Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PAPPERSLYKTAN.
Utgifves hvarje Måndag
eller första helgfria
dag i veckan,
kl. 12.
J86L
Mm 28.
Helsingfors kn 15 Itili.
Pris: för helt är 2 rub. s:r;
för halft år 1 rub.;
för lösa numror
5 kop.
I nder jor<l och under vatten,
(Från engelskan.)
Mina kamrater ock jag voro under
jorden ock arbetade skarpt två timmar före
solens uppgång. Vårt arbetsområde var
beläget uti en afdelning af kolgrufvorna,
på långt afstånd från den del, hvarest det
allmänna arbetet fortgick, och var således
jemförelsevis ensligt och hemskt. Vi voro
sysselsatta med anläggandet af ett par
gångar genom en gränsmur af kol, som
åtskilde kolverken i tvenne grufvor uti norra
England. Den äldre af dessa grufvor, som
var vidsträckt och öppen, hade flera år
varit fylld med vatten, emedan
pumpmaskinen varit otillräcklig för att hålla
grufvan ständigt torr. Ledarne af arbetet
hade derföre ansett lämpligare att afbryta
arbetet i denna grufva och inrätta ett
verksammare pumpverk i det andra, lägre ned
belägna kolverket. För att befria det
öfversvämmade kolverket från vatten,
drefvos gångar igenom den mellanmur, som
skilde de begge grufvorna. De drefvos
ungefärligen 20 eller 30 fot nära vattnet
och meningen var, att den återstående
kolväggen skulle på lämpliga ställen
genomborras och hålen förses med kranar,
medelst hvilka vattnet kunde beqvämligen
af-tappas. Aderton af oss voro sysselsatta
i dessa gångar, delade i tre flockar om
sex man, — hvilka omvexlande arbetade
8 timmar af dygnets tjugufyra — och
gångarne framskredo således oafbrutet. Gån-
garne hade trängt etthundra åttatio alnar
in i mellanmuren vid den tid då denna
sorgliga historia begynner. Vi hade gått
till väga med mycken försigtighet,
ständigt kännande för oss medelst djupa
borrhål i alla riktningar för att göra oss
försäkrade derom, att den återstående
kolmassan var tillräcklig att motstå vattnets
tryckning.
Vi voro ett tillräckligt antal för att
fördrifva den känsla af ytterlig ensamhet, som
man känner vid arbete på ödsliga ställen,
då man antingen är ensam eller på tu man
hand. Vi voro i allmänhet ett muntert
sällskap, fulla af skämt och uppsluppenhet.
Femton minuter på midten af
arbetstiden var hvad vi unnade oss sjelfva
för hvila och förfriskning. Men vi
använde dem alltid väl och godtgjorde oss för
deras korthet genom styrkan af vår
njutning. Men denna dag — det var den
sista vi tillbragte tillsammans — tycktes en
ovanlig massa af dysterhet hafva lagt sig
öfver hela det lilla sällskapet. Jag var den
förste som sökte bringa ett samtal å bane.
Jag anmärkte att Thomson, den vildaste
af oss alla, såg särdeles allvarsam ut och
jag frågade honom om orsaken.
Omnämnas må, att Thomson var den enda
libertin ibland oss: han vårdade sig icke det
minsta om sina religiösa pligter och var
sällan allvarsamt stämd. Hans qvickhet
yar sprittande och djerf och ban
försum-; made intet tillfälle att uppkalla ett skratt
på andras bekostnad. Men i dag var han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
