Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PAPPERSLYKTAN.
Utgifves hvarje Måndag
eller första helgfria
dag i veekan,
kl. 12.
1861.
Än 26.
jtlsingfnrs hu 1 M.
Pris: för helt år 2 rub. 8:r;
för halft år 1 rub.;
för lösa numror
5 kop. /
En förmiddagsstund i kalthagcn.
Hvilken brokig samling folk med olika
lynnen och åsigter påträffar man icke na
i esplanaderna, och huru broderligt ser
man icke dem sämjas bredvid hvarandra!
Tjenstemännen, som tar sig hvila från
arbetet sitter helt ogeneradt bredvid en
obekant je ne sais qui, de årliga stamgästerna
utgöra fortfarande en oumbärlig del af
espla-nadernas befolkning, affärsmän,
medicinekandidater, officerare, gamla stadgade män
med afgjord fiendskap till tidningar och
offentlighet, publicister, alla betrakta sig
såsom medlemmar af en enda familj; de
annars skygga sparfvarne röra sig midt
ibland dem med en säkerhet och
frimodighet, som om deras rätta hem vore just
der. Allt är således fridfullt och
vänskapligt, med undantag af en min vän, som yttrar
sitt missnöje med allt hvad ban ser och
hör. När solen skiner, och det är
som-marklädt och ljufligt derute, säger min
missnöjda vän vanligen: fördömdt, att ett
sådant der fyrfat obehindradt skall få sväfva
öfver våra hufvuden och vräka ned sin
mördande hetta! — Än är det åter mulet,
och då gör han förskräckliga grimacer,
mumlande i skägget något om
nedstämmande atmosfer, mörkgrå himmel och vårt
fatala land.
Oaktadt allt detta är min missnöjda
vän en präktig karl, och målar han äfven
med mörka färger, så gör han det
åtminstone af hjertans lust och på djupet af
hans bitterhet finner man dock en varm
önskan efter någonting bättre.
Vi råkades, såsom vanligt, en
förmiddag i kalfhagen. Min missnöjda vän var
icke vid godt lynne, emedan vattnet i dag
var så kallt, att han icke vågade taga sig
ett bad. För några dagar sedan hade ban
visserligen beklagat sig huru hafvet vore
så förskräckligt ljumt, att det icke lönade
mödan att söka svalka deruti; men jag
kände min väns ytterligheter och invände
intet emot dessa tätt på hvarandra följande
klagolåt af så motsatt natur. Jag sökte
tvertom leda min missnöjda väns
uppmärksamhet från vattnet och lyckades äfven emot
förväntan väl.
När något ämne förmådde reta min väns
sensitiv natur, kunde han blifva riktigt
små-treflig. Så äfven nu.
— Har du ämnat dig till
verldsexpositionen i nästa år? frågade jag, förvissad
att detta ämne icke behagade honom.
— Jag? genmälte min vän, uppbragt.
Kanske skulle jag resa dit för att
ytterligare nedstämmas af att tillhöra ett land
der ingenting vill gå, för att med smärta
åse huru mycket Finland ännu har att
göra, innan det kan intaga en plats bland
nationerna! Vore det möjligt, skulle jag
gerna sända en flaska finsk tröghet till
den^a exposition.
— Finland skall icke blifva
representeradt så dåligt som du tror, invände jag,
blott man i god tid anstränger sina
krafter. Vi kunna visserligen icke uppträda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
