Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PAPPERSLYKTAN.
Utgifves hvarje Måndag
eller första helgfria
dag i veckan,
kl. 12.
1861.
a 20.
%t\m$m tett 21 Maj.
Pris: för helt år 2 rub. s:r;
för halft år 1 rub.;
för lösa numror
5 kop.
Den svenska riksdagens historiska
I utbildning.
(Forts. fr. N:o 16.)
Ståndsinrättningen: Adel och Prester.
Det från Tyskland lånade ordet
ständer förekommer först under Gustaf I:s tid.
Det hade i början ungefär lika vidsträckt
betydelse, som ordet allmoge under den
föreslående tiden. Man ser omtalas
stän-der vid riksdag, ständer i landskapen,
ständer kallas den vid marknader
sammankomna menighet, med hvilken
Vasakonungarne icke sällan underhandlade i
allmänna ärenden, ständer kallar slutligen Carl
den härsmakt, med hvilken ban utdragit
emot Sigismund. Sveriges ständer
betyder sålunda under den tiden belt enkelt
svenska folket. Under sjuttonde seklet
funnos ständer vid allmän riksdag, vid
utskottsriksdag, vid provinsialmöten. Det
är först sedan de båda sistnämnde slags
möten upphört, som ordet erhållit sin nu
vanliga inskränkta betydelse.
Riksdagen var i början en
rådsförsamling, dit konungen ägde kalla, hvilka ban
behagade, hvarigenom icke allenast nya
klasser kunde tillkomma, utan äfven en
eller flera af de gamla, antingen delvis
eller helt och hållet, vid sina tillfällen
uteslutas. Då ingen lag i det afseendet fanns,
så berodde riksdagens sammansättning för
hvarje gång på kallelsebrefvet. Sedan
riksdagar oftare böljade återkomma, utbildade
sig emellertid småningom en praxis, hvil-
ken dock ännu vid sjuttonde seklets
början var så litet stadgad, att man uti
kallelsebrefvet till Gustaf II Adolfs första
riksdag begick sådana misstag, att ett nytt
kallelsebref måste utfärdas två dagar före
den för riksdagens början bestämda tid.
Ehuru början af denna anledning
fördröjdes, hunno flera af de nykallade icke fram,
medan riksdagen varade. Praxis blef
äntligen upptecknad uti 1G3I års
regeringsform och bibehöll sig oförändrad till detta
sekels slut. Vid allmänna riksdagar skulle
infinna sig all rikets adel, biskoparne jemte
två af hvarje domkapitel och en prest af
hvarje tvänne härad, öfverstarne jemte
öf-verstelöjtnanter och majorer samt en
kapten eller ryttmästare af hvart
landtregimen-te *), en borgmästare och en rådman eller
annan borgare af hvar stad och en bonde
af hvart härad.
•) Krigsbefälets riksdagsmannarätt, som uppkom
1595, upphörde med 1778 års riksdag, hvarvid hertig
Carl, som då var krigsbefälets ordförande,
hemställde, om de icke såväl då som för framtiden ville
afsäga sig sin petitionsrätt, och denna hemställan
besvarades med allmänt ja. Utan tvifvel kunde också
deras besvär, hvilka i allmänhet plägade angå
regi-mentenas ekonomiska angelägenheter, lika väl
afbjel-pas genom ansökningar i administrativ väg från hvarje
regimente för sig. För krigsbefälet återstod numera
ingen annan befattning vid riksdagar, än den med
pensionskassan och konungen ansåg icke nödigt att
vidare tillkalla dem. £>e skilldes från riksdagar, på
samma sätt som de derstädes vunnit inträde, utan
något ständernas beslut, endaät af kongligt välbehag.
Vid nästföljande riksdag (1786) gjordes på
riddarhuset anmärkning emot krigsbefälets frånvaro och eu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
