Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206
Jag iir hvarken en ncgrofil eller ön svart
republikan, men jag bekänner, att detta
skådespel giok mig genom märg oeh ben.
Jag kunde icke förlika mig med den
tanken, att jag för 975 dollars knnde blifva
ägare af denua massa af kött, ben och
blod, likasom af denna häst som stod vid
min sida. Jag fann bland mitt förråd af
sofisiner ingen, som kunde öfvertyga mig,
att denna man ej var en menniska, ett
menskligt väsende liksom jag. Jag har
sett slafmarknader i Orienten, men jag
måste erkänna, att der äga dessa slags
saker en sä belt och hållet orientalisk
prägel, att lokalfärgen betager dem den
af-skyväckande karakter, som utmärkte den
auktion jag nu bevistade. Mitt öra
sårades af att höra denna affär förhandlas på
engelska språket och med europeer såsom
mäklare. Negern köptes, och hans herre
förde honom genast med sig jemte hans
pakett. "Negrerna kosta ej mycket nu för
tiden", anmärkte min granne.
Jag stod snart, vid slutet af en lång
gata, framför ett hvitrappadt stenhus, med
en mager portik, uppburen af spensliga
pelare och krönt med en låg kupol. Man
passerar genom ett eländigt stakett af träd,
mellan tvenne kolonner af tegel, samt genom en
temligen smutsig förstuga, man klifver ännu
några trappsteg upp, och man befinner sig
uti en vestibyl, hvarifrån en dubbel trappa
leder till sessionssalen. Man kan icke gerna
föreställa sig något mera misshagligt för
ögat än denna vestibyl och dessa trappor,
hvilkas golf och väggar äro betäckta med
tobaks8pott. Uti vestibylen äro buffetter,
i hvilka man finner oranger, skinka, bröd
ooh frukter, och blifver serverad af tvenne
negresser med vidlyftiga krinoliner. Den
sal, hvaruti de konfedererade staternas
kongress håller sina sessioner, är beqväm och
väl upplyst. Församlingen har föref dlit
mig lugn och beslutsam. Representanterna
hade en värdig hållning och tycktes
sysselsätta sig allvarsamt med affärerna.
Jag lyckades utverka mig tillåtelse att
bevista deras öfverläggningar. Howell Cobb
förde klubban. Sessionen öppnades med
en bön, framförd af en andelig med
livit-nade hår. Jag har aldrig hört en bön,
som så luktat krut. Den vördige herrn
anropade himlen att af sin höga nåde
hemsöka förenta staterna rned ett grundligt
nederlag och en exemplarisk bestraffning;
att sydstaternas president måtte varda
nådeligen beskärmad, men den andre icke;
att de tappra och ädelsinnade stridsmän,
som kämpade för fäderneslandets försvar,
måtte blifva skyddade för fiendens kulor
och andra vedermödor, men att nordens
usla legoknektar måtte varda med ett slag
tillintetgjorda. — Äro då godt och ondt
endast geografiska begrepp?!
Sedan bönen var slutad, sysselsatte sig
kammaren med affärer. Det säges, att denna
provisoriskt samlade kongress hittills
visat den fullkomligaste enighet. Är detta
sannt? Det är något som inan omöjligt
kan afgöra, ty härtills har kongressen hållit
sina öfverläggningar för slutna dörrar och
hemliga — ett sätt att afgöra sakerna,
sora förefaller densamma särdeles beqvämt
och behagligt.
O O
Förberedelserna till krig skilja sig här på
ett bizart sätt från allt hvad som varit vanligt
uti såväl de gamla som nyare tiders krig.
Den vigtiga fästningen fort Pickcns är
hotad med belägring sedan två månader, men
tillåter dock fienden alt uppföra batteri
efter batteri och späcka bela kusten med
sina förstörelseverktyg, utan att skicka
honom en enda bomb. Kriget är i sjelfva
verket förklaradt, enär kaparebref blifvit
utfärdade och, å andra sidan, unionens
stater upprättat blokad, men emellertid
blefvo, sista veckan, tvenne ångfartyg från
Mobile, lastade med förråder till ett värde
af 50,000 pd sterl. och destinerade till
se-paratisternas läger, tagna af den unionella
flottan och — återskickade till Mobile.
Förmodligen ansåg eskaderns befälhafvare det
vara straff nog att tvinga dem att vända
om och sända sina förråder utför floden
Alabama och per jernväg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
