Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
Adeln var af ålder icke endast
berättigad, utan äfven förpliktad att infinna sig
vid riksdagar. Detta ådagalägges genom
flera kallelsebref, der de uteblifvande hotas
med frälsets förlust. Denna grundsats
fasthålles ännu uti 1626 års riddarhusordning
ocb visar sig der tillochmed oberoende af
konungs behag. Hvar och en adelsman, som
till laga år kommit och icke kunde bevisa
laga förfall, skulle inställa sig vid
riksdagar. Detsamma upprepas vidare uti 1G34
års regeringsform, hvarest tillika tillägges,
att riksdagsman skall vara bofast.
Christinas förmyndare sökte med allvar att
göra lagen åtlydd. Uti riksregistraturen
1640 förvaras en skrifvelse till alla
lands-höfdingar, der regeringen förklarar sitt
synnerliga misshag öfver en stor del af adeln,
som "understått sig" att uteblifva från tvänne
föregående riksdagar, och anbefaller
undersökning, om detta uteblifvande bärrört
af "ohörsamhet" eller af laga förfall. Då
kallelse till ny riksdag samma år
utfärdades, anmanades landshöfdingarne genom en
ytterligare skrifvelse att med hotelse af straff
och böter "tillhålla" adeln att inställa sig.
Af riddarhusets handlingar synes, att icke
endast den som uteblef från riksdag, utan
äfven den som anlände for sent eller
försummade sammankomst, var till böter
förfallen. Oaktadt allt detta återfinner man
vid flera tillfällen klagomål i rådet öfver
adelns fåtalighet vid riksdagar. A sin sida
gjorde adeln åtskilliga försök att på lagligt
sätt blifva befriad från bördan af mangrann
inställelse. Under Carl lX:s tid upprepar
den vid trenne riksdagar (1595, 9ß och
1602) en anhållan att landskapsvis få skicka
fullmäktige till riksdagar, under förbehåll
likväl, att före hvarje riksdags början
erhålla underrättelse om de ärenden, som
derstädes skulle förekomma, för att
hemma i hvar landsort kunna om dem
öfverlägga. Carl kallade också till ett par
riksdagar (Stockh. 97, Ups. 98) endast ombud
skrifvelse afgick äfven till konungen med anhållan,
att de till följande riksdagar skulle blifva kallade,
men. detta hade ingen påföljd.
af adeln. Vid ett tillfälle (1602) anmärkte
han vid deras begäran, att "livar the
mindre klädde på theras hustrur och meera
uppå sig, så hade dee bettre rådh att
draga till herredagar och woro Rijket mera
till ära." Enahanda anhållan förnyades,
men utan påföljd, vid Gustaf II Adolfs
första riksdag (1611). Frågan kom
ytterligare å bane vid riksdagen 1655, men
tyckes då hafva blifvit nedtystad af rådet,
som ansåg en sådan förändring kunna
förminska adelns rätt, och hellre ville
inskränka skyldigheten att komma till
riksdagar till en af hvar familj. Denna
sistnämnda utväg blef också den som
omsider vidtogs. Sedan reduktionen hade
beröfvat adeln dess förläningar, blef den gamla
grundsatsen svårare än förut att
upprätthålla. Uti riksdagsordningen 1723 fordras
O O
endast, att en af hvar familj skulle infinna
sig vid riksdag, men denne skulle hafva
fyllt 24 år. Äfven denna fordran ansågs
numera icke oeftergiflig.
Riksdagsmannakallet hade upphört att anses som en adlig
pligt: det betraktades som en rättighet,
hvilken efter behag kunde begagnas eller
icke begagnas. Om detta förhållande icke
O O
ännu visar sig &å tydligt i 1723 års
riksdagsordning, så framstår det så mycket
mera oförtäckt uti riddarhusordningen af
1762. Om hufvudman eller någon annan
af ätten, beter det, icke kan eller vill
infinna sigvid riksdag hafve hufvudman frihet
att förordna fullmäktig; om någon slags
skyldighet i sådant hänseende nämnes icke
ett ord.
Före Gustaf II Adolfs tid var den
adliga institutionen så litet ordnad, att man
ofta icke visste, hvem som var adelsman
och i följd deraf sjelfskrifven
riksdagsman eller icke. Adeln erhöll först genom
1626 års riddarhusordning en fastare
organisation och bestämda former för sina
öfverläggningar. Hvarje adlig ätt skulle
ifrån den tiden antecknas i en matrikel,
och denna immatrikulering gjordes till
vilkor för stämma på riddarhuset. För
öfrigt införde denna riddarhusordning trenne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
