Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
278
alla aftnar sin publik i London, men var
i sitt Lem ytterst allvarlig. Han skaffade
sig en betjent från landet; innan denne
fick inträda i lians tjenst gjorde aktören
det förbehåll, att betjenten icke finge sätta
sin fot i en theatersalong. Betjenten
motstod länge den förbjudna fruktens lockelser.
En morgon då ban inträdde i sin herres
sofrum, utbrast ban i gapskratt:
"Olycklige, skrek aktören, du har sett mig på
theatern i går!" — Han afskedade
betjenten genast, ty så mycken vigt lade ban på
lydnad och aktning af sin omgifning.
Artisterna äro i intet land kända
hvarken för sparsamhet eller beräkning; detta
är deras minsta fel för öfrigt. Man
uppräknar dock i England, att börja med
Shakspeare sjelf, en bel mängd aktörer som
vunuit en betydlig förmögenhet och
sedermera lyckats bibehålla den genom en
förnuftig ekonomi. Hvad jag dock älskar mest
i Storbrittanien, det är de institutioner som
komma den svaga delen af scenens
konstnärer till hjelp. Der finnas en hel mängd
fonder ur hvilka skådespelarne vid
inträf-fadt obestånd erhålla en för sträckning, der
de vidare erhålla respenningar för att kunna
begifva sig till sin anställning i landsorten
och slutligen utdela dessa fonder äfven
lifstidspensioner. Af sådana mera
betydande understödsfonder finnas fyra i
London. Dessutom uppför man för det
närvarande en större asylbyggnad för
ålderstigna dramatiska artister — en Dramatic
College — hvilken skall blifva storartad, med
bibliotheker, samlingssalar m. m. Man liar
kallat denna byggnad det vackraste
monument upprest åt William Shakspeare’8 minne.
Man frågar väl huru en inrättning, så stor
och frikostig, kunnat uppresas så hastigt.
Hela verlden har bidragit dertill: alla
dramatiska assuraus-sällskap hafva gifvit en
bestämd summa; aktörer, såsom Kean och
Webster, hafva skänkt ända till 250 pund
sterl.; theatrarne hafva gifvit särskilda
representationer för detta ändamål. För ett
år sedan hade inan i ki istallpalatset
anordnat en stor fantasimarknad till förmån
för Dramatic College. De vackraste och
ryktbaraste aktriserna i London hade
förvandlat sig till butik-mamseller. De
minsta småsaker betalade sig oerhördt dyrt,
men hvem hade väl någonsin handlat med
större intresse?
Det sceniska yrket synes således i
England höja sig dag från dag. Alla
samhällsklasser älska theatern, alla äro
intresserade af att aktörernas och aktrisernas lif
vore utmärkt af sedlighet, ty det är hos
den sceniska konsten bela verlden begär
en stunds förströelse efter de svåra
arbetstimmar, hvilka icke ens de priviligierade
klasserna kunna undvika.
Fragment af ett farcf från Paris.
Den 30 Juli.
Alltså är man då häri Ändtligen! —
Men så har jag äfven fått böta för mitt
djerfva beslut att afvika från de nordiska
turisterna allmänna stråkväg, — den, att
nemligen direkte från Hamburg begifva sig
hit, såvida man ej, till följe af försvårad
matsmältning eller elakt väder spående
undersåter, jagas till Ems eller Carlsbad. Jag
liar, att börja med, fått böta för min
djerfhet, genom att under resan förföljas af en
oblid väderlek, som gjort mina
pilgrimsfärder till Europas laiidskapsparadiser
omöjliga. Jag bar vidare varit utsatt för en
O O
mängd små missöden, hvilka numera äro
för obetydliga att uppräknas, men så
mycket mera förtretliga då de som bäst
befinna sig i praesens indicativi. Om ett
sådant må jag dock tala. Jag har varit
utsatt för, hvad jag på förhand tyvärr anade,
att i Stockholm, i Köpenhamn, på alla
tyska stationer få höra — Offenbachs musik
till "Orfeus i underjorden!" Den har
serverats i alla möjliga former och
arrange-menter, som Tivolimusik,
matsmältnings-musik, lindansmusik, vaudevillemusik,
bier-lokalmusik, vid sommartheatrar och
vaktparader. Sjelfva det martialiska
borgare-gardet i Hamburg defilerade utanför mitt
fönster efter en marsch uppkokad på: "Ha,
ha, ha, Store Jupiter" och "När jag var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
