Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
231
liga läppar sade: "Var vid godt
mod,Pou-lailler; jag liar icke förgätit mitt löfte."
Ett år sednare blef hustru Poulailler
förlöst och en upprepning af det
underbara järtecknet ägde rum. Poulailler
väntade i köket på att få erfara huru affären
hade aflupit i öfra våningen. Amman kom
in med barnet. "II ^ad är det?" frågade
den lycklige fadren, "en gosse eller flicka?"
Förrän amman hann svara, fylldes köket
af doften utaf en öfvernaturligt stekt fisk
och en röst från osynliga läppar svarade:
"En gosse, Poulailler, och jag har fått
honom!"
Sådana voro de omständigheter, under
hvilka hjelten uti dessa äfventyr blef
införd uti fröjderna och plågorna af denna
jordiska tillvaro.
II.
lians pojkar och tidigare
lefnadsförhållanden.
När en gosse blifvit född under
förebud hvilka leda hans föräldrar till den
förutsättningen, att medan hans kroppsliga
hälft befinner sig tryggt inom hemmets
knutar, hans andliga del är underkastad
en kurs af helvetisk uppfostran på annat
håll — hvad skola fader och moder göra
med honom? De måste göra allt hvad de
kunna — och det var just detta Poulailler
och hans hustru gjorde med föremålet för
denna berättelse.
Till en början läto de på ögnablicket
döpa honom. Man anmärkte med
förfäran, att hans barnsliga ansigte förrycktes
af grimaser och att hans barnaskrik höjde
sig till en särdeles munterhet i tonen i den
stund presten vidrörde honom. Det första
han begärde, så snart ban lärt sig tala,
var "stekt fisk" och det första ställe ban
besökte, sedan han lärt sig gå, var det
diaboliska tornet på klippan.
"Han vill icke lära någonting", sade
läraren, när gossen blef gammal nog för att
gå i skola. "Slå honom" sade Poulailler
— och läraren piskade honom. "Han vill
icke underkasta sig skriftskolan och blir
aldrig beredd till sin första nattvardsgång",
sade presten. "Gif honom stryk", sade
Poulailler, och presten piskade honom.
Landt-brukarnes fruktträdgårdar blefvo plundrade;
de närgränsande kaningårdarne blefvo
ödelagda; linnekläder stulos från
gårdsplatserna ocb näten sönderrefvos på stranden.
"Fan må taga Poulaillers pojke", var det
allmänna ropet. "Djefvulen har redan
tagit honom", var Poulaillers svar. "Och
dock är ban en bra vacker gosse", 6ade
hustru Poulailler. Och det var han äfven
— en så högvext, stark ocb vacker
yngling som man svårligen kunde finna i hela
Frankrike. "Låt oss bedja för honom",
sade hustru Poulailler. "Låt oss piska
honom", sade hennes man. "Vår son har
fått stryk tills alla käppar i bela nejden
blifvit krossade", invände modren. "Vi skola
försöka med daggen hädanefter", genmälte
fadren; "han skall få fara till sjös och lefva
i en atmosfer af stryk. Vår son skall
blifva kajutvakt." Det var allt lika för
Poulailler junior — ban kände, likaväl som
fadren, hvem som hade adopterat honom
— ban hade instinktlikt varit medveten från
barndomen om "den lede fiskarens" intresse
för hans välgång — ban brydde sig ej om
någon verldslig uppfostran — och en
kajutvakt blef ban vid tio års ålder.
(Forts. e. a. g.)
lien trogna borgfrun.
(Spansk romans, öfvers, efter Pandin.):
"Riddersman frän fjerran länder,.
Stanna! Dröj ett ögonblick!
Uti marken nedstöt lansen,
Bind vid den er trötte hingst,.
Att af er jag månde fråga
Om ni skådat min gemål."
Er gemål, min ädla fru?.
Mig ett kännetecken gif.
"Ung ban är, med blonda lockar,
Ridderlig med fina seder,
Högt han älskar vapenlekar»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
