Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
279
prins utaf Arkadien"; tillochmed vid en
brandsyn i Heidelberg, bvars
brandkommando består sig egen musikkorps,
förföljdes jag af dessa ljud. Detta är något
hårdt för en som äger ett ganska godt gehör
och redan innan han begaf sig på vandring
kunde anola bela Orfeus lika väl som trots
en parisare. Denne allestädes närvarande
Orfeus närde likväl inom mig en viss
stolthetskänsla: vi Helsingforsare kunde med
allt skäl yfvas öfver medvetandet att,
samtidigt med bela Europa, hafva omhuldat
ett slikt musikaliskt mästerverk; äfven vi
äro således inkomna inom ciroulationen af
la vogue, äfven vi sentera och hylla den
moderna smaken. Detta Orfei herravälde
inom norden betraktade jag blott såsom en
dyning, öfvertygad att den längesedan sagt
upp sin anda på kontinenten, men jo
vackert! Nu först har den kommit i farten i
Tyskland. Man rätar dessutom derstädes
på sig i sin förtjusning, ty Otfenbach är
tysk och hemma i Cöln. Jag täuker hvad
de allvarliga framtidsmusikanterna skola
hafva roligt åt denna triumf. — — —
Men jag vill glömma mitt musikaliska
missöde, ty nu är jag i Paris och här är jag
pro primo befriad från denna musik, hvaraf
jag varit kringspunnen som Faust
afMephi-stopheles’ trollringar, pro secundo har jag
härstädes icke mött den eviga
expositionen af noter med Eurydices och Hans Styx’
mästerliga konterfejer. "Les Bouffes"
befinna sig på resor i Tyskland, för att
bjuda dess badgäster en variation mot de
trefliga gröna borden.
Hvad jag sedan mitt sednaste besök i
Paris måste finna vara anmärkningsvärdt,
är den praktiska rigtning som derstädes
gjort sig gällande. Detta, under den
sednaste regeringen inslagna, praktiska
sinnelag har fullkomligt omskapat Paris. Man
finner tillochmed att den dem egna
artigheten — som endast var tidsödande — har
fått gifva vika. Ordet pardon! begynner
nu redan att tillhöra stångperukstiden, och
det räcker belt säkert ej länge innan det
ännu kurserande s’il vous plait äfven blir
ett linguistiskt fossilium. På denna
praktiska anda, som nu är Paris’ egentliga vogue,
hade jag ett märkligt vittnesbörd på
hit-vägen. Jag hade till waggon-kamrater ett
äkta par hvilket jag i början icke kunde
klassificera till sin samhällställning, ty
efter toiletten, lintygets och händernas
snygghet misstänkte jag dem att under vanliga
förhållanden icke pläga åka i lrsta klassen.
Men de befunnos tillhöra den företrädesvis
i Frankrike uppkomna menniskorace, som
kallas rentiers; de begåfvo sig från
Badi«-Badz» till sin bostad Chateau de Bouvais
nära Neully, der jag sedermera händelsevis
råkade dem. Herrn var landtbrukare från
topp till tå, med sundt förstånd ehuru
något grundligare skolkunskaper ingalunda
hade missprydt honom, synnerligen hvad
geografi och historie beträffar, hvilka
kunskaper i allmänhet härstädes icke rätt vilja
komma en vogue. Frun sysslade med
knähundar, med sin helsa, den man dock icke,
att dömma af det yttre, kunde finna skadad
samt med en rättrogen katholicism, hvilken
tycktes bära en mycket praktisk prägel.
Vår bekantskap började med att
herrskapet blottade sina famösa begrepp om
historie och geografi, hvaruti icke ens det
sisla kriget lyckats medföra någon
förbättring, ehuru herren visste något om
"Bo-marborg och Sveasund." "Ni är icke
Ka-tholik?" frågade frun. Jag bad om urskuld
att måsta förinta hennes hopp. "Men
finnes det katholiker hos Er?" Ehuru jag
kunde glädja henne med den underrättelse, att
vår stad nyligen fått ett sådant tempel, att
Wiborg ("une autre ville, pius près de
Petersbourg" saile jag) redan länge ägde
en katholsk kytka, nödgades jag dock
inskränka hennes deltagande genom att
upplysa, att dessa anstalter icke uppkommit
af nationella behof, emedan vi, med
undantag af affärsmän, näppeligen hafva andra
katholiker än inom den ryska garnisonens
leder. "Så få?" sade hon suckande, "il fäut
espcrer qu’il y en aura davantage." Jag
är säker om att hon äfven innesluter vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
