Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
131
"Tala icke så, tala icke så, Peter
Alexejewitsch! Det finnes många saker i verlden,
hvilka vi ej förmå begripa; och jag vet
att det är Paletsky, som stönar; hör ni
icke honom? O, Herre i himmelen, haf
misskund med din tjenare! Detta är
fa-sansvärdt, Peter Alexejewitsch! Och eder
lampa brinner så lågt. Låt mig tända upp
ett ljus."
"Tänd på så många ljus ni behagar,
men var då icke barnslig. Blygs ni icke
att vara rädd för menniskor, som äro döda?"
"Ja, ni må säga det, men jag vet nog,
hvad det är. Det är Paletsky, som ropar
mig, och ni får snart reda till min
begrafning."
"I sådant fall", anmärkte Peter
Alexejewitsch, angelägen att begagna sig af
tillfället; "i så fall, gjorde ni bäst, om ni
tänkte på eder själs angelägenheter."
"Och hvad är det ni menar med min
själs angelägenheter?" sade fursten. "Har
jag någonsin plundrat någon, eller
afun-dats någon, eller har jag gifvit för litet åt
de fattige? Nej, Peter Alexejewitsch, i
det hänseendet är jag fullkomligt lugn. Jag
beror af Guds nåd; jag vet af ingen dålig
handling; men likväl är jag rädd."
"Just så, min vän, och var öfvertygad,
att det är synden; icke döden, som
förskräcker."
"Se så, se så, vill ni nu åter tråka ut
mig med edra synder? Det är omöjligt att
tala med eder en liten stund, utan att ni
skall komma fram med djefvulen vet ej
hvad. Jag vill släcka ljuset, på det vi
må få sofva."
Och ljuset är utsläckt, men likväl får
Alexej Juriwitsch ej någon hvila. Han
suckar, kastar och vrider sig i sin bädd
och vinden fortsätter allt sitt stönande i
skorstenen.
"Hvad är det ni suckar för?" frågade
värden ännu en gång.
"Jag suckar vid tanken på min
förestående död", svarade fursten. "Hör ni,
hör ni", ropade han, "det är Paletsky, det
är hans röst; Herren vare hans själ nådig!"
Sålunda fortgår det natten igenom.
Slutligen tillkännagifver fursten sitt beslut att
skrifva till sin son Boris att genast
infinna sig hos honom för attj se till, det
han blefve anständigt begrafven.
"Jag vill gifva den här jagten fan",
säger ban, "och fara tillbaka till Zaboria
och taga farväl af min hustru, såsom en
kristen egnar."
"Det är rätt", menar den beskedlige
Peter Alexejewitsch. "Ehuru dessa
inbillningar ej hafva något att betyda, bör ni
dock begifva eder till Martha Petrowna
och försona er med henne med kristligt
sinne; ty jag vet, att detta är det sjette
året, som ni icke talat ett ord med henne
och den stackars varelsen är alldeles
utsläpad."
"Ah, hvad hafva vi med henne att
göra? Hon är blott en qvinna. Ett godt kok
stryk är allt hvad hon behöfver."
"Stryk, furst Alexej Juriwitsch! Har
ni helt och hållet förgätit de dagar, då ni
i Moskwa suckade för furstinnan
Irosten-skoj."
"Vi voro ganska narraktiga i de
tiderna, min vän. Men det är förskräckligt att
dö. O! min ungdom, min ungdom!"
"Just så, min vän; men i stället att
öfverlemna er åt edra vidskepliga
inbillningar, borde ni oftare tänka på döden
och småningom tygla edra passioner och
lefva i frid med dem som omgifva eder."
"Hvad har jag då förskyllt? Har jag
gjort någon orätt? Det finnes ej ett
fjäderfä i hönsgården, som kan beklaga sig
öfver mig. Men det är dock förskräckligt
att nödgas dö. O, mitt hufvud, mitt
hufvud!"
Då utropade han plötsligt: "Jag vill
blifva munk!"
"Och hvad skall er maka taga sig till?"
frågade Peter Alexejewitsch.
"Åh! Hon må draga åt helfvete", var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
