Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PAPPERSLYKTAN.
Utgifves hvarje Måndag
eller första helgfria
dag i veckan,
kl. 12.
1801.
to 38.
Helsingfors ku 6 Maj.
Pris: för helt år 2 rub. s:r;
för halft år 1 rub.;
för lÖBa numror
5 kop.
Om slutna li|ipfostriiigsaiistaltcr.
^Utdrag ur ett bref från en resande landsman.)
K—n frågar mig, hvilka åsigter man
här har om internater och andra slutna
uppfostringsanstalter. Innan jag redogör
för min kännedom om dessa åsigter, vill
jag fästa er uppmärksamhet derpå, att
åsigterna och erfarenheten, uti en sådan fråga
som denna, kunna vara mycket olika hos
skilda folkslag med olika seder. Jag tror
t. ex. att franska pedagoger skulle besvara
frågan, om internater äro bättre än
exter-nater, jakande. Deremot tror jag, tyska
och skandinaviska pedagoger, på samma
fråga, skulle gifva ett nekande svar.
Svaret blefve troligen beroende af
national-karakteren och det olika familjelif, som
till följd deraf finnes hos de särskilda
nationerna. I Frankrike, der ett innerligt
familjelif saknas, är barnauppfostran,
såsom Holzapfel säger, en affär och dertill
en oangenäm och svår affär, den man
gerna öfverlåter i andra händer. I ett land,
der förhållanderna äro sådana, blifva
internater ofta nödvändiga. Helt
annorlunda är det hos de germaniska folken, der
ett verkligt familjelif finnes och der hvar
och en fader eller moder betraktar det
som en lycka att sjelf kunna uppfostra
sina barn. Hos ett sådant folk stå alla
de uppfostringsanstalter, hvilka rycka
barnet från familjen, i strid med folkets
varmaste känslor, och sättet att låta uppfostra
sina barn, i stället för att göra det sjelf,
kau derföre aldrig, hos ett sådant folk,
blifva allmänt. Om man äfven kunde
antaga det som möjligt, att hvar och en
föreståndare för slutna
uppfostringsanstalter, de må sedan kallas internater,
insti-tuter, alumnater eller pensioner, kunde,
för alla de till ålder, sinnelag, seder o.
s. v. olika elever, han från höger och
venster mottager, vara den stränge, allvarlige
skolläraren och på samma gång
fullkomligt ersätta begge de kärleksrika
föräldrarne, så skulle dock föräldrar, hvilka älska
sina barn, behöfva mycket mod,
misstroende till egen förmåga och framför allt
ett ovanligt förtroende till föreståndaren,
för att under flera år helt och hållet
lemna sina barn i hans vård. Redan den
fruktan, som under dylika förhållanden
måste uppstå, att efter slutad skoltid
åter-bekomma sina barn, kanhända så
fremmande för familjen, att deras egen känsla
ej mer bjuder dem till fullgörandet af Guds
fjerde bud, borde afhålla mången från att
anlita sådana uppfostringsanstalter.–
Tyskland erbjuder ett lärorikt exempel
uppå sanningen af det anförda. Allt
sedan reformationstiden har man här försökt
införa slutna uppfostringsanstalter, men
ännu höra de till undantagen.
Alumnater-na hafva icke till antalet ökats sedan
reformationstiden och filantropernas
institu-ter blefvo aldrig annat än enstaka, privata
anstalter, af hvilka blott ett och annat,
som lyckats erhålla en utmärktare
föreståndare, åtnjöt ett större förtroende, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
