Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PAPPERSLYKTAN.
Utgifves hvarje Måndag
eller första helgfria
dag i veckan,
kl. 1-2.
1861.
:n 17.
Jptøtiißforø kit 29 Ipril.
Pris: för helt är 2 rub. s:r;
för halft år 1 rub.;
för lösa iiumror
5 kop.
En rysk landtjunkare af gamla stammen.
(Forts. fr. N:o 14.)
Furstons gästfrihet var likaså ståtlig som
barbarisk. Till en större festivitet, såsom
Alexej Juriwitsch’s uamnsdag, voro flera
hundrade personer inbjudna till middagen:
af dessa spisade omkring åttatio eller
hundra uti festsalen och fem eller sexhundra
uti gallerierna rundtomkring. I högsta
ändan af bordet satt furstinnan, med de
förnämsta af damerna vid sin sida; uti
motsatta bordsändan satt fursten, omgifven af
generaler, guvernörer och andra högt
uppsatta embetsmän. Hvar och en intog sitt
säte efter rangen, och om någon
tillegnade sig en plats öfver hans
samhällsställning, skickades narren eller qvickbufvudet
på godset för att rycka stolen undan
honom eller också befalldes uppassarena, som
skötte serveringen, att gå förbi honom. På
golfvet lågo, på ena sidan om fursten en
tam björn, ungefär års gammal, och på
den andra en yurodiv*), med en skål i
händerna, barfotad, smutsig, trasig, skyld
endast af en skjorta. I hans skål lägger
fursten af hvarje rätt, allt i en röra,
äfvensom peppar, senap, vin och kwass, och
Spira njuter af denna egendomliga ragout,
sjungande vaggvisor allt under detta.
Fursten hade för sed att mata Mischka,
björnen, med egna händer, och älskade att
*) Yurodiv eller bUidjennoi, en fånig menniska,
som af vidskepelsen betraktades såsom helig, mäktig
af gudomlig ingifvelse.
gifva honom så mycket vin, att djuret
knappast förmådde stå på fötterna. Gästerna
serverades i allmänhet på silfver, men de
mest ansedde åto från gyllne fat.
Bakom hvarje stol stodo två lakejer och i ett
hörn af salen befunno sig gycklare,
döfstumme, dvergar och kalmucker, hvilka
afvaktade middagens slut för att göra sina
konststycken till gästernes förlustelse och
emellertid kifvades med hvarannan.
Omedelbart efter middagens slut tömdes
furstens skål — i champagne uti salen, i mjöd
och sherry uti gallerierna. Nu begynte
musiken att spela, sångarne att sjunga,
kanonerne att dundra, dvergarne att pipa,
äfven de döfstumme kommo fram med
något slags läte, gästerne slogo sina glas i
stycken, och björnen reste sig på
bakbenen och brummade.
Efter måltiden begåfvo sig gästerne till
förmaket, hvarest man ännu intog några
glas ädelt ungerskt vin, samt derefter hvar
och en till sin middagssömn. Flaggan
hissades högt i topp och rundtomkring Zaboria
hördes ej annat än snarkandet af fursten
och hans gäster.
Då slumrarne hvilat ut, var det tid att
kläda sig för balen, som begynte klockan
sju. Tusendetals vaxljus voro upptända i
balrummet, utanföre på gården voro
tjärtunnor antände, och på motsatta stranden
af Wolga sågos lusteldar brinna. Då
fursten och furstinnan blefvo synlige
uppstämdes af orkestern polonäsen. Nu
framsteg guvernören, iklädd gala uniform, med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
