- Project Runeberg -  Papperslyktan / År 1861 /
229

(1858-1861)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

229

merna under benämningen blue-stockings,
hvilken allt ifrån den tiden förföljt deras
döttrar och systerdöttrar i tredje och
fjerde led, såsnart de vilja tillmäta sig att
något förstå uti litterära ämnen.

En adopterad sons äfventyr.

(En kriminalhistoria.)

I.

Händelter, som föregingo hans födelse.

Emot början af adertonde århundradet
stod der på en klippa i hafvet, nära till
en fiskareby på kusten af Bretagne, ett
förfallet torn, som åtnjöt ett särdeles elakt
rykte. I mannaminne erinrade man sig
ej att någon dödlig hade bebott det. Den
enda hyresgäst, som traditionen ställde i
sammanhang med besittningen af detta torn,
i en aflägsen forntid, hade flyttat dit ifrån
underjorden, ingen vet hvarföre — bott
der, ingen vet huru länge — och lemnat
sin boning, ingen vet när. Under sådana
omständigheter, var ingenting naturligare,
än att denna olekamliga individ skulle
gifva namn åt sitt residens. Af denna
anledning var byggnaden från den tiden känd
af hela grannskapet såsom "Satanstornet."

I början på året 1700 sågo byns
innevånare till sin häpnad en natt det röda skenet af
en eld glimma uti tornet, och kände uti
riktningen derifrån en öfvernaturligt stark lukt
af stekt fisk. Följande morgon funno
fiskarene som foro förbi tornet med sina båtar,
till sin ytterligare bestörtning, att en
frem-ling der hade slagit upp sin bostad. Att
dömma om honom på sådant afstånd,
tycktes han vara en vacker, lång och ståtlig
man: han var klädd i fiskarekostym, och
han hade sin egen, alldeles nya båt,
förtöjd beqvämligen uti en klyfta af berget.
Om ban bebott ett näste med hyggligare
rykte, hade grannarne utan tvekan
formerat bekantskap med honom — men under
nuvarande förhållanden, var allt hvad de
kunde vedervåga, att i tysthet bevaka
honom.

Den första dagen förgick, och fastän
vädret var vackert, gjorde han intet bruk

af sin båt. Den andra dagen följde, med
en fortsättning af det vackra vädret, och
allt var han lika sysslolös som förut. På
tredje dagen höll en häftig storm alla byns
båtar på landbacken — och midt under
värsta stormen gick mannen från tornet ut
för att göra sina första fiskeriföretag i
grumligt vatten! Han och hans båt kommo
tillbaka sunda och helbregda, då stormen
lade sig; och byns innevånare, som lågo
på lur vid klippan ofvanföre, sågo honom
bära stora korgar med fisk upp till tornet.
Intet sådant varp hade någonsin fallit på
deras lott — och den okände hade tagit
det under en rasande storm.

Nu sammanträdde byns innevånare till
en rådplägning. Ledningen af sessionen
öfvertogs af en rask ung man, en fiskare
vid nam Poulailler, som förklarade att
främlingen i tornet var af helvetiskt ursprung
och djerft angaf honom inför hela
församlingen såsom "den lede fiskaren."

Den opinion, som sålunda uttalats,
befanns vara bela den samlade menighetens
— med undantag af prestens. Han sade:
"Sakta, mina barn. Fäll intet omdöme
öfver mannen i tornet förrän om söndag.
Låtom oss bida och se om han kommer
till kyrkan."

"Och om han icke kommer till kyrkan?"
frågade alla fiskarene i samma andetag.

"I den händelsen", svarade presten, "vill
jag afkunna kyrkans bann öfver honom
och då mån j kalla honom hvad j
behagen."

Söndagen kom; men den okändes skugga
förmörkade icke kyrkdörren. Han var
bannlyst följaktligen. Hela byn var framgent
af Poullaillers åsigt och kallade mannen i
tornet vid det namn Poulailler hade gifvit
honom — den lede fiskaren.

Dessa stränga mått och steg frambragte
icke den minsta synbara verkan på den
diaboliska person, som gifvit anledning till
dem. Han fortfor att vara lat, när vädret
var vackert, och fara ut att fiska, när ingen
annan båt kunde gå till sjös, samt att
komma tillbaka med sina nät fulla, båten oskadd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:28:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/papplyktan/1861/0232.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free