Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
219
kund hade försänkt mig i de rasande
framrusande böljorna.
Vattnet störtade öfver alla hinder med
sådan styrka, att när det mötte de pelare
af kol, som uppehöllo hvalfvet, skakades
grufvans golf och tak liksom till följd af
en jordbäfning. Det förfaller mig, som
om jag då hade erhållit förmåga att se hvad
som tilldrog sig i alla delar af grufvan.
Arbetarnes kroppar nåddes af strömmen,
som våldsamt slungade dem mot foten af
kolpelarene, sönderslitande dem, såsom jag
tyckte mig se, lem ifrån lem, och förande
ined sig delarne åt skilda håll. Den
pinsammaste bild, som min inbillning, eller
måske något högre, framställde för min
syn, var en liten körsven, elfva år
gammal, hvilken jag igenkände uti grufvans
stråkväg med sin häst, förespänd för ett
tungt lass. Han höll på att köra ut ur
grufvan, men hans häst strök tillbaka och
och drunknade. Tåifloder sköljde
idkeli-gen den lilla körsvennens sotiga ansigte,
då en strötflod af vatten nedifrån en
näraliggande gång uppslukade allt på en gång
— häst, körsven och lass. Dermed
slutades en rad af syner, alltför rysliga för att
nogaie skildras. Det tycktes, som om jag
tillbragt en lång tid med åskådandet af
dessa scener, men det kunde ej hafva
varit mer än en minut.
Det behöfdes uppbjudandet af all min
själskraft, för att gifva mig förmåga att
vända om; men plaskandet af en svallvåg nära
intill mig visade, att ingen annan utväg
återstod än denna, oundvikliga. Och
tillbaka rände jag så fort mina nu darrande
ben förmådde bära inig. Jag hade ej
hunnit långt förrän jag råkade i kollision med
dem som lupo i motsatt riktning. Jag blef
kastad till marken och hade ej det
ringaste i mitt våld att förhindra min kamrat
från att störta med hufvudet förut uti
vattnet. Jag kom åter på benen och begynte
ånyo min brådskande reträtt. Snart mötte
jag mina återstående kamrater och
lyckades förmå dem att vända om, hvilket jng
måste åstadkomma förmedelst knuffar och
tecken, ty det var för oss omöjligt att
urskilja hvarannan» röst. Vi togo nu alla
kosan till ändan af gången, hvarest
bullret ej var så högljudt och hvarest vi
gan-gau beqvämligeu kunde göra oss
begripliga för hvarandra. Thomson saknades, och
vi kände alltförväl hans hemska ändalykt.
Vi voro så förvirrade och slagne af
förskräckelse öfver vår rysliga belägenhet, att
vi knappast voro herrar öfver våra sinnen
och rasade mera lika galningar än
förnuftiga väsenden. Der hördes jämmerrop,
böner, förhoppningar, önskningar, alla
uttalade på en gång — deras stackars hustrur
och älskade barn — hvem skulle beskydda
dem, var deras gemensamma klagoskri!
Vår belägenhet var i sjelfva verket
förtviflad. Ilär voro vi, drifna upp i spetsen
af en trång gång, sex fot bred, fyra fot
hög, och vi kunde höra vattnet hastigt
närma sig, medan ingen af oss kunde
veta, oui vi hade många minuter qvar att
lefva på. Omkring en timme derefter voro
vi jemförelsevis lugna, likasom män uti ett
tillstånd af förtviflad resignation. Det
aflägsna brusandet hade småningom upphört,
och jag var den förste som vågade mig
fram till vattnets kant, som torde varit
omkring fyratio (eng.) alnar från gångens
slut. Jag kände betydligt motstånd af
luften då jag begynte röra mig, och på grund
af min lilla kännedom af fysiken, kom jag
till den slutsats att motståndet härledde
sig af luftens sammanpressning, och
således att vattenpelaren tillbakahölls af
luftens spänstighet, vid hvilket förhållande
faran att blifva fördränkta icke längre
hotade oss. Jag meddelade min åsigt åt
kamraterna och gick sedermera något afsides
för att öfverlägga. Mina lifsandar stego
högt och jag kände en utomordentlig
sinnesstyrka, härledande sig, enligt hvad jag
förmodar, af atmosferens tryckning och dess
pr oportionerade syrehalt. På grund af
vattnets stånd och längden af gångarne ufi
mellanmuren, ifrån hvilka luften icke hade
någon utgång, slöt jag att luftens
tryckning var förökad med två additionella at-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
