Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
en förslagen och dristig partigängare, ett
motstycke till majoren Stefan Löwing, vid
södra Finlands kuster och på hafvet
under stora ofreden och under 1741 års krig,
samt till anföraren för sissar i
Österbotten under förstnämnde krig, kaptenen
Långström. Grabbe disponerade dock mer än
Löwing, hvilken ofta kommenderade blott
sig sjelf, ty med en liten flotta af väl
bemannade skärbåtar, på hvilka han sällan
hade mer än sexton man, sväfvade han
allestädes omkring i den finska skärgården,
landsteg än på ett, än på ett annat ställe,
utforskade sjelf eller genom andra alla
tillfallen att tillfoga fienden skada, oftast
under nattens sömn, och begagnade dessa
tillfällen genom öfverraskning på bästa sätt.
Vid llaseborgs slott, i närheten således
af sitt eget hem, vid Kuumo och Borgå
kungsgårdar gjorde ban i synnerhet flitiga
besök; omringade och instängde fiendens
embetsmän, der de med sina vakter och
betäckning inqvarterat sig i de s. k.
länsmansgårdarna (bestämda för
landskommunernas och regeringens gemensamma
angelägenheter) för att hålla ting med
allmogen, och nedgjorde på sådant sätt med
en ringa hop ofta öfver hundrade at’
danska partiet. Så snart ban erfor, att en
betydligare makt var i annalkande, drog
ban sig i tid undan, stundom ända på
andra sidan af finska viken, der han i
lie val och andra hamnar hade sin tillflykt;
men det dröjde ej länge, innan han, snabb
som en ljungeld, åter visade sig vid
finska kusten. På sådant sätt var ban en
skräck tör danska anhanget, och
underhöll någon slags gemenskap med
riksföreståndaren Gustaf Wasa trots Severin
Norby, hvars folk han var till icke litet
förfång. Ar 1523 förlorade Kristian äfven
Danska kronan; Gustaf blef konung i Sverige
och sände i Augusti Ivar och Erik Fleming
med trupper till Finland. At’ dem blef
Åbo slott snart intaget, sedan Kristians
folk dragit sig öfver Tavastehus till
Wiborg. Slotten i landet intogos af Gustafs
härfördelningar. Den hop, som tågade mot
Wiborg, hade Nils Grabbe till anförare,
hvilken straxt vid Flemingarnes ankomst
hade förenat sig med deras krigshär. För
Grabbe hade Kolof Mattsson, förut på
Raseborg, den som å Kristians befallning lät
afrätta Heming Gadd och som nu
försvarade Wiborgs slott, en sådan fruktan,
eller ock hyste emot honom ett sådant hat,
att ban icke ville uppgifva slottet åt
honom, utan åt Erik Fleming; hvarföre denne
sistnämnde måste sjelf några dagar
sednare infinna sig der, för att emottaga det
å konung Gustafs vägnar. Nils Grabbe
var någon tid häradshöfding öfver
Raseborgs län, i denna egenskap nämnes ban
1523 samt förordnades 1534 efter grefven
af Hoya jemte nämnde Erik Fleming att
vara i slottslofven i Wiborg; blef ock
höfding öfver dess län. Man finner honom i
denna egenskap omtalad under flera
skilda år ända till 1545. Aret förut hade ban
begärt atc entledigas från denna
befattning, men fick till svar, att han skulle
blifva dervid, men den ’29 Juni 1545
uppfylldes hans begäran, "efter ryssarne voro
så ansinnige och ilherdade på honom,
förutan rnonge andre merckelige orsaker skull."
P. Juusten säger om Nils G., att ban var
en klok man, som älskade fromhet och
allt hedrande, samt att ban i
fäderneslandets försvar och danskarnes fördrifvande
visat sig som en tapper och käck man.
Han var första gången gift med Elin Natt
och Dag, andra gängen år 1530 med
enkan efter lagmannen i Karelen Arv.
E-riksson Stålarm, Kerstin Kurck, dotter
till ridd., lagra, och riksrådet Knut
Eriksson Kurck till Laukko och Elin
Klaes-dotter. I detta äktenskap hade han två
döttrar; den ena, Beata, blef förmäld 1545
med en Stålarm, hvarigenom godset
öfvergick till denna slägt, som ännu 1661
innehade det. Stjernman uppger Nils som
den sista G. på svärdssidan; Wallenius &
Aminoff omtala män af samma namn 1613,
1637, 38. Nils uppges säkrast död 1648
(äfven nämnes 1649) och är ban begrafven
i Karis kyrka. joir.
Helsingfors, J. C. Frenckell & Son.
Imprimatur: L. Heimbürger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
