- Project Runeberg -  Papperslyktan / År 1861 /
275

(1858-1861)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

275

theater. Han inträdde full af hopp} men
då han icke förstod engelska, gjorde han
sig ett ytterst falskt begrepp om den
representation han bevistade. Allt hvad han
kunde finna, var att pjesen föreföll dålig
och att söndagarnes enformighet äfven
synes sträcka sipr till theatrarne.

Uuder det föregående året gaf man på
Haymarket theatern en komedi vid namn
"Verlden och theatern" (the World and
the Stage) hvilken icke lyckades vinna
framgång oaktadt sina anslående partier.
Orsaken härtill är lätt funnen; pjesen var
nemligen en sakförare emot den orättvisa
opinion som ännu råder rörande aktörer
och aktriser, men var lyckligtvis ingen
teckning af det nuvarande förhållandet.
Det har funnits en tid då man i Eugland
icke gerna såg skådespelaren i sällskaper.
Numera har upplysningen nedrifvit de
murar som fordom voro uppresta mellan
verlden och theateryrket; men kan man
derföre säga att alla fördomar i detta
afseende hafva ramlat? Jag vågar icke påstå
det, ty jag vet att knappt för två år
sedan en föreståndare vid en
pensionsinrätt-ning nekade att i skolan emottaga sonen
till en allmänt aktad skådespelare. Men
jag kan måhända i detta fall säga med
Alfred de Musset: "Obildad som en
skolmästare", ty så många andra fakta bevisa
en förändring till något bättre. Det är
tillräckligt att påminna om den stora
middagen för Charles Kean. Sexhundrade
ädlingar och gentlemen voro dervid
deltagare. Presidentens stol var upptagen af
hertigen af Newcastle; sjuhundrade laclies
fyllde gallerierna, och då M:me Charles
Kean inträdde i bankettsalen helsades hon
med uthållande handklappningar. Man
invänder möjligen att Charles Kean genom
sin uppfostran och sin framgång varit ett
undantag på den dramatiska banan, men
är det icke likaså på alla konstnärsbanor,
att endast de större talangerna blanda sig
med aristokratin? A en annan sida har
en engelsk parlamentsledamot som befann
sig i dåliga affärer tagit afsked och se-

dermera uppträdt på tiljorna för att betala
sina skulder.

Förändringen i de engelska sedvanorna
är likväl mest synlig i förhållandet till
aktriserna. Fordom var äktenskapet dem så
godt som förbjudet. En af de första
qvinnor som efter restaurationen uppträdde på
den engelska scenen blef bedragen af
Au-bery de Vere, den sista hertigen af Oxford,
hvilken lyckats förmå henne att tro på en
hemlig vigsel. Det räckte icke länge
innan hon upptäckte att detta giftermål var
falskt, att presten varit förklädd och
vittnena tillhört hertigens betjening.
Förgäfves åberopade den bedragna de engelska
lagarnes skydd, förgäfves kastade hon 6ig
för konungene fötter, begärande rättvisa:
ett äktenskap mellan en ädling och en aktris
var den tiden så alldeles emot de
rådande begreppen, att hon icke kunde erhålla
någon upprättelse. Jag måste tillägga, att
förföraren dog öfverhopad af
hedersbetygelser och blef begrafven i Westminster.
Något sednare kunde en annan aktris, miss
Oldüeld, oaktadt 6in skönhet, sitt förstånd
och sina talanger icke förmå de två enda
karlar, dem hon under loppet af sitt lif
varit fästad vid, att gifta sig med henne.
Den sednare af dem var general Churchill.
Hennes tvetydiga ställning hade för resten
något så intresseväckande, xniss Oldfield
förstod så väl att iakttaga sina
äktenskap-liga pligter, utan att vara gift, att hon var
emottagen i de bästa kretsar, tillocbmed
vid hofvet. En af Storbrittaniens första
ädlingar som vågat bryta med fördomarne
var lörd Peterborough; ban äktade 1735
ett fruntimmer från theatern. Alltsedan
denna tid hafva äktenskapen mellan män
af verld och aktriser blifvit mera allmänna,
ehuru de fortfarande mött en stark
oppo-eitiou i den allmänna eeden. Fadren till
den ryktbara Georg Canning stötte sig för
alltid med sin familj, emedan ban tagit till
hustru aktrisen miss Castello. Georg
Canning visade det oaktadt alltid en stor
aktning för sin moder, till hvilken ban skref
hvarje söndag— den enda dag ban ägde ledig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:28:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/papplyktan/1861/0278.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free