Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248
Med en suck tar farväl från sin gyllene thron,
Likt skummet — då vin uti bägarn du slår —
Som sjuder och perlar en stund och —• förgår.
O tom, o tom!
Ån lifvet for oss i rosor sig klär!
Med åren, med åren vi vakna nog här
Från ungdomens sorglösa dröm!
Snart kommer en tid som förändrar allt,
Då känslan blir slö, då hjertat blir kallt.
Då tankens stoltaste slott gå i kras,
Då vårt lif ock blott är — ett utdrucket glas.
—d—d—
Sammelsurium.
Iskender Bey, den från sista orientaliska kriget
sä berömligt bekanta turkiska generalen, hvars död
tidningarne omnämnt, var född 1810 i by Saluscha i
Ostrower-kretsen i Volhynien, och hette egentligen
Anton, grefve af Ilinsky. Hans fader var
kammarherre af Ostrog, hans moder en född Szezawieska.
En bland hans förfäder var å mödernesidau
beslägtad med en son till konung Sobieski. Ar 1830
trädde han i den polsk-ryska arméen, deltog i polska
revolutionen, räddade sig genom flykten och tog
sednare tjenst i Portugal. Härefter gick han till
Spanien och tillkämpade sig derstädes under
borgarkrigen elfva ordnar. Han blef der anförare för den s.
k. "Legion provisoire" en af vildhjernor och
äfventyrare från alla länder sammanrafsad skara, som han
endast genom sin makalösa djerfhet och
karakters-fasthet förmådde tygla. (Den som motsatte sig
honom nedhögg han genast.) Derpå begaf han sig till
Afrika och inträdde i dervarande franska
fremlings-legion, blef öfverste, ilade år 1848 till Ungern och
gjorde under sin gamle vapenbroder Bem’s befäl
kara-pagnen i Siebenbürgen. I Augusti 1849 räddade han
sig med spillrorna af ungerska hären på turkiskt
område, öfvergick till Islam för att såsom "Iskender
Bey" blifva en ryssarnes farligaste, bittraste och
mest oförsonlige motståndare. Han ledsagade
turkarne (Omer-Pascha?,i på deras fälttåg i Bosnien och
Montenegro och blef omsider befälhafvare för
turkiska rytteriet, hvarunder han till allas förundran
lyckades tämja och organisera de, ditintill såsom
otygel-bara ansedde, vilda Baschi-Bozuks. Hans i
träffningen vid Cetate förvärfvade blessyrer afbröto för en
längre tid hans på bragder rika, rastlösa krigarbana.
Veckans krönika.
Lördagen den 3 Augusti.
Augusti har inträdt med ett betydligt kyligare
lynne än den tropiske Julius. Det är fara värdt, att
ombytet skall verka menligt på helsotillståndet, som
under den föregående delen af sommaren varit
särdeles godt. Man har icke mera anledning att
beklaga sig öfver hafsvattnets alltför stora värme. Icke
heller år man särdeles besvärad af qvalmighet i
luften och man skulle åter begynna finna sig i sin
tillvaro såsom stadsbo — ifall icke en viss tomhet
skulle göra sig känbar efter den rikedom på
theatra-liska njutningar, hvaraf vi endast för en alltför kort
tid varit i besittning.
De här gästande svenska dramatiska och
lyriska artisterna lemnade oss i thorsdags. Tillfällen till
verklig konstnjutning hafva för oss härtills varit
säll-sporda, men man skall icke kunna säga, att
Helsingfors ej förstår att värdera dem, då de erbjudas.
Det har visat sig denna sommar, då Helsingfors
varit mera folktomt än någonsin, att en duglig
theater-trupp alltid kan påräkna goda hus. Vår blifvande
stående dramatiska scen skall utan tvifvel få något
svårt att göra sina första lärospån efter sådana
föregångare. Men ingen lärer väl heller vilja mäta dem
med samma måttstock; möjligen kunde nian
framhålla de förre såsom mönster, hvilka i en framtid kunde
uppnås äfven vid vår inhemska scen. Vi äga hoppet
att nästa sommar få se de svenska artisterna
återkomma — och då med förstärkta krafter. Till dees
torde vi få åtnöja oss med minnet af en Rosina, så
tjusande och skalkaktig, som sjelfva Rossinis musik,
en "öfverste", mot hvars krigskonst gamla geueraler
äro redlösa, och en Othello, så poetiskt ädelt tänkt
och så sannt menskligt återgifven, så vek, under
utförandet af sitt grymma dåd, så förkrossad under
bördan af den allt öfverväldigande passionen, att mau
kände sig försonad med den olycklige, oaktadt man
med afsky åsett hans brott. Vi tveka ej att säga,
det vi först uti denna roll funnit fullt rättfårdigadt
det stora konstnärsanseende Dahlqvist i Sverige
åtnjuter.
Vi äro nu inskränkta till Viti och hans Jocko.
Förmodligen skall Tivoli-theatern nu, sedan den
blifvit utan medtäflare, göra goda affärer och hr Kleineh,
6om nyss försett den med en ny paraply, hafva
anledning att säga sitt "schönes Wetter" äfven under
hällande regn.
Nyhetsförrådet är föröfrigt i hög grad klent. I
brist på andra samtalsämnen har man en gräslig
mordhistoria ifrån Wiborg, hvarest en rysk Othello,
nära åttatiotalet, med rakknifven afskuddat sig en
Desdemonas husbondevälde, hvilket ej tillåtit honom
att följa sina i dietetiskt hänseende något
utsväfvande tycken. Till den anmärkningsvärda mängd af
olycksfall, hvarpå denna kometsommar varit rik, kan
äfven läggas att handlanden i denna stad
Ståhlhand-skée för ett par dagar sedan vid en kullsegling
förlorade lifvet genom drunkning.
Helsingfors, J. C. Frenckell & Son.
Imprimatur: G. F. Aminoff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
