Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
261
Han möttes af sitt folks församlade
ständer med köld, misstroende, hån och ett
ihärdigt motstånd mot äfven de mest
välgrundade förslager. Han, som varit van
att tro sig afgudad och var medveten af
att hafva giltiga anspråk på nationens
kärlek och beundran, sårades djupt deraf.
Huru denna förändring uti nationens känslor
blifvit åstadkommen, torde vi få lemna åsido
och bedja läsaren inhemta ur historien om
Gustaf den tredjes regeringsåtgärder i
allmänhet. Angående orsakerna, hvilka
förmådde honom att sammankalla 1786 års
riksdag, hafva Sveriges förnämste
historieskrifvare erkänt sig vara i okunnighet. Men
den fullkomliga obekantskap med
nationens tänkesätt, som vid detta tillfälle röjde
sig hos den så skarpsinnige och
finkänslige Gustaf samt hos dem som närmast
om-gåfvo honom, är alltför märkvärdig, för att
vi ej här skulle egna några rader åt en
framställning af skälen dertill.
Med 1772 års revolution hade 1766 års
Tryckfrihetsförordning upphört att vara
gällande, till följd af stadgandet i 39 § af
1772 års regeringsform, som uttryckligen
upphäfde alla från 1680 till 1772 såsom
grundlagar ansedda stadgar, och
tryckfrihetslagstiftningen var härmed återflyttad
till ekonomiska lagstiftningens område. Det
tålde ej heller ett decennium förrän
grunden var lagd till det strängaste trycktvång.
Till en början synes man ej hafva gifvit
akt på tryckfrihetens öfvergifna ställning
under det nya styrelsesättet, utan
tillsvidare iakttagit den ordning, som 1766
blifvit införd. Någon censur hördes ej af,
och allmänhetens afstängande från att taga
kännedom af offentliga handlingar ej heller.
Den varning Gustaf III den 24 Aug. 1772
lät kungöra till sina trogna undersåter att
i tal och skrifter ej inblanda några
smädliga förevitelser angående de förra
partierna, var snarare att betrakta såsom en
proklamation till dessas försonande och
bibehållande af en god stämning emellan
undersåtarne, än såsom ett uttryck för
konungens återtagande af makten att på ad-
ministrativ väg bestämma hvad som fick
tryckas eller ej. Att emellertid 1766 års
tryckfr.-förordn. ej kunde anses gällande
var dock klart, om ock rättvisan i
enlighet med förordningens grunder handhades.
Svea hofrätt gaf anledning till dessa ovissa
förhållandens redande. Hofrätten fann neml.
vid förekommen fråga i anledning af
parters påstående att nu såsom förr till
tryckning utbekomma rättegångshandlingar och
domar, denna vara af sådan beskaffenhet,
att den borde hänskjutas till konungens
eget afgörande, hvilket ock skedde. Detta
föranledde, att man måste vidtaga en
lagstiftningsåtgärd i afseende på tryckfriheten.
När frågan om densammas ordnande var
väckt, skulle naturligtvis jemväl det
politiska i frågan framträda, nemligen om
tryckfriheten var öfverensstämmande med det
nya regeringssättet eller ej. Tankarne
derom voro delade. De fleste förmenade, att
denna öfverensstämmelse icke ägde rum.
Hofrättens pluralitet utlät sig: "att
tryckfrihetsförordningen vore stridande emot
regeringsformens esprit och konungens
embetsmäns värdighet; emedan den satte dem
under publicitetens censur, då de, enligt
regeringsformen, endast voro ansvarige för
konungen allena. Detta är utan tvifvel
hufvudskålen hvarföre uti byråkratiskt styrda
samhällen, tryckfriheten alltid motarbetas
och censuren blomstrar. Rådet uttalade
sig i samma anda. Gustaf III:s eget
yttrande öfver detta ämne i rådkammaren, blef
genast (liksom äfven de i Hofrätten
framställda olika tankar) genom trycket
kungjordt. Han finner deri: "att
tryckfrihetens gagn öfvervägde dess missbruk. En
konung får genom tryckfriheten veta
sanningen, som man med så mycken omsorg,
och, tyvärr! ofta nog med så mycken
framgång för honom döljer. Embetsmän njuta
den förmån att emottaga välförtjent och
oförfalskadt beröm; eller ock äga de
tillfälle att upplysa allmänheten öfver falska
uttydningar af deras göromål. Folket äger
ändtligen den säkerheten att frambära dess
klagan, den trösten att sig beklaga, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
