Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
■ner ocli detta *ant-gvne var ingalunda stötande. Jag
tror tvertom, att det bidrog till hans popularitet.
Oftast voro hans tal endast förtroliga meddelanden,
utsagda med en långsam ton och med en vis9
svårighet. Men idéerna voro så kl«ra, så väl
sammanlänkade, att Kammaren fann sig öfvertygad. Det
föreföll hela verlden som om sakerna icke kunde gå
annorlunda än ministern ville det. Det hände vanligen,
att efter en lång diskussion kammaren dock röstade
enhälligt.
Sä skedde det äfven på den sista dag då Cavour
uppträdde i Parlamentet. Oppositionen trodde sig
finna ett ypperligt bataljfält, dä den fordrade, att
kammaren skulle erkänna de officers-utnämningar,
dem den romerska republiken gjort. Den trodde sig
vara förvissad om seger. Cavour shitade med att
låta kammaren enhälligt votera att "de som kämpat
för Italien hafva gjort sig förtjenta om
fäderneslandet". — Det är ungefärligen som om man låte votera,
att det är ljust midt på dagen. Men Cavour hade så
väl utvecklat saken, att ingen fann några
motsägelser. Oppositionens medlemmar sade skrattande, att
de blifvit dragne vid näsan, men detta voro de
redan så vana vid, att de funno saken helt enkel, och
jag tror nästan, att de sakna Cavour vida mera än
majoriteten.
Det fanns tillfällen då Cavonrs vältalighet
fullkomligt förändrade karakter, och då ban icke
åtnöj-de sig med att blott klart och enkelt framställa 6in
idé. Till de stora frågorna medförde han tal, icke
ekrifna, icke lästa utantill, men väl öfvertänkta, och
då höjde han sig ofta till en slående vältalighet.
Talets kärna var en fullständig utredning af
ämnet, en sammanträngd, klar bevisning och derjemte
fri från hvardagligheter, dem han någongång tillät sig
i mindre vigtiga frågor. Uti slutmeningarne
inspire-des han vanligen af dessa fosterlänska känslor, hvilka
utgjorde själen i hans politik, och han fann alltid
uttryck värdiga en stor talare. De tal ban hållit i
romerska frågan äro verkliga mönster af vältalighet.
De äro hans sista af detta slag. Uti dem har ban
utvecklat sin lösning af den romerska frågan: En fri
kyrka i ett fritt Italien. Jag vet icke hvad det
blifver af denna idé, men säkert är, att Cavour var
fä-itad dervid med ytterlig hängifvenhet.
Cavour älskade friheten upprigtigt och man bör
icke förvåna Big deröfver. Det var friheten som
gjorde honom stor. Jag tror knappt, alt det i
verlden skall finnas ett frfare land än Piemont sedan tio
år. Pressen är der snart sagdt utan gränsor. Hvar och
en kan komma, gå, göra hvad ban behagar, utan att
afgifva räkenskap åt någon.
Cavour, som man belt enkelt kallade honom, var,
uti detta samhälle allt, ja man kunde säga att han
var en universal minister. Ingen angelägonhet af
någon vigt behandlades utan honom, ingen vigtig ut-
nämning utan hans råd. Han hade förenat allt i sis
till en grad, hvilken man knappt kan före«tälla sig.
Massan af publiken fann detta vara godt och
väl, och allt hvad Cavour gjorde var ypperligt,
äfven då han slog i sten, hvilket understundom plä*’
gade hända.
Hans bild finner man öfverallt. Qvinnorna af
folket bära hans porträtt såsom medaljonger; folk
af äfven de mest blygsamma klasser svära vid
honom. Dessa dagar sade mig en ung gosse helt naivt:
"jag ville gerna dö." — Och hvarföre? Ar ni olycklig?
— "Nej, men jag duger till intet, och Cavour
passade till allt."
Bör man förundra sig, om Victor Emanuels
minister älskade friheten, som förskaffat honom en
sådan makt och uppsökt diskussioner, hvilka för
honom varit tillfällen till triumfer? lian hade heller
ingen smak för våldsamma åtgärdar. lian har
aldrig velat höra talas om belägringstillstånd i
mellersta Italien, ehuru man nog bjöd till att öfvertyga,
honom om dess nödvändighet. Det var genom
friheten han skulle skapa Italien.
Uti ekonomiska frågor vidhöll han samma
princip. lian arbetade för frihandel och fri industri,
hvilka ban till en del genomfört. Man kan således
betrakta honom som en man, den der jemte liobert Peel,
Cobden, Michel Chevalier, har praktiskt framhållit
do sunda ekonomiska principerna i Europa. Man
har berättat mig en episod ur Cavours lif, då ban
såsom kapten vid geniet var garnisonerad i Genua.
Der lånade han sig på lediga stunder engelska ocli
franska journaler, hvilka dä voro sällsynta i Piemont;
ban tillegnade sig ur dem Peels, lörd Pahnerstons,
Guizots och Thiers vältalighet. Det är sålunda ban
beredde sig att blifva deras medtäflare.
Såsom privat man var Cavour ytterst enkel och
godmodig. Man såg honom alla dagar, morgon och
afton till fots, för det mesta ensam, begifva sig till
ministéren från sitt liötel. Han gnuggade under
promenaden sina häuder, så ofta han var belåten med
affärerna. Hela verlden helsade pä honom, men
man hade aldrig den ogranlagenhoten att adressera
sig till honom. Och dock fanns det knappt någon
mera artig än ban. Man biol’ lättare emottagen af
premierministern i Italien, än man lyckas vinna
tillträde hos en prefekt i Frankrike. Hans samtal var
välvilligt och glädtigt och han lillät snart sagdt den
första bästa att gifva honom sin politiska åsigt
tillkänna. Med personer, dem han tillerkände
intelligens, inlät ban sig gerna i samtal.
Ingen bådo mindre fördomar, hyste mindre groll
till någon, än Cavour. Jag vill icke påstå, att ban
varit oförmögen till att använda ott mindre
angenämt förfarande mot dem, som misshagade honom;
det hände någongång, men ban var icke den man som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
