- Project Runeberg -  Papperslyktan / År 1861 /
274

(1858-1861)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

274

utse herr Öhrnberg till deputerad, svarades
med ett högt ja. Då på ordförandens
ytterligare fråga om icke någon önskade
föreslå en annan kandidat, intet svar följde,
förklarade Magistraten herr Öhrnberg vara
enhälligt utsedt ombud för Helsingfors.

Så var då denna vackra valakt slutad
ocb Helsingfors borgerskap åtskildes. Det
föreföll som om man härvid hade funnit
den allmänna belåtenheten präglad i hvarje
blick. Finlands unga hufvudstad har nu
aflagt ett hedrande prof inför sitt land.
Den har till sitt valspråk antagit:
"Enighet gör styrka", och vi önska endast att
detta valspråk må vinna ett lika stort
erkännande i vårt fäderneslands alla bygder.

Skådcspelarnes anseende i England.

Den franska skriftställaren Alphonse
Esquiros har i Iievue des Deux Mondes
fortsatt sina teckningar af det engelska lifvet;
vi hemta derutur följande skildring:

Då jag jemförer den engelska
skådespelarens samhällsställning med den ban
åtnjuter i de katholska länderna på
kontinenten, är det en omständighet som
genast faller mig i ögonen. Jag lianer att
den sceniska konsten icke är förskjuten
af kyrkan. Vid första blicken skall
måhända denna skilnad synas vara af en
underordnad natur; men den skall icke vara
det då man betänker hvilket inflytande
den religiösa ordningen allestädes utöfvar.
Hvem skulle våga påstå att, tillochmed i
10:de seklet, tillochmed efter Voltaire och
Rousseau, sederna, fördomarne och
bruken i Frankrike vore fremmande för våra
gamla trosläror? Nåväl, de engelska
skådespelarne äro på intet sätt afstängda
från den protestantiska kyrkan, men äro
tillochmed gerna sedda af den upplystare
delen bland presterskapet. En theolog från
andra sidan hafvet har anmärkt att sjelfva
Paulus icke fruktade att inför domstolen
citera en vers af en bland Greklands
tra-gici, gifvande sålunda rättvisa åt theaterns
upplysande inverkan. Hvem skall icke er-

känna värdet af detta argument i ett land
der Bibeln är en auktoritet. I fjol var
det en medlem af den anglikanska kyrkan,
den ärevördige J. O. Young, som förde
ordet vid det meeting, med hvilket man
härstädes firar William Shakspeare^ minne.
En annan clergyman, den ärevördige
Sydney Smith, gjorde en antydning rörande
theaterns förmenta vådor och frågade
skrattande oin det var ett godt hygieniskt
system att aldrig taga sig frisk luft af
fruktan att möjligen få snufva. Iluru många
stora engelska aktörer hafva icke lefvat
på den mest vänskapliga fot med flere af
kyrkans högre medlemmar. Tillochmed i
provinserna anser det högre presterskapet
det ingalunda under sin värdighet att på
ett slags officielt sätt öfvervara
representationerna på theatern.

Jag vill derföre icke säga att theatern
icke vore utsatt för ovilja från flere
religiösa partiers sida. I synnerhet äro
baptisterna dess afgjorda fiender. Och likväl
kan jag anföra ett faktum som tyckes
be-tydligt förmildra denna vedervilja. Det
har nemligen gått så långt i försoning,
att man, sedan några år, begynt för
söndagen hyra tbeatersalongerna till religiösa
ändamål. Man satte sig visst i början
deremot, men härledde sig missnöjet väl
från de religiösa sekterna? Nej, visst icke;
det var ifrån skådespelarne, hvilka,
uppretade vid minnet af gamla förföljelser,
frågade med hvad rätt man låtit det
evangeliska ordet inkräkta scenen. Frågan
bilades dock mycket lätt emedan
direktörerna funno sin uträkning dervid; och nu äro
många theatrar i London den sjunde
dagen i veckan förvandlade till kyrkor. Då
jag för några dagar sedan gick förbi
City-Theatre fann jag derstädes två affischer.
Den ena var om veckans spektakler, den
andra anmälde den gudstjenst som just
vid samma tid firades. Jag känner en
resande fransman, som fann sin söndag
ytterst tråkig i London och ströfvade långs
gatorna för att söka någon slags
förströelse, då ban oförmodadt finner eu öppen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:28:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/papplyktan/1861/0277.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free