Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
197
gjorde af riksdagen ett representativt
skådespel. Riksdagsmännen kurtiserades på
allt vis. Bönderna uppforo till hofvet i
konungens statsvagnar och den förste
infödde konung, Sverige haft sedan Carl den
tolfte, (redan såsom kronprins populär
derföre att han kunde uttala orden "smör och
bröd") förfelade icke att använda den
tjusningskraft, han visste sig besitta, öfver i
synnerhet de ofrälse klasserna.
Döpelse-festiviteten härmade äfven i det
hänseendet bruket hos svenske medborgare, att den
nyfödde af gästerna täcktes emottaga
fad-dergåfvor. Man bar i anledning häraf en
anekdot om Nils Svensson, från Willands,
då riksdagsman af bondeståndet
(sedermera ståndets taleman, i hvilken egenskap
ban äfven underskref Förenings- och
Säkerhetsakten). Denne gaf nemligen åt
kusken, som afiiemtat honom i konungens
högtidsvagn till drickspenningar tio
riksdaler, men i faddergåfva åt kronprinsen
endast 24 skillingar. Konungen
underrättad om båda gåfvorna, frågade honom om
orsaken till ett så illa afpassadt
handlingssätt, hvarpå han gaf följande förklaring:
"jo! Ers Majestät! jag åkte som en
herreman, derföre gaf jag drickspengar som
en sådan; men jag har stått fadder som
bonde, derföre gaf jag faddergåfva som
en bonde." At den lilla prinsens amma
skänkte samme Nils Svensson 50
riksdaler b:o såsom en uppmuntran att väl
vårda hans lilla gudson.
Ständernas statsutskott hade icke
påyrkat någon redogörelse för statsmedlen
eller riksgäldens belopp. Konungen
behöfde penningar, men ville icke äska
någon ny bevillning. Detta skulle ej hafva
stämt öfverens med planen för det hela,
som var att visa statens blomstrande
tillstånd och styrelsens förträfflighet.
Ständerna förmåddes derföre att sjelfkrafde
till-bjuda 42 tunnor guld i faddergåfva åt den
nyfödde prinsen och i föräringar åt det
kongliga huset. Dessa medel skulle utgå
genom koppskatt i 7 år. Deras
bankoutskott lemnade konungen ett kreditiv på
50 tunnor guld, att lyftas i banken vid
oförmodadt nödfall. Den vanliga bevillningen
fastställdes till nästa riksdag och således
på obestämd tid. *)
"Ser man", säger Geijer, "den
vändning af opinionen mot Gustaf III, som,
efter denna till utseendet så eniga, på loyala
försäkringar och beslut så öfverflödande
riksdag, allt mera röjde sig; så kan man
— med åberopande af konungens egna ord,
"att den vrede, som döljer sig, ökas, och
att med orden utandar sig den bitterhet,
som eljest fräter hjertat" — ej annat än
beklaga, att språket emellan konungen och
ständerna ej var mera oförbehållsamt och
fritt. Huru litet det var detta, ses redan
deraf, att landets förnämsta gravamen,
kro-nobrännerierna, med alla de fiskaliska
chi-kaner, som detta regala, illa förvaltade,
monopolium af sig födde, ej ens nämndes."
Vi afsluta härmed framställningen af
1778 års riksdag.
*) Adlerbeth, Antt. I. pag. 18.
Cavour. † ilen G Juni 1SC1.
En korrespondent från Turin skildrar i ett franskt
blad på nedanstående sätt den statsman, hvars
bortgång qvarlemnat ett så gränslöst tomrum. Oaktadt
man redan sett mänga teckningar af denna store
samtida, vilja dock äfven vi meddela våra läsare en
sådan. — Det är, som korrespondenten säger, ingen
biografi, ej heller någon etyd, utan helt enkelt några
sammanställda intryck, hvilkas enda förtjenst är den,
att vara fullkomligt uppriktiga. Det är
hufvudsakligen från parlamentarisk synpunkt Cavour här tecknas.
Presidenten i Victor Emanuels konselj var utan
tvifvel den mest anmärkningsvärda person i Italiens
parlament. Han hade det oaktadt icke den eleganta,
lätta talförmåga som Ilatazzi, icke de oratoriska
åtbörder som Erofferio, icke den skarpa sarkasm som
Guerazzi; men han hade mera än allt detta, han
hade förmåga att öfvertyga. Sedan man hört honom
tala, var det nästau omöjligt att icke hålla med
honom.
Jag har icke varit närvarande vid Cavours
första debyt. Jag har blott sett honom såsom
premierminister under det nyss förflutna året, och ifrån den
tid datera sig mina minnen. Cavour var uti
deputerade kammareu såsom hemma. Han gjorde sig inga
skrupler för att der intaga de mest förtroliga positio-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
