Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123
jemte någre fullmäktige af adeln från hvar
landsända, biskoparne samt utskickade från
en del af städerna. Denna gången
förekommer icke ens någon reservation.
Tvärtom lofvade de närvarande att styrka,
förmana och tillhålla sina medbröder, som då
icke tillstädes voro, att godvilligt
efterkomma beslutet, och att såsom den
allmänneliga samdrägts och allas deras
välfärds fiende hata och förfölja den sig
deremot uppsatte. Emellertid utfärdades
kungörelser om den nya skatten icke endast
af konungen, utan äfven af dem som
mötet bevistat, och när ståthållare och
biskopar kommo hem, höllo de sammankomster
med allmogen häradsvis, för att göra
föreställning oin pålagans nödvändighet. Ar
1625 kallades några af adeln och
biskoparne till Stockholm för att öfverlägga, huru
undersåtarne skulle kunna förmås till nya
bevillningar. De funno rådligast att
sammankalla ständerna, likväl icke till vanlif
7 D
talrikhet. Följden blef en slags
utskottsriksdag, bestående af ståthållaren, jemte
två de äldste och skickligaste adelsmän
ifrån hvart ståthållardöme, biskopen jemte
en kapitularis och en prest från hvart stift,
borgmästaren af hvar stad och sex bönder
af hvar lagsaga. De närvarande beviljade
för sig och de hemmavarande en ny skatt,
den s. k. qvarntullen, och lofvade att
underrätta hval’ och en i synnerhet om
sakernas tillstånd och lägenhet, hvar och huru
ofta behof gjordes. Dessutom erhöllo
ståthållare och biskopar uppdrag att hvar i
sin ort underrätta allmogen. Under Gustaf
Adolfs fälttåg i Tyskland höllos inga
allmänna riksdagar, utan endast möten, till
hvilka inga bönder voro kallade. Vid dem
beviljades utskrifningar och vanliga
pålagor, men betänkligheter började redan
yppas om utskottsriksdags befogenhet att
bevilja någon ny skatt. När konungen år
1630 begärde penningar i stället för
följande årets utskrifning, ansåg sig mötet icke
kunna bevilja en deremot svarande summa,
"helst den menige allmogen, som detta mest
angick icke var tillstädes:" i det ställe
skulle konungen förordna kommissarier,
hvilka skulle resa omkring och i hvart
landskap sammankalla adel och oadel, för att
med dem aftala, hvad de i detta
hänseende ville göra. Utskottsriksdagen, hvars
sammansättning ditintills blifvit för hvart
särskildt tillfälle bestämd erhöll genom
regeringsformen 1634 en stadgad form.
Lagmän , landshöfdingar, landsöfverstar och
någre andra högre embetsmän skulle en viss
tid om året samlas i hufvudstaden för att
aflägga redogörelse infor de fem rikets
kollegier, hvilka sjelfva derefter skulle
redovisa inför regeringen. Vid detta
"riksens embetsmäns årliga möte och
sammankomst" ägde äfven regeringen att till
öfverläggning och afgörande föredraga sådana
ärenden, som icke behöfde allmän riksdag.
Behöfdes åter ständernas betänkande
inhemtas och sådant antingen för hastighets
skull eller af andra skäl icke kunde ske
på allmänt samqväm, då skulle jemte
be-mälde embetsmän förskrifvas tvenne af adeln
från hvar lagsaga, alla biskopar och
superintendenter, samt en fullmäktig från
hvardera af städerna Stockholm, Upsala,
Göteborg, Norrköping, Åbo och Wiborg. "Men
hvar saken kräfde en allmän sammankomst,
såsom på en konungs kröning eller andra
märkeliga orsaker", då skulle allmän
riksdag sammankallas. Man finner, att alldeles
ingen gräns är uppdragen mellan
utskottsriksdagens och den allmänna riksdagens
verkningskrets. Af de märkliga orsaker,
hvilka borde föranleda allmän riksdag, är
endast kröning bestämdt uppgifven; de
öfriga sålunda öfverlemnade åt regeringens
eller utskottsriksdagens godtfinnande.
Presterna yttrade äfven oförtäckt sin farhåga,
att den allmänna riksdagen skulle kunna
undanträngas af ett nytt slags herredagar.
I sina anmärkningar emot förslaget till
regeringsform hemställde de, "om icke alla
ständer, det ringaste med det högsta, skulle
så hädanefter som hitintills blifva vid
deras urminnes gamla bruk och komma till
möten och herredagar, icke allenast när
kröningar på färde äro, utan ock när om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
