Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
nu offentligen stadfäste, i lagens namn, utan
någon granskning af värdshusvärdens
räkning, sin enskildt gifna, salomoniska dom,
samt att jag strök på foten och förklarade
mig dermed högst belåten. Och så
slutades min personliga beröring med den
franska domarekorpsen.
Då jag nyss nämnde, att vattnet frös
i min kammare, öfverdrifver jag ingalunda
köldens stränghet härstädes under den kalla
årstiden. Jultiden hade vi slädföre.
Sei-nen var fylld af simmande isstycken, och
allt hvad lif och anda hade bland
fransmän, löpte på skridskor i
Boulogner-sko-gen — kejsaren och kejsarinnan icke
un-dantagne. Sedan dess hafva vi
genomlu-pit hela barometerskalan. Vi hafva haft
vissa qvällar en så stark Londoner dimma,
att man oaktadt Paris’ bländande
gasbelysning och oaktadt de i gathörnen med
facklor posterade sergeants de ville knappt
kunnat skönja två steg framför sig. Men allt
detta har nu varit och farit, och nu mera
hafva vi det efter omständigheterna "meget
godt." Paris har sin gamla vanliga min.
Det vill säga, allt förändras här dagligen,
ifrån husens grundvalar till statens. Det
splitternyaste är tvenne lyktor med
elektriskt ljus, som man uppsatt på triumfbågen
uppå place du Carrousel i Tuileriernas gård.
Skenet är så starkt, att gaslyktorne vid
sidan deraf se ut som tranlampor, och då
man vid inträdet i Tuileries-gården kastar
ögonen på dem blir man nästan bländad.
Likvisst tyckes deras lysvidd ej vara
alltför stor; men en betydlig del ljus går
förloradt i luften genom lyktornas
konstruktion. I går täflade månen med dem. Uti
färgen af ljuset var likheten påfallande.
Sedan du sist var här, har staden till
sin yttre fysiognomi undergått åtskilliga
förändringar. Det göthiska tornet midt
emot Louvren afklädde sig sina
ställningar den första januari. L’Institut de France
har blifvit uppstyltadt och står nu på
säkrare ben. L’école des beaux arts har
erhållit en tillbyggnad mot kajen — med
betydligt tycke af en ladugårdsbyggnad.
Då man erfar, att ritningen till denna t ill—
byggnad är af samma arkitekt, som
uppgjort den till L’éoole des beaux arts, vill
man knappt tro sina öron. Lägg härtill
en ny jjassage Alirés, emellan Boulevard
des Italiens och rue Richelieu, en rysk
kyrka med förgyld kupol, liknande den i
Moskva, förutom en massa enskilda
byggnader, boulevarder, promenader o. s. v., så
finner du det löna mödan att i sommar
komma hit öfver, för att taga allt detta i
ögnasigte. Snart skall man äfven taga uti
med det nya operahuset. Den femte (eller
sjette) begynte expositionen af de till
konkurs inlemnade planerne. Man hade valt
industripalatset till utställningslokal.
Omkring etthundrasjuttio teckningar voro
inlemnade: bland dem högst fa vackra eller
originella. Den korta tiden (en månad)
för deras uppgörande, bidrog dertill
mycket, men måhända ännu mera tillåtelsen
för en hvar att konkurrera. På en estrad
eller skärm midt emot ingången hade man
O O
uppfästat de bästa. Man såg här ritningar at’
Paris’ förnämsta arkitekter: bland dem vill
jag skildt omnämna den celebre André’s hos
hvilken vår vän Tallgren arbetat och hvars
atelier tvenne andra unga finnar, Granholm
och Kiselefi’, för närvarande besöka. Hans
fapade var, i motsats mot de flesta
franska arkitekters mycket svagt aqvarellerad
och hållen i grekisk stil. Men, oaktadt
många vackra partier, föreföll den i mitt
och många andras tycke litet sammantryckt,
torr och mager. — På den motsatta
väggen hade man uppslagit de öfriga. Här
såg man, vid sidan af ganska vackra,
(t. ex. en i blyerts, måhända den
vackraste af alla inlemnade) de mest bizarra
reminiscenser af alla publika byggnader i
Paris, från Madelaioe och Pantheon
böljandes, till Palais de 1’Industrie, Hälles
aux blés samt den rysk-grekiska kyrkan
slutandes. Röd, grisdelin, blå, gul, grön
marmor lyste här, i mest skriande kontrast,
mot hvarandra. Dessutom funnos äfven
de, hvilka, insända af amatörer, utgjordes
af endast några streck, tecknade på ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
