Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216
na är ock myndighet" Af förf:s
framställning framgår klarligen, att det egentligen
endast var Rådets makt, som vid 1680 års
riksdag blef tillintetgjord. I konungens
"nå-digste approbation uppå Riksens Ständers
förklaring", beter det: "hvad sålunda af
Kiksens ständer är beslutet, skall i
evärdeliga tider hållas såsom lag, eftersom det i
vår makt står med Riksens Ständer ny lag
att göra och förriga konstitutioner att
uttyda."
Förf. säger i anledning häraf:
"Nedbrytandet af Rådets gamla, i svenska
samhället djupt grundlagda myndighet är det således som
utgör begynnelsen till ett nytt tidskifte. Den första
verkan deraf var, att konungamakten kände sig
obunden och utvidgade sig utan gräns. Men en lika klar,
ehuru mera långsamt utvecklad följd blef den, att
utplånandet af Rådets myndighet gaf utrymme åt
Ständernas. Redan det att de måste begagnas som
föreslående och beslutande alla förändringar, vittnar
om deras styrka. Från alla håll förnimmas uttrycken
af denna sakernas ställning: i Rådets klagan, att
komiterade af Ständerna tillmäta sig del i styrelsen af
do ärender, som konungen allena tillkomme, i
yttrandet inom Riddarhuset, att hos Ständerna är äfven
myndighet och att de äro medlare, ändtligen i
konungens betydelsefulla ordasått i sin slutakt, då han
med tystnad förbigående Ëådet, uttalar, att
lagstiftande makten tillhör Konung och Ständer.
Konungens envälde och Ständernas vexande makt funnos i
sjelfva ögonblicket af Rådets fall göra ett med
hvarandra. Det förra stod, i detta ögonblick, med ens
fullvext för allas ögon: den sednare trädde till en tid
i skuggan, för att i en nära förestående framtid
utveckla sig med så mycket större styrka."
Man ser häraf, att det icke var en
styrelse utan ständer, som af Carl XI
föraf-sågs, då ban lät förklara sig för"envålds^
konung." Till en slik maktfullkomlighet
hann först Carl XII under påtryckningen
af en ständig kamp mot yttre fiender och
dermed var äfven steget uttaget till den
reaktion, som slog öfver i enväldets
motsatts, frihetstiden d. v. s. ständernas
alle-nastyrelse.
Förf:s framställning har en hög grad
af intresse, derföre att han vid hvarje steg
sammanknyter de händelser han skildrar,
med så väl det förflutna som det
kommande. Taflan afbildar en katastrof, men hvil*
ken icke står isolerad och oförberedd, utaü
utgör en naturlig länk i händelsernas kedja.
Måhända är det Gustaf HI:s egentliga fel
att icke hafva rätt förstått uppskatta
vigten af det framåtskridande i den svenska
författningens utveckling, som betecknades
af honom såsom "kronofogdens" regemente.
Ända tills Anjala förbundet öppnade hans
ögon, synes Gustaf III hafva varit
beherr-skad af den villfarelsen, att han, i likhet med
Gustaf II Adolf, skulle kunna föra
riksstyrelsen med och jemte adeln, utan att
han dervid betänkte, att det steg Sedan
dess tagits framåt och som betydligt
utvidgat de ofrälse ståndens makt, på adelns
och rådets bekostnad, ej mera kunde
tagas tillbaka.
Vi öfverlemna åt läsaren sjelf att ur förf:s
skildring inhemta det närmare af
riksdagens gång och inskränka oss till några
anmärkningar angående sjelfva formen för
riksdagsförhandlingarne. Dessa leddes af
landtmarskalken, kanslirådet och öfversten
Claes Flemming med säkerhet till det af
Johan Gyllenstjerna och konungen utstakade
målet. Det förmäles visserligen, att konungen
hade till riksdagen sammandragit 2,000 man
af sina garden till Stockholm, men i
hufvudsaken var det dock endast den öfriga
representationens moraliska påtryckning
som användes emot rådet ocb första
klassen på riddarhuset, mot hvilka statskuppen
egentligen var riktad. Formerna fingo
visserligen sig nu och då några knuffar, men
man vågade ej öppet kränka dem. Det
var deras outvecklade skick som gaf de
våldsamme spelrum.
Särskildt vilja vi fästa
uppmärksamheten på hvad ur förfis framställning är att
inhemta angående utskottsinrättningen vid
svenska riksdagarne. Denna, som erhöll
sin egentliga utbildning först under
frihetstiden, framträder vid 1680 års riksdag uti
all den utveckling densamma under den
föregående perioden vunnit. Vi låta förf. tala!
I allmänhet skilja sig den tidens riksdagsformer
ifrån en sednare tids särdeles genom utskottsväsen’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
