Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
det problem,, att förena’tusende slafvars
Länder på ett ställe, tör uppbyggandet af
en kolossal pyramid, ett lekverk i bredd
med den djerfva plan, att leda tusende,
på miltal spridda, fria menniskors arbete
så, att hvarocben arbetar i sitt anletes svett
för åstadkommandet af ting, dem ban
aldrig behöfver för sitt eget bruk, men dem
han dock lemnar såsom bidrag till en
märkvärdig pyramid, hvilken dagligen
uppbygges under namn af salutorg?
Naturligtvis anser man sig stå äëgt
öfver en sådan eftertanka, såsnart man
skapat sig ett så beqvämt namn derföre soin
"qtbyte af behöfver" "ömsesidiga tjenster!"
Men i sjelfva verket går saken icke så der
galant.
Jag har ofta sett en qvinna på
salutorget. Bon. sitter der med utomordentligt
godt, aptitligt s-mör just midteinot en
läkares hus. Men. nu ser den qvinnan så
kärnfrisk ut, liar så rödblommiga kinder,
att läkaren bestämdt finge vänta åratal
innan ban en» kunde smaka en liten smula
af hennes sköna smör, — om ban blott vore
hänvisad till ett "utbyte af behofvet" eller
"ömsesidiga tjenster", ty för det
närvarande behöfver qvinnan inga. recepter..
limed-lertid är jag säker om att doktorn
dagligen alter af hennes suiör. Men nu äger
doktorn intet annat än läkekonst och hon
har intet annat än smör. En portion, af
doktorns läkekonst kommer således
nödvändigt den friska salutorgsqvinnaii till
godo, genom ett för dem båda obekant
kretslopp.
Nu veta vi ganska väl^ att dessa
ömsesidiga tjenster representeras al’ penningen,
■— och i afseende å detta intressanta
tlie-ma kunna vi< egentligen icke säga^ att
menniskorna förhålla. sig alldeles
likgiltigt;-tvertom. använda de många sina tankar på
problemet:, penningar!: Då således
penningen här är med. i spelet,, må det förlåtas
oss om vi äro vidlyftiga, och dröja någon
tid vid vårt exempel om smöret’ och
like-konstun.
Vi skola för enkelhetens skull, tänk®
oss den kortaste möjliga väg för utbytet..
Der snedtemot vid hörnet bor en köpman,,
sömn förser bondqvinnan medl kaffe, socker,
peppar, salt o. d. Köpmannen lur
årsac-kord med läkaren., som sköter hans hus>
ban gifver läkaren ett årligt honorarium af
ferci.tio rubel. Detta är just jemnt hvad
doktorn utgifver för smör till
bondqvinnan. Denna åter gifver köpmannen
samma summa fött varor, dem han tillhandlar
sig — och sålunda hafva vi här ett litet
kretslopp som angifver "utbytet af
ömsesidiga tjenster." Häirvid hafva visst de
femtio rublarne spelat en rol, men blott
en skenbar rol, ty vid hvarje års slut har
köpmannen återfått dessa femtio rubel1, dem
han vid årets början lemnade såsom
honorarium åt doktorn. Penningens- kretslopp
bereder således dem hvarocben, på kortare
tid, en liten fröjd.
Betänker man, huru allt detta blott
varit ett exempel, som icke i verkligheten
gestaltar sig sä enkelfe, utan huru tvertom
, salutorget pä die mest oberäkneliga och
komplicerade omvägar skaffar tusendetals
menniskor sina lifsförnödenbeter;; betänker
man att allt hvad handel, och vandel i
verlden anskaffa, allt hvad de storartade
maskinerna |piodiucera, allt hvad
piiaktvåuin-garne innehålla, allt hvad man ser utställdt
på den evigt verksamma industriens
marknader,. endast kan anskaffas och arbetas,
då salutorget är nog artigt att förse de
arbetande med fisk, kött, smör, potcter o.
s. v.;, betänker man allt detta,, så måste
man bekänna*, att den som uttänkt
salutor-get äfven lagt den första, grundstenen till
vårt kullturväsende,. och att den tanklöshet
med hvilken vi så ofta vandra förbi denna,
vår civilisatious fundamentalbyggnad,
endast kan förklaras deraf, att torget redan.
blifvit oss alltför alldagligt.–— —
Jag kommer ännu. till ett annat gebit
inom vår kultur::
Den enda sorts statsauktoritet, den hvarje
menniska gerna Ber komma till sitt hus,,
är — brefbäraren. Han har också icke;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
