Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212
uppstämma slutligen nedanstående sång,
der ordens ursprung är omisskännligt:
Vört Land, vort Land, vort Fædreland,
Du Havets yngste Son,
Som pladsker i det blanke Vand,
Og tumler med det hvide Sand,
Og svinger, lys og mild og skjön,
Hver Vaar Din Fane grön.
Du fik ei Sölverbræ til Hat,
Til Skjold ei sorte Skær;
Men i Dit Flöiels Belte sat
Der er af gyldne Ax en Skat,
Og Silkekappen, som Du bær,
Har Bræm af Svanefjer.
End er af Sind Du blöd og veg,
Og end af Villie svag;
Du sysler helst med Skæmt og Leg,
Men blinker ei for Sværdets Eg,
Og gaaer saa kaad og kjæk i Slag,
Som Andre til et Lag.
Og faaer Du Lov at voxe ud
Ved Friheds sunde Marv,
Du vorder nok en Ifæmpe prud
Og fæster Dig en Kongebrud
Og löfter, klog paa eget Tarv,
De store Fæders Arv.
Att alla röler, likasom vid våra
studentspektakel utfördes af karlar, torde icke
behöfva sägas; likaså litet att
hufvudro-lerna utfördes med mycken skicklighet till
publikens allmänna belåtenhet; birölerna
kunde såsom vanligt trösta sig med sin
goda vilja. Sjelffallet är äfven hela
arran-gementets förträfflighet, hvilket dock icke
är svårt att åstadkomma med sådana
förebildar dem Köpenhamn har att erbjuda.
Den glädtiga uppsluppenhet, som denna
afton gjorde sig gällande, kunde icke
annat än qvarlemna ett behagligt intryck.
B—11.
Litteratur.
Berättelse om Riksdagen år 1680
af Fredrik Ferd. Carlsson. Stockholm 1860.
Pris 1 rdr rmt.
"Svenska riksdagarnes historia har i
förhållande till andra områden af den
fosterländska häfden sent blifvit föremål för
bearbetning. Den innehåller likväl en rik
källa af upplysningar om det inre
samhällstillståndets skick Under olika tider,
och den har äfven, då fråga blir om den
plats, vårt fädernesland i afseende på
politisk utveckling intager bland de nyare
staterna, väsentliga bidrag att gifva till
svaret."
Med dessa ord inleder förf. sin
"berättelse" om förhandlingarne vid den
riksdag, hvilken af Gustaf III gjordes till
gränstenen, bakom hvilken det rätta idealet
för ständernas deltagände i riksstyrelsen
vore att söka; och dessa ord uttrycka
skälen hvarföre vi, bland de alster, hvilka
sednast anländt till oss från andra sidan af
bottenhafvet, egna denna bok en särskilt
anmälan.
Framställningen af 1680 års riksdag
visar oss, huru oordnade, outvecklade och
vacklande de lagliga formerna för den
svenska riksdagen på denna tid ännu voro.
Svenska folkets historia är dess
konungars, äfven i den meningen, att de störste
svenske konungar städse framstått som
folkledare. Det är en genomgående företeelse
i det europeiska statsväsendets historia,
att monarkerne, i det de med folket gjort
gemensam sak mot aristokratin, utvidgat
sin egen makt. Men endast Sveriges
historia företer det förhållande, att folkets
sjelfstyrelse ej blifvit derpå förlorande.
Äfven ur 1680 års statshvälfning utgick
folkrepresentationens makt snarare förökad än
förminskad. Carl den elfte visade ej,
såsom andra sig så kallande
envåldsregen-ter, någon skuggräddsla för folkets lagliga
representanter. Riksdagar sammankallades
lika ofta, om icke oftare, än under
föregående regeringar. Det är betecknande
att höra sjelfva Hans Wachtmeister,
konungens förnämste och häftigaste förespråkare
inom ridderskapet och adeln, begagna
uttryck sådana som dessa: "Den allmänna
nöden klagar och Majestät är hos
Stän-dernal" —■ Landtmarskalken yttrade: "K
M. brukar väl Rikets Råds råd, men
beslutande rätten är hos K. M.", derpå
Wachtmeister svarade; "icke i allt: hos Ständer-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
