- Project Runeberg -  Papperslyktan / År 1861 /
113

(1858-1861)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PAPPERSLYKTAN.

Utgifves hvarje Måndag
eller första helgfria
dag i veckan,
kl. 12.

1861.

®:d 15.
Helstngfnrs kn J5 Ipril.

Pris: för helt år 2 rUb. s:r;
för halft år 1 nil).:
för lösa numror
5 knp.

Karir-ungc från Paris.

Den 10 Mars 1861.

Sedan jag sist skref dig till, har jag
varit i tillfälle att formera en lätt
bekantskap med franska lagskipningen i de
lägsta instanserna, hvilken för mig, såsom
jurist, icke varit utan sitt intresse. Min
bostad, i Rue de Seine, var så kall, att,
oaktadt alla eldningsförsök, vattnet frös i
tvättkannan, och tänderna skallrade i munnen,
så fort jag kröp ur sängen. Jag sade
derföre upp min hyra, för att kunna afflytta
inom två veckor. Friheten förvärfvades
dock icke utan strid. Min värd, som
ansåg sig icke böra släppa en ryss, hvilken
nationalitet jag, oaktadt alla protester, icke
lyckats afskudda mig, ifrån sitt hotel, utan
en grundlig borstning, utskref åt mig en
räkning, hvilken jag ännu bevarar, såsom
en modell för en väl komponerad och
systematiskt anordnad värdshusräkning. Då
jag föreställde honom, att, så förträffligt
densamma ock kunde synas sammansatt
uti hans och hans konfratres’ ögon, den
likvisst blefve behagligare för mig, ifall den
reducerades, så blef ban grof. Jag å min
sida, såsom en af Themis’tjenare,
förklarade, att det var inför domstolens skrank,
som tvisten skulle afgöras. Efter att
derefter hafva gjort mig underkunnig om
instanserna, instemde jag min vederpart till
Juge de Paix. Dagen kom. I min
annotationsbok hade jag på två fulla sidor
skrifvit mitt klagomål samt beslutit att iakttaga

måtta och värdighet, lugn och
kallblodighet. Men snart förgingo för mig både det
ena och det andra. Du tror måhända,
såsom jag gjorde det, att "Juge de Paix"
är en allvarlig rättvisans embetsmän, som
afkunnar ett utslag, grundadt på en
föregående undersökning af sakförhållandet.
Pas du toutl Vid mitt inträde såg jag
framför mig en gammal, lallig gubbe,
utkosty-merad i den vanliga franska
domstolsdräg-ten, och innan jag hann komma till ordet,
hade min antagonist hållit ett långt tal,
som gick ut derpå, att en värdshusvärd
måste vinna på sitt yrke, och jag vore en
löjlig menniska, som beklagade mig.
Förgäfves anhöll jag att få ordet,
protesterande i alla lagliga formers namn emot
detta sätt att procedera. Gubben
fredsdomaren tog sig en pris och frågade om jag
vore nöjd med en nedprutning af fem francs.
Men utan att bevärdiga honom med ett svar,
begärde jag, emedan tillfälle icke gifvits
mig att komma till ordet,
besvärsundervisning, som ock, efter något prut, meddelades.
Sålunda slutades första sammanträdet. Vis
af skadan, skyndade jag nu till en
knutadvokat, hvilken emot några francs
ersättning åtog sig saken. Min vederpart in*
stemde8 ånyo, och denna gång till offentlig
domstol. Jag uppträdde ånyo, men blef
högst obehagligt öfverraskad att återfinna
samma praeses för andra gången i rätten,
min gamla vän fredsdomaren, med två
pro-tokollistir vid sidan. Följden var, att
gubben förklarade sig känna saken förut och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:28:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/papplyktan/1861/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free