Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
nya ordningar, pålagor, krigsexpeditioner,
förbund eller andra riksens höga ärender
delibereras skall, att vår stat må i ingen
måtto vara ringare under de höga herrar
riksens Ephoris och förmyndare, än under
höglofliga framlidna konungar varit hafver,
till att behålla riksens urminnes rätt."
Presteståndets anmärkning föranledde
ingen ändring i förslaget, men den visar,
att uppmärksamheten var väckt på den våda ,
som utskott8riksdagarne kunde medföra.
Också finner man, att utskottsriksdagen
hädanefter verkligen utöfvade mindre
myndighet, än den allmänna, ehuru
regeringsformens ordalydelse icke dertill föranledde.
Ibland de tretton riksmöten, som höllos
under förmyndareregeringen (1633—44),
voro fem utskottsriksdagar, och vid ingen
enda afgjordes något beskattningsärende.
Lagfrågor försökte regeringen vid dem
föredraga, men vanligtvis utan att vinna
något definitivt beslut. Deras verksamhet
inskränkte sig snart till afgifvande af
yttranden om fredsvilkor, förbund och i
allmänhet sådana mål, som rörde rikets
förhållande till fremmande makter. Äfven fann
sig regeringen föranlåten att hos dem söka
stöd i sina förhållanden till den
besynnerliga enkedrottningen, hvilka icke gerna
kunde göras till föremål för allmän riksdags
öfverläggningar. Vid mötet 1636 tyckes
regeringen hafva velat försöka, huru långt
man kunde komma med utskottsständer.
För att möjligtvis bringa till afgörande de
vid flera riksdagar förehafda frågorna om
ett Consistorium Generale samt likformiga
kyrko- och skole-ordningar öfver bela
riket, tillkallades utom biskoparne två
prester från hvart stift, men saken m^ste för
"åtskilliga infallna hinder" uppskjutas.
Äf-ven hade regeringen förskrifvit ombud ifrån
några flera städer, än de "sex i
regeringsformen bestämda, i förhoppning att
genomdrifva några regleringar angående
stads-mannanäringarne, men borgerskapet
svarade genom en mängd besvär, och äfven den
saken måste tills vidare lemnas derhän.
Äfven afsigten att uppgöra en ny skjuts-
förordning strandade emot "några infallne
hinder." Man torde icke alltför mycket
misstaga sig, om man anser det egentliga
hindret hafva bestått i utskottsständernas
obenägenhet att ensamme afgöra dessa
frågor. Efter sju veckors sammanvaro
upplöstes mötet. Uti afskedstalet låter kanslern
förstå, att tidens beskaffenhet visserligen
fordrat deras sammanvaro ännu längre tid,
för att öfverlägga om några angelägne
ärenden, särdeles om erforderliga medel till
tyska kriget; men att regeringen med
afseende derå, att de blott voro ett utskott
af ständerna, och "kanske pretenderade,
som hade de icke så fullkomlig makt och
tillstånd af sina medbröder, häri något
sluta", ville dermed för denna gång inställa.
Man ser att regeringen i denna punkt yttrar
sig med mycken försigtighet, så att sjelfva
hufvudfrågan, huruvida utskottsständerna
hade bevillningsrätt eller icke, stod lika
öppen som förut.
Under Kristinas egen regering höllos
två utskottsriksdagar, 1645 och 1651. Vid
den förra öfverlades endast om
fredsunderhandlingarne i Brömsebro. Den
sednare är af större märkvärdighet, emedan
regeringen verkligen försökte att förmå
utskottsständerne till besluts fattande i en
beskattningsfråga, om just icke för att
omedelbart bringas till verkställighet,
åtminstone för att derpå kunna stödja en
proposition vid nästkommande riksdag.
Under Augusti månad tillkännagaf
drottningen i rådet sin önskan att utskrifva ett
utskott af ständerna, ’’för att praeparera
öm humeurerna till riksdagen och finna
för sig de handterligaste", hvarefter
riksdag kunde hållas följande år. Sedan
kallelsen var utfärdad, yppade hon sin afsigt
att nedlägga regeringen och att detta var
förnämsta orsaken, hvarföre ständerna
blifvit sammankallade. Denna ömtåliga
frågas föredragande lyckades emellertid
rådet för denna gång afböja och det
hufvudsakliga öfverläggningsämnet blef statens
utblottade tillstånd. Man hoppades kunna
reda sig ur förlägenheten genom att ånyo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
