- Project Runeberg -  Papperslyktan / År 1861 /
228

(1858-1861)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

228

— och många andra ölbryggare torde ännu
i dag dela denna svaghet — kunde ej
öfvertyga sig att malt och humla voro de
enda ressurserna för frambringandet af
dugligt öl. Han experimenterade jemnt med
flera olika ämnen, men som han
experimenterade i stort och derjemte var för
samvetsgrann att sälja ut ett misslyckadt öl
och sålunda låta allmänheten betala hans
experimenter, vid hvilket förhållande ofta
ofantliga brygder måste kasseras, råkade
slutligen hans ekonomiska bestånd uti fara.
På denna punkt stodo sakerna då Thrale
plötsligt dog. Utredningen och
förvaltningen af affärerna öfvertogs nu af enkan i
samråd med en direktion af fem
testamentsexekutörer, bland hvilka äfven den celebre
doktor Samuel Johnson, den utmärkte
lexi-kografen och ledaren af Englands
litteratur på den tiden. Det är i hög grad
lustigt att se, med hvilken vigtighet den
lärde kritikern utförde sin roll såsom
affärsman. "Han rände omkring med en
bläckflaska hängande i en af rockknapparne,
liksom en tullskrifvare, och var utom sig
af stolthet öfver att teckna sitt namn
under vexlar på ansenliga summor." Då man
frågade Dr Johnson hvad bryggeriet var
värdt, svarade han: "det är härvid icke
fråga om kitlar och fat, utan om
möjligheten att blifva rik utöfver allt hvad sjelfva
girigheten kan drömma om." Dessa ord
hafva visat sig sanna. Bryggeriet såldes
till hr Perkins, som med sig associerat
huset Barclay,, en qväkare familj från
Pen-sylvanien, för 150,000 p:d sterl. Det är
ovisst om hrr Barclay et Perkins numera
vore villige att aflåta samma bryggeri ens
för något pris. Mrs Thrale och
testamentsexekutörerna ansågo sig dock hafva gjort
en god affär och voro glade att vara qvitt
sin börda, förutom Dr Johnson, som djupt
saknade den för honom nya och ovana
sysselsättningen att skrifva sitt namn
under trasseringar på hundra och tusentals
pund.

Men låtom oss återkomma från portern
till blå-strumporna.

Doktor Johnsons bekantskap i
Thrale-ska huset var gammal och intim. Hans
första umgänge derstädes föranleddes
genom några hans vänners bemödanden att
draga honom ur en svår hypokondrisk
melankoli, som år 1729 hotade honom med
vansinne. Den lärde doktorn hade på
sednare tider ständigt en kammare stående
för hans räkning uti det stora, men
aflägset från Londons medelpunkt belägna
Thra-leska huset. Då Dr Johnson var med uti
ett sällskap, der litterära ämnen afhandlades,
förde han alltid ordet. Bland männen var
det således sjelffallet, att han intog första
rummet i den vittra krets, som Mrs Thrale
älskade att samla omkring sig. Men bland
damerna var Mrs Thrale’s företräde icke
lika obestridt. Sjelfva värdigheten af the
queen of the blue stockings öfverfördes af
någre på Mrs Montague. Dessa damer
hade samlat omkring sig en krets af
andra, vackra, fint bildade och lärda såsom
de. Man påstår, att de älskvärda damerna
skola något för mycket älskat att späcka
sin konversation med latin och grekiska;
— men Mr Thrale’s ofvan anförda
yttrande synes ju vederlägga denna beskyllning.
Helt visst måtte det i alla fall hafva
funnits personer, hvilka icke sågo de vackra
damernas vittra bråk med alldeles blida
ögon. Finnas icke sådana personer ännu
i denna dag?! Genom hvilken besynnerlig
tillfällighet var det väl, som den lärda
areopagens feminina ledamöter, en afton
då någon besökare af detta slag var
närvarande, samtlige hade kostymerat sig uti
blå strumpor? Jag för min del är
innerligen öfvertygad, att detta icke kan hafva
skett af annat än ren tillfällighet, ty jag
kan för ingen del hysa den tron, att de
älskvärda konstdomarinnorna skulle gifvit
den blå färgen något absolut företräde i
fråga om strumpor. Men det behöfdes också
icke mer än denna enda afton — hvad
säger jag, detta ena ögonblick! Den elake
anmärkaren aflägsnade sig genast, förtjust
öfver hvad han observerat, och följande
morgon kände hela London de vittra da-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:28:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/papplyktan/1861/0231.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free