- Project Runeberg -  Papperslyktan / År 1861 /
262

(1858-1861)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

262

ofta blifva öfvertygadt oin ofoget af sin
klagan." *)

Dessa sannt konungsliga tänkesätt
föranledde Gustaf III till utfärdande af sin
Förnyade Förordning och Påbud angående
Skrif- och Tryckfriheten af den 26 April
1774. Han sände denna förordning till
Voltaire, jemte de föregående
öfverläggningar, som föranledt densamma. Voltaire
svarade: "det är Eder som menskligheten
har att tacka för nedbrytandet och
förstörandet af de skrankor, som okunnigheten,
fanatismen och den falska politiken satt
mot dess framsteg."

I ingressen till nämnde förorduing
säger sig Gustaf "ej hafoa velat att nationen
skulle sakna en förmån, som för ett fritt
folk så högt skattas bör." Såsom ett prof
på andan uti densamma vilja vi här
anföra den § hvarigenom konungen
garanterar den historiska forskningens frihet att
uttala sina resultater, emedau det utan
tvifvel måste erkännas, att bemödandet att
binda munnen till på historien är det
ovedersägligaste bevis på sjukt samvete hos
de styrande.

§ 11.

"En sannfärdig historia om framfarne
konungar och regenter samt deras
rnini-strer, har både i äldre och senare tider hos
de mesta folkslag varit högt aktad, såsom
närmast ledande till det vigtiga föremål,
att meddela de Regerande Herrar och
personer tänkvärdiga efterdömen af visliga
och lofvärda bedrifter, men deremot
högstnödiga varningar emot förhastade,
obetänkte, illfundiga eller ock grymma och
nesliga rådslag och gerningar, såsom ock att
de lydande kunna af förriga regements
händelser de dem tillständiga skyldigheter,
fri och rättigheter samt allmän och enskild
säkerhet desto bättre efterkomma, känna,
förstå, \årda och försvara. Nu på det
uti sådana historiska arbeten ej något
saknas måtte, som tiil deras fullständigbet

*) Geijer Gustav Papp. II 4G, Rydin, Om
yttranderätt och tryckfrihet, 165.

tjena kan, vele vi jemväl, i anseende till
dem utsträcka friheten i pennor och tryck
så långt, att alle de synnerlige dels
hem-lige dels mer bekante händelser eller
bekante anekdoter, hvilka under framfarna
regeringar, så här i riket som annorstädes
sig tilldragit, måge tillika med politiska
reflexioner öfver desamma få allmänna
göras." •)

Det skulle dock snart visa sig, att den
nya tryckfriheten hade ett grundfel — det
att vara en skänk af konungamakten.
Egenskapen af grundlag hade upphört och denna
"för ett fritt folk så skattbara förmån" var
ett föremål för maktens polisåtgärder.
Gustaf III var icke tryckfiibetens vän längre
än till dess denne upphört att uppstämma
idel lofsånger. Hvad som sedermera
följde, lärer oss, att tryckfrihetslagen, ej
mindre än de lagstadganden, hvilka skydda
mot och bestraffa kränkning af andra
medborgerliga rättigheter, bör vara föremål för
den konung ocli ständer gemensamt
tillkommande lagstiftningen. Den tryckfrihet,
som fanns, sådan denna var, förblef ej
längre en i statsförfattningen grundad,
nationen tillhörande, rättighet, den
betraktades som en af konungen förunnad uåd,
hvilken kunde ifall af Ii. Maj:s misshag
inskränkas, ja rent af återtagas.

Den märkbara vändning af opinionen
mot konungen som yttrade sig mot slutet
af 1778 års riksdag, uttalade sig först uti
den under loppet af samma riksdag
grundade Stockholmsjjosten. Detta blad, hvilket,
såsom bekant, utgafs af Kellgren och
Lenngren, var hufvudsakligen af vittert
innehåll, men erhöll stundom insända politiska
uppsatser, bland andra äfven af en Halldin,
hvilken skarpt tadlade det kongl,
bräuneri-regalet. Man gjorde sak deraf, och rådet
dömde Halldin och boktryckaren Schildt
att halshuggas samt ägaren till tryckeriet
(som icke disponerade det!) Holmberg till
14 dagars fängelse vid vatten och bröd.
Genom kunglig nåd slapp dock Halldin
allt vidare ansvar, än det fängelse han ut-

•1 Se Modcob verk, tom 10 pag. 293.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:28:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/papplyktan/1861/0265.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free