Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
127
smala flodgebiet, sträcker sig åt söder
genom Raseborgs område och Snappertuna
kapell till saltsjön, och i sitt sköte
ditle-der ett vattendrag, uppsprunget ur sagde
träsk. Traditionen å orten uppger ock,
att till detta träsk och dess aflopp
vattenmassan ur Karis-å varit ämnad att
afle-das genom afskärning af den sandås, som
här framstryker i riktning af landsvägen
åt Ekenäs i närheten af Kila
gästgifvaregård. Man har ock för ref. utpekat
platsen nära träsket, der lemningar af den
påbörjade, men afstadnade gräfningen för
ändamålet skola finnas i en, åtskilliga
famntal lång, graf. Härom berättas, att i
for-domtima någon mägtig innehafvare af en
lägenhet härstädes — jag vill minnas: just
Grabbacka— i fiendskap till innehafvaren
af det längre ned vid Pojo-å belägna
Billnäs beslöt att skada honom genom att
ofvanom hans egor afleda än, så att
vattenverken i fallet vid Billnäs måste afstadna.
Kanalgräfningen öfversteg dock krafterna,
eller förlikning mellankom, eller något
annat förhinder, alltnog: företaget blef
ofull-bordadt.
Grabbacka, som haft sin tid af
storhet, blickar, nu troligen likasom för 18
år sedan, till sitt yttre ej annorlunda än
ett bondhemman, från sin branta höjd nedåt
dalen, till lägenheterna derborta, omgifna
af odlad mark och i synnerhet ängar
omkring bäcken ur träsket. Denna bäck vill
man låta förr hafva varit så vattenrik, att
båtar kunnat komma ända upp till
Grab-backas klippfot, der de fästats vid
jern-ringar i berget, hvaraf ännu spår.
Utanföre boningshusets fönster fanns, då ref.
besökte stället, en liten lummig
krydd-och trädgård på öfversta randen af
sluttningen åt dalen. Inom densamma
påträffades en bland de af den välvilligt
godmodiga värdinnan anvisade stenhoparna; — åt
söder utanföre trädgården några andra små
grushopar, lemningar af det första
herresätet. Man säger dessa vara qvarlefvor
af ett stenhus, troligen uppfördt af Nils
G:s fader Måns (Matts?) Andersson G.,
härstammande från en gammal, ej
introducerad, finsk adlig ätt. Det är visst
möjligt, att här stått ett stenhus, men,
såsom det tyckes, af en lika anspråkslös
utsträckning, som så många andra af den
gamla finska landtadelns herresäten, t. ex.
Klaes Flemings på Svidja i Sjundeå,
Hornarnes på Wuorentaka i Halikko och
Kan-kas i Masku, Flemings på Lehtis i
Wir-mo m. fl. Dock äro ruinerna ganska
obetydliga, men detta kan härledas af
mycket naturliga skäl (byggnadsmaterialets
användande till annat) såsom bland många
exempel: vid Nådendals kloster, der
lemningarna, tullade ännu under sednaste
tider, äro högst knapphändiga, men ändock
temligen låta följa de nog vidlyftiga
byggnadernas sträckning. Ilär har ref. icke
kunnat det*), möjligen var han redan
hindrad af förberedelserna till den
febersjukdom, som blott med möda lät honom släpa
sina trötta lemmar härifrån och ett dygn
sednare nedlade honom på sjukbädden i
ett hus, från hvilket han det oaktadt
gömmer af sina ljufvaste, om ock af saknad
omtöcknade minnen, ty icke ett
qvinqven-nium derefter reddes bädden kall i
grafven på samma ort åt hans trogna
vandringskamrat, vän och sjukvårdare, sedan
denne några månader förut med största
utmärkelse, väl bruten till kroppen, dock
glädtigt, mottagit belöningen för sitt
jungfruligt rena sinnes sträfvanden: kransen
och ringen.
Det ofvan sagda om Grabbacka hade
läsaren kunnat inhemta genom ett besök
å orten, — det, som kan meddelas om Nils
G., bättre af Br. eller ur tillgänglig
historisk litteratur. För fullständigheten må
dock följande anföras. Nils Grabbe, af
vapen (graden under riddare), till
Grabbacka, var i Finland (Åbo Tidn. 1800),
sedan Kristian Tyrann tagit landet i
besittning, den ende, som med kraft vågade
sätta sig mot konungens anhang. Han var
*) Om eljest hans minne ej sviker, ty hans små
historiska anteckningar ha till det mesta, likasom
hans kanske alltför stora förhoppningar, gått upp i rök.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
