Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
299
Wilhelm von Braun.*)
O, det fins mycket att fröjda sig åt —•
Allt liar sin glädtiga sida.
Smärtan, så bitter hon tyckes också,
Ofta i grunden är löjlig ändå.
Wilhelm von Braun.
I Vestergötland — också Kellgrens och
Lidners födelseprovins — såg Wilhelm
von Braun första gången ljuset. Det var
den 8 november 1813 på hemmanet
Brängesås inom Böne pastorat af Elfsborgs län.
Föräldrarne voro dåvarande kaptenen vid
samma läns regement q Kristian von Braun,
major i armén, och Justina Militz, dotter
af grosshandlaren Peter Militz i Göteborg.
Han var den tredje i ordningen af sju
syskon och hans fullständiga dopnamn W
il-helm August Detlof**). Slägten hör ej
till svenska adelståndet och eger således
icke säte och stämma på riddarhuset.
Brängesås med sin gamla fula
träbyggning på en kal höjd, omgifven af flacka
åkertegar och stenbunden mark, var,
oaktadt belägenheten vid sjö, icke egnadt att
väcka denna känsla för naturen, som ett
vackert landskap merendels i outplånliga
drag meddelar den tidigaste barndomen och
låter vidvara bela lifvet igenom. Också är
det ytterst sällan man i Brauns skrifter
påträffar någon egentlig naturmålning, och
idyllen vänder ban gerna i parodi.
Länge var det emellertid icke som den
lille Braun larfvade bland kullerstenarne
och hafrefälten, liedan vid två års ålder
lemnade ban föräldrahuset, der tillgångarne
då voro knappa, och kom till sin farmor,
född von Staffeldt, syster till den bekante
norsk-danske generalen Staffeldt. Hos henne
— på det vackra, det natursköna Ingared,
beläget i grannskapet af Brängesås — åt-
*) Ur "Läsning vid Husliga Härden" af J. G.
Carlén.
•*) Hans äldsta syster, Amelie von Braun, född
1811, död 1859, har gjort sig känd genom sin
andliga missionsverksamhet inom Sverige, btskrifven i
hennes efter döden utgifna bok, "Kristendomslifvet i vår
tid", en temligen kuriös uppenbarelse inom denna
genre af litteraturen.
njöt han sin första uppfostran i moraliskt
och intellektuelt hänseende. Denna
aktningsvärda qvinna kunde han också aldrig
förgäta. ’’Sin gamla farmor älskade han
mer än föräldrarne", skrifver till den, som
tecknar dessa rader, en af hans äldre
fruntimmersbekanta från denna tid, "och för
henne skulle han ha kunnat gå i döden."
I föräldragården hade ban med allt
barnets sinne och all dess håg fästat sig vid
en liten fölunge, också farmors älskling.
Denne var en vacker dag förkommen och
efterletades länge förgäfves. Vid ett
besök på Brängesås kort derefter erhöll han
tidigt en morgon, medan ban ännu låg,
den glädjande underrättelsen att "pntte"
ändtligen var helbregda återfunnen ....
Ny uppståndelse, nytt letande — lille
Wilhelm hade i sin tur på ett outransakligt
sätt försvunnit. Till sluts befans att han,
i samma lätta kostym som Cederborgs
"Anna Tina", d. v. s. i blotta skjortan,
hals öfver hufvud kilat landsvägen utåt
bela milen bort till Ingared för att
meddela gamla farmor den stora glädjeposten
— i hennes sköte skulle ban nedlägga allt,
sina sorger, sina fröjder, sina minsta
förtroenden och framför allt nyheten om
put-tes återkomst.
Men en gång kunde farmor icke få makt
med sin käre Wilhelm.
"Kläd på dig dina nya kläder, jackan
och byxorna, så skall du få följa med till
grefvinnan!"
Huruvida Wilhelm vågade i ord
protestera mot förslaget förmäler ej historien.
Säkert är emellertid att han inom sig
kände stor afvoghet för detsamma och att ban
rynkade ögonbrynen.
Saken var nemligen den att ban ej
kunde fördraga denna andryga adelsdam
(grefvinnan N. N.), för hvars skull ban fått så
många instruktioner i afseende på
bugningar och skickligt uppförande i allmänhet
att han, uteslutande för henne, brukade
lemna åsido det ceremoniel, som den tiden
tillkom barnen att strängt iakttaga. Det
var isynnerhet kyssen på gamla grefvin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
