Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PAPPERSLYKTAN.
Utgifves hvarje Mündag
eller första helgfria
dag i veckan,
kl. 12.
186L
M:n 16.
felsittgfra ku Iprii.
Pris: för helt år 2 rub. s:r;
för halft är 1 rub.;
för lösa numror
5 kop.
Den svenska riksdagens historiska
utbildning. *)
Äldre häfdatecknare tilldela den
svenska riksdagen en vida högre ålder än den
i sjelfva verket äger. De betrakta
nemligen det uråldriga allshärjartinget såsom en
slags riksdag, der hvar man för sig ägde
rätt att föra talan, och låta denna
rättighet hafva blifvit inskränkt, eller riksdagen
förvandlad till herredag, genom Magni
Ladulås’ påbud i Skenningestadgan 1285, att
ingen okallad finge infinna sig, då konung
kallade sitt rike till samtal. Orsaken till
en sådan uppfattning låg utan tvifvel
deruti, att man ännu icke fästat tillbörlig
uppmärksamhet vid den gamla
landskapsförfattningen och i följe deraf tänkte sig en
riksförfattning långt innan någon sådan i
sjelfva verket fanns. Man ville genom
uppvisande af den svenska riksdagens höga
ålder ådagalägga den svenska frihetens ur-
O DO
åldriga anor, men dessa anors ålder beror
icke på ett sådant antagande. Den
svenska friheten, såvidt den består uti folkets
rätt till sjelfbeskattning och delaktighet i
lagstifningen, utöfvades i äldre tider af
hvarje landskaps (lagsagas) innevånare
särskildt på dess landsting icke på någon för
bela riket samfälld riksdag. Det såkallade
allshärjartinget var sannolikt intet annat än
ett dylikt landsting för Upland och
qvarstod, likasom de öfriga landstingen, i lag-
*) Utdrag ur en uppsats i "Tidskrift för
Litteratur är 1S52", af Olof Wingrjvist.
lig besittning af ofvannämnde rättigheter
flera sekler efter utfärdandet af
Skenningestadgan, hvilken åsyftar ett helt annat slags
möten eller herredagarne.
Landslagen känner ännu icke något
allmänt riksmöte för lagstiftning och
beskattning. Deremot anbefaller den ett sådant
för en annan angelägenhet, nemligen
konungaval. Rättigheten att välja konung
tillhörde förut Upsvearne allena. Men sedan
Upsvearnes gamla konungaätt utgått,
inträdde småningom ett annat förhållande.
Magni Erikssons landslag stadgade, att
när konung skulle väljas, borde lagmännen
hvar i sin lagsaga, med allas deras
samtycke, som derinne bodde, utse tolf kloka
och förståndiga män och med dem begifva
sig till Mora-sten. Härigenom blef för
första gången en slags riksrepresentation
genom lag stadgad, en representation,
hvilken likväl icke hade något annat uppdrag,
än att välja konung. Då landslagen icke
med ett enda ord omnämner något annat
riksmöte än det ofvannämnda, är man lätt
frestad att från detsamma vilja härleda den
svenska riksdagens uppkomst. Vid
närmare besinning finnas dock flere skäl, som
tala emot ett sådant antagande. Först och
främst är det svårt att föreställa sig,
omöjligt att historiskt uppvisa, huru en sådan
landskaps vis röstande församling blifvit
ombildad till en ståndsriksdag. Vidare finner
man redan tretton år efter landslagens
utfärdande ett riksmöte sammankalladt (1359),
hvilket till sammansättningen är ganska lika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
