
francs.
= Macaulays efterlemnade fragmenter af
fortsättningen till hans History uf England hafva
utkommit i London, utgifna af hans niece, lady Trevelyan.
Jemte en bifogad -allmän index för hela arbetet
utgöra de dock en liten volym i jemförelse med de
föregående delarne — icke ens hälften så mänga pagg.
som en af dem. Berättelsen sträcker sig öfver åren
1698—1701, målar den landsflyktige konungens död i
hans hem pä utländsk jord samt de nya
parlamentsvalen år 1701. Denna del af skildringen är, såsom
man med glädje jinner, i det närmaste fulländad.
Derefter följer der en lucka, och af de oförarbetade
nn-teckningar, Macaulay efterlemnat, har man ej kunnat
utdraga annat än en kort skildring af slutet på
William Ill:s regering och lif. Dessa fiagmenter äro
tryckta sådana de efter Macaulays frånfälle
förefunnits, ingen sammanbindning är försökt, citaterna hafva
icke ens blifvit kollationerade ooh verificerade, ännu
mindre har man kunnat uppsöka stöd för åtskilliga
nya åsigter och uppgifter. Man har hållit för bäst
att lemna all ansvarighet åt den store hädangångne.
Gamla toner.
Om igen, om igen tag på nytt här din sång!
Lät den jubla och klaga i qvälln än en gåjig!
Som från blomstren små elfvor i skimrande skrud,
Upp stå minnen igen vid de välkända ljud.
Och ögon, hvars glans redan längesen flytt,
Do stråla, de brinna af kärlek på nytt,
Och längesen vissnade rosor på kind,
De purpras, de glöda i aftonens vind.
Välkommen, välkommen igen till min famn,
Du aldrig förglömda, du bleknade hamn!
Låt mig hålla som fordom din hand uti min,
Lät mig läsa i blicken: jag evigt är din!
Låt mig höra här åter en gång blott— o, Gud!
Din älskade stämmas melodiska ljud!
Låt mig fälla en tår vid ditt hjerta på nytt
För de fröjder som bleknat, för hoppet som flytt!
Se på mig, du ljufva! Som förr är det allt.
Men lägg handen på hjertat, o känn, det är kallt.
Tro ej hafvet, som ler och dig bjuder en hamn;
Det bor storm i dess djup, det bor död i dess famn.
Jag mött ungdom och skönhet och glans på min stig,
Men hur ständigt jag säg — ej mer mötte jag dig.
Mot mig månget öga af kärlek ock brann,
Men din kärlek — din kärlek ej mera jag fann.
För mig än är lifvet en ros i sin knopp,
Som sväller, som glöder af njutning och hopp;
Och glöm! hviska tusende röster till mig.
Ack fåfängt! Hur kunde jag glömma väl dig?
Nej fåfängt, nej fåfängt!–Se, sången är slut.
Stum, ensam och sorgsen jag står som förut.
Men som echo, fast tonen förklingat, blir qvar,
Så ditt ljnfliga minne för evigt jag har.
—d—d—.
Utgifvandet af denna, liksom
föregående nummer har genom oförutsedda
hinder blifvit fördröjdt.
En rysk landtjunkare af gamla stammen.
(Forts, från denna nummer.)
När furst Alexej Juriwitsch tog sin
siesta, hade icke en katt i byn lof att ja-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
