Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252
undersöka vindarnes förhållande till
klimatet böra ständigt hafva för ögonen denna
kardinalsats: "Vid förvandling af fasta
ämnen till flytande och flytande till ånga,
försvinner hetta, hvilken, då de åter öfvergå
i sin tätare form, blir fri."
Men ingenting är så gynnande för
vattenångornas kondensation och nedfallande
såsom regn som mötande bergstoppar och
fast mark. I de trakter af hafvet, der
pas-sadvindarne stryka fram, regnar det sällan;
men reser sig i deras väg en ö litet öfver
vattenytan, blifver nederbörden riklig,
öarne i Söderhafvet äro ständigt
molnomgif-na. De vestra sluttningarne af Anderna
rycka ned omätliga massor af regn från de
dimmor, som blåsten drifver mot dem. Den
uti vattenånga bundna värmen i luften är
en mäktig förmildrare af klimatet. Det är
den latenta värmen, som befrias under
dessa regn, som gifver Östra Patagonien
dess milda klimat. Den vattenånga, som
luften förer med sig, är för vindarne
precist hvad kolen äro för ångfartygen på
sjön — källan till rörelsekraft. Ångans
kondensering är för de förra hvad
konsumtion af kol för de sednare; med den
skillnad blott, att för vindarne kan samma
förråd begagnas om och om igen, och för
flera ändamål. Endast derigenom att
fuktig luft drifves upp till spetsen af
snöbeklädda berg och der kondenserar sin
fuktighet och fäller den ned till marken,
blifver luften varm. Ehuru luften var kylig
vid uppstigandet, blifver den nu förtunnad
och emottager såsom förnimbar värme den
förut uti ångan latenta. Vi behöfva således
ej förundra oss öfver barometerns låga stånd
eller temperaturens mildhet i alla regniga
latituder.
För att gifva ett begrepp om det
förmildrade klimat, som kan härflyta från
denna källa, må vi antaga, att den luft, som
drifves mot den Antarktiska kontinenten,
är mättad med fuktighet vid en temperatur
af 40°. Antagom vidare att den, för att
hinna fram till den lugna kretsen vid
polen, måste passera en bergskedja, hvars
toppar nå gränsen för den eviga snön.
Då denna luft med sin fuktighet stiger
uppåt, utvidgar den sig, befriar sig från sin
fuktighet och emottager den deruti bundna
värmen, som nu blifver förnimbar och
förökar dess temperatur med tjugu grader.
Denna luft, som kommer från hafvet med
en temperatur af fyratio grader, förlorar
fuktighet, men vinner i stället värme.
Nedstigande i dalarne på andra sidan, blir den
ånyo sammanpressad genom vigten af hela
barometerpelaren, och dess temperatur är
numera sextio i stället fyratio grader. Det
kan således inträffa, att i det inre af det
Antarktiska fastlandet existerar ett klimat,
som är fullkomligt förenligt med ett rikligt
animaliskt och vegetabiliskt lif. Den
topografiska bildningen af de Antarktiska
regionerna gifva sannolikhet åt den
framställda hypothésen om ett sådant klimat i
det inre.
Labrador och Falklands öarne ligga
under motsvarande breddgrader i norr och
söder. De ligga båda på vindsidan af
Atlantiska hafvet. De hafva relativt det samma
läge i förhållande till vinden. Labrador
är nästan obeboeligt till följd af klimatets
stränghet; men på Falklands öarne och
deras grannkuster finner boskapen bete bela
vintern igenom. Skilnaden i klimatets
värme mellan dessa två orter, i norr och
söder, kan anses såsom ett slags exponent
för den proportionerliga skillnaden mellan
de arktiska och antarktiska klimaten på
vår planet. Kapten Smyley, en amerikansk
sjöfarande, uppsatte en sjelfregistrerande
thermometer på Södra Shetlands öarne,
vid 63° sydlig bredd, och lemnade den
der öfver flera vintrar, under hvilken tid
den ej sjunkit lägre än 5° Fahrenheit.
Jemför detta med de 29° man hade sista
vinter i S:t Petersburg, vid en nordlig bredd
af 60°. I Moskwa frös qvicksilfret i
ther-mometern.
Dessa fakta tala mäktigt för en
antark-tisk forsknings-expedition. Inom denna
polcirkels periferi inneslutes en areal af lika
utsträckning med en sjettedel af bela vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
