Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
va tillhört annat stånd eller innehaft någon
tjenst. Såsom förut är omtaladt ntsågos
böndernas riksdagsmän under Eriks oeh
Johans tid af konungens fogdar. Att detta
äfven sedermera varit förhållandet, synes
at’ allmogens besvär vid riksdagen 1672:
fogdarne hade icke endast utsett
riksdagsmän, utan ock öfverenskommit med dem
om en mindre tärepenning än allmogen
utgifvit och behållit det öfriga för sig, så
att bonden vid riksdagen lidit brist. För
att förekomma denna otillbörliga handel
skilj des fogdarne från all befattning med
valen. Häradshöfding och nämnd skulle
vid ordinarie ting utvälja riksdagsmän. Detta
hade endast till följd, att valet föll ur
fogdens i häradshöfdingens bänder, hvarföre
konungen genom en ny resolution (1680)
måste anbefalla, att allmogen sjelf skulle
välja och förordna sina riksdagsmän efter
eget behag och godtycke, endast
landshöfdingarne tillsåge att goda och skicklige
män dertill togos. Det fria valet ställdes
sålunda under laudshöfdingarnes uppsigt.
Konungen tog också denna uppsigt i
anspråk redan vid valen till nästföljande
riksdag (1682), då åtskillige laudshöfdingar
erhöllo befallning att tillse, att samma
bönder, hvilka vid föregående riksdag varit
brukade i riksens ständers kommission,
äfven till denna skulle blifva utvalde. Att
en dylik uppsigt äfven under föregående
tid icke ansågs främmande för
landsböf-dingarnes befattning, synes af en
påminnelse i rådet, då riksdagen i Stockholm
1660 utlystes, att landshöfdingarne borde
få befallning att utvälja af allmogen
beskedlige män och sådane, "som icke tänkte
att brouillera." Riksdagsordningen 1723
säger, att allmogen borde lemnas fritt val,
utan landshöfdingens, häradsfogdens eller
någon annans intrång, en föreskrift som
ensam tillräckligt utvisar, huru dermed
under föregående tid tillgått, äfven om inga
andra bevis funnos. Då allmogen i
allmänhet betraktade riksdagar som en
börda, så utgjorde herredagspenningarne
föremål för ständigt upprepade besvär. Enligt
beslut vid riksdagen 1599 skulle häradens
andel i sakören användas till riksdagsmäns
underhåll, men utom det att dessa medel
knappast, kunde vara tillräckliga, lärer
genom hvarjehanda underslef litet eller intet
hafva funnits i häradskistorna, då
riksdagsman ville hafva ut hvad honom tillkom.
Bristen skulle fyllas af de röstägande
sjelfva, men äfven de penningar, som på det
sättet samlades, blefvo ofta innehållne af
obehörige personer. Någon gäng finner
man regeringen gifva understöd åt
böndernas riksdagsmän. När de i Arboga 1597
begynte blifva otåliga öfver riksdagens längd,
erhöllo de af hertigen sex öre hvardera.
Yid riksdagen 1660 i Stockholm sökte
bönderna understöd hos rådet, och tindfingo
hvardera en riksdaler samt en liten
begraf-ningspenning, "emedan de så länge legat,
och komporterat sig i allt beskedligen." —
Då ett nytt statsskick skulle införas
1719, begärde en mängd ofrälse embetsmän
röst vid riksdagar för sig och andra
ståndspersoner, hvilka dittills icke njutit denna
medborgerliga rätt till godo, under
erinran, att de dåvarande stånden icke alla på
en gång vunnit inträde vid riksdagar, utan
tid efter annan, alltsom hvar och en
förstått att iakttaga sin rätt, och att våra
förfäders mening ingalunda kunde hafva
varit att derifrån utesluta någon, huru
ringa ban än vore, då rikets allmoge likaväl
som det förnämsta ståndet hade erhållit
röst. Denna anhållan vann icke gehör.
De stadganden i 1723 års riksdagsordning,
hvilka söka försvåra erhållandet af
adels-skap och upprätthålla bondeståndets så
kallade renhet, tyckas visa, att de dåvarande
stånden snarare voro benägne att fastare
sammansluta, än att öppna sina leder.
Johan Ludvig Runebergs Samlade Arbeten
I delen H:fors 1861. Th. Sederholms förlag.
Framför oss ligger ett rödt brocheradt
häfte i liten oktav. Vi låta vår blick falla
betänksamt forskande derpå. Format, pap-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
